Paris: Dag 5, Hälsa på Loïc på jobbet

Även dag 5, söndagen, hade jag bara självständigt arbete att göra. Utan direkta planer och med spontana infall blev det en av mina lyckligaste dagar på väldigt länge. Sådär pirrigt vad-ska-jag-ta-vägen-lycklig. 

Det började med att jag tog en promenad i strålande väder och stötte på min älskade donna - triumfbågen. Henne som jag såg dagligen när jag bodde här under mitt första år, när jag var 22... 🥰

Den här bilden tog jag när jag kände precis så. Pirrigt lycklig. Syns det?

Jag gick spontant och hälsade på Loïc på jobbet. Han jobbar cirka en timme från Guy Môquet, i närheten av där jag bodde och arbetade som au pair. Jag fick smyga in och se honom vika degen, forma baguetter och pryda dem med fröer.

Jag hade önskat mig en baguette med vallmofrön (une tradition au pavot). Han gav mig två baguetter och ett ostbröd. Jag älskar bröd så att det knappt finns ord, faktiskt. Men två baguetter är lite för mycket för mig på en kväll (och dagen efter vill jag ju inte äta en dags gammalt bröd? Det kanske låter kinkigt men bara dagen efter har ju ett bröd tappat sin gnista?.... I så fall får jag väl vara kinkig då, det har jag fått från mina år att jobba på boulangerie och skämmas bort med minuter-färskt bröd hela tiden).

Jag gav bort en av baguetterna och ostbrödet till en äldre kvinna på gatan som sökte pengar. Jag har svårt att ge bort pengar, men jag ger gärna bort mat. Hon verkade halvnöjd med det. Synd, för baguetten var faktiskt SVINGOD. Det är den alltid när Loïc gör den till mig.