Lösenord

tisdag, maj 08, 2012

Oxymoronens dans.


Det tunga dunkandet har tystnat.
Musiken har slagit över från en intensiv taktmarsch av pliktfylld struktur och organiserad kontroll
till en lättsam - men ack så retsam - melodi. Från att ha varit ett offer för musiken, en inkompetent dirigent till symfonin,
en iakttagare för tonernas dans, så läser jag noterna och kan inte bara dansa; jag kan sjunga också.

Det är den plingande, akustiska gitarren som kittlar i kinderna. Den tillar fortfarande om kärlek och lycka och pirr i magen, lockar om skratt och viskar numera (men jag hör så väl, så väl) om nu.

Not för not och ton för ton, allt känns hundrafalt och precis. just. nu.

Jag accepterar utan att kapitulera och ger vika utan att vekna och jag är.
Jag är så pass och så mycket och så starkt att jag vågar vara musiken.
Takt och rytm spelar längre ingen roll - det är jag som dansar och musiken som följer.

Ett skutt blir ett C och ett annat ett B, till dess att jag skapat mig långa ackord som fnittrar, åtrår, hoppas och svärmar.
Det är en så vacker trall; leklystnad som frestar, livlighet som hänför och vibration som skälver. Och allt är jag.

Kinderna bränner precis utan att svida och det är outhärdligt men oumbärligt och jag står inte ut men jag kan inte få nog.
Jag dansar på gränsen mellan obegripligt och självklart och det känns så skräckinjagande
men så tryggt att jag tar i allt jag har.

Jag snurrar och det klingar; så obekant men så familjärt
och jag utforskar nya marker fastän det känns som jag alltid varit exakt, precis, här.

Min melodi, jag kan den utantill.
Not för not
och ton för ton, allt känns hundrafalt och precis. just. nu. 



6 kommentarer :

  1. Men alltså, GUD vad fint du skriver! Sjukt duktig. Jag förstår inte hur du kan sätta ord på dina känslor sådär.

    Mordgåtan vad otroligt spännande! Man drogs verkligen in i det, tack vare skådespelarnas fantastiska närvaro och alla olika spännande dialoger man fick lyssna till. Hade verkligen en jättekul uppstyrd kväll!

    SvaraRadera
  2. Åååh så fint, allting. Det du skriver o det du känner. Du anar inte hur bra det känns att läsa det här, att se hur det plingar i din själ.
    Kraaaam!<3

    SvaraRadera
  3. Dansa på=)

    Nej, alltså.. jag är mer än en sån som blir överlycklig när jag finner en kohage i oxford=p

    SvaraRadera
  4. Åh, jag är så glad för din skull!! :)

    SvaraRadera
  5. Du skriver så vackert, så vackert, min vackra vän. Det är en gåva att kunna definiera sina känslor i metaforer! Beaaautiful.

    SvaraRadera
  6. Du skriver så fint! Jag blir så avundsjuk på hur du kan leka med orden och samtidigt uttrycka någonting så... fint!

    Tips är att läsa någon av John Greens böcker, helst The Fault in Our Stars. Den är underbart underbar och har så fina formuleringar tillsammans med så underbar handling och asdjhg den är bra:)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)