Lösenord

måndag, april 02, 2012

Jag kan när jag andas


Att kliva ut i den friska gryningen efter nattens storm. Det som tidigare varit ett explosivt och våldsamt piskande av känslor och obarmhärtiga vindar har avtagit till lättsamt duggregn, nästan fnittrande sådant.

Dripp, dropp, dripp, dropp.

Barfota fötter möter skrovlig asfalt, kall av fukt från en otyglad och oansvarig natur. Gatorna är ändock öde, fönstrena stängda, ljusen otända. Hjärtslag hörs tunga som ekon mellan bostadshusen; vems, mina? Låter jag så?

Jag huttrar, smeker mina bara armars släta hud med knottriga fingrar men vågar ännu inte andas in. En oreflekterande rädsla för resignation vidhåller bröstkorgen orörlig och nederlag stumt. Istället ljuder hjärtslagen i stormens efterdyning.

Men mod existerar i ett halvt fågelkvitter (fastän även det tvekande till morgonens ankomst);
dess trevande finner ro med det droppande, lättsamma, nya.

Dripp, dropp, dripp, dropp.

Det är skönhet i sorg och harmoni i upphörande, lycka i lättnad och hoppfullhet i livet.
Smekningen övergår från en bekyddande omfamning av själv till en förkroppsligad strävan; armarna sträcks utåt sidorna och handflatorna öppnar upp för det fnittrande dugget. Kylan från regnet sticker i händerna lika stärkande som önskan till förnyelse, motiverar till glädjefull stimulans och livfulla inviter.

Jag andas in. Det är ingen inhalation av resignation eller modlöshet; tvärtom.
Det är en inandning som innebär acceptans av de emotionsvidunder som länge dominerat bostadsområdet; kontrollerat intern rörelse och åkallat storm. Det är duggregnets lekkamrat och skrattets företrädare, hopplöshetens bittra rival och bokens förord.



Jag kan när jag andas.


7 kommentarer :

  1. Du beskriver dina känslor så målande och jag älskar alla dina liknelser och att du kan linda in allting så fint!
    Blir så glad av att läsa det här, vilka fina "uppenbarelser" du har fått.

    SvaraRadera
  2. så skönt att du hittade fram till ett beslut och att det fanns en lättnad i det. sorg kommer ju finnas, men det låter som att det inte är den största eller enda känslan i det här.
    ska bli spännande att se var du tar vägen. som du skrev, ditt liv har varit ordnat och utstakat. plötsligt har du öppnat för att det kan finnas andra riktingar och att det går att låta sig svepas med.

    SvaraRadera
  3. Åh så fint!! Skriv en bok!! :D

    SvaraRadera
  4. Unknown kommentarerna kommer från Sandra_e_ - hoppas du kan se det Emelie?? Vill ju att du ska veta att jag kommenterar=)

    SvaraRadera
  5. Magkänslan ja. Lätt att tappa bort den när saker går för fort. Ska försöka hitta tillbaka till den.
    Idag var det okej att vara där, och jag har bestämt att om det funkar med att ändra tider (jag pallar inte att gå upp fem...), så ska jag köra på ett tag till.

    Får se var du hamnar då. Har du tänkt ändra planer på boendestad och utbildning och jobb också?

    SvaraRadera
  6. Det är så det är. Stannar man upp, tänker efter, funderar på vad man har och vad man kan. Andas. Det är då det går, det är då man förstår vad man har för val och hur lätt det faktiskt kan vara. KÄRLEK, ta hand om dig <3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)