Jag har, sedan november, varit medlem i Friskis & Svettis. Jag fick mig en knäpp där - efter att ha varit träningsfri i
21 glada år - när jag råkade impulsköpa ett träningskort för tretusen.
Jag, klenisen och det förkroppsligade sofflocket. Jag, glasslukaren och kladdkaksfanatikern.
Sedan dess bestämde jag mig för att utnyttja mina impulsslösade pengar, och träna 40 gånger för att gottgöra för den summan (lite enkel huvudräkning). Därefter kunde jag - om jag hade lust - helt sluta träningen med gott samvete.
Jag kör i princip bara jympapassen, där man flänger omkring som ett fån bland femtio andra fån och slänger runt med armarna. Nu är jag inne på mitt 60:e träningspass, och mer igång än någonsin. Det släppte trots allt, och med massa pepp från Martin och lite synliga resultat (baksida lår: jag har fått muckler!) har jag fortsätt i god anda.
Inte nog med det - tydligen har jag fått Martin att börja träna med mig nu också.
Så finurligt härligt, tycker jag, som har tusen gånger lättare att åka iväg när jag har min pojkvän vid min sida.
Så vem vet - jag kanske kommer upp till hundra utförda jympapass, till slut?
Åhåjaja, det här hade jag aldrig trott om mig själv. Träningsbefriade Emelie tränar regelbundet. Helt otroligt.
Jag är en riktig friskis-råtta! Det är en av de sakerna jag saknar mest med Sverige faktiskt! Jag vill knappt träna någon annanstans! Det är så himla härlig stämning, skön mix av folk och bra grundtanke: träning ska vara lika med glädje, lust och skratt! Allt vad träningshets och osunda ideal finns inte på friskis =)
SvaraRaderaJag gillar också medel bäst; har dock även upptäckt skivstång på sistone =)
O vad härlligt att ni kan träna tillsammans! Hur känns det för Martin; majoriteten på passen brukar väl mestadels vara av det kvinnliga könet? O hur går det med koordinationen (--> Fördom, sorri!)
Jag tycker folk som inte tränar regelbundet är weirdos. Så grattis till att ha blivit mer normal i mina små ögon! ;-) Sen hoppas jag att du - som jag, verkligen inte är en av dem där som känner tvång inför hela grejen och börjar jaga "resultat" och skit... Jag har alltid (förutom vissa perioder, då jag själv insåg att det skulle vara typ... livsfarligt?) tränat bara för att det är kul, jag mår bra av det och det är... min enda hobby? (patetiskt? jaja, bättre än frimärkssamling *no offence frimärkssamlare)
SvaraRaderaAnnars: har missat massor, ser jag när jag seglar in. Love underarmen! Vill ha boktips! (eller mest nyfiken på vad du gillar, själv läser jag ju redan allt jag vet att JAG gillar) Och sen - i sommar är det dags att du stannar på vägen till/från sommarparadiset och umgås med mig och mina små i Nykvarn (vi är lokaliserade där 13-20 juli sisådär).
Kram L*
Det är roligt när man upptäcker träningsglädjen själv! När man verkligen vill. När jag var liten gick jag på olika sporter då och då, och det var jättekul, men i högstadiet tränade jag ingenting. Sen, tredje året i gymnasiet blev jag nyfiken på gymmet och vad folk egentligen hade för sig därinne...
SvaraRadera