Paris: Dag 10, Crêpe au biscoff och ingen fiskarhatt

Den tionde dagen var en fredag, och jag var återigen helt fri från arbete. GLAD var jag dessutom. Det syns nog.

Och lite spexig. 

Det skulle återigen vara en pissvarm dag, så jag satte på mig så lite som jag kunde utan att känna mig naken. 

Jag hade två uppdrag med dagen: 1) äta crêpe och 2) hitta en svart fiskarhatt på HM. 

Ja, alltså, såhär: Jag hade under gårdagen lånat en svart enkel fiskarhatt med en HM-lapp från hon som äger studion... (utan att fråga 🤫).... för att det var så varmt och jag tänkte svalka mitt lilla huvud. Förstå min panik när hatten då BLÅSER IVÄG och syns ej mer. 🤯 Jag inser att jag måste ersätta den med en ny. Det finns tre HM i Paris: ett vid Châtelet, ett vid Opéra och ett i Levallois-Perret. På vägen mot crêpes-stället passerade jag ett av dem. Ingen svart fiskarhatt - bara beige och grå. Alla svarta var utsålda. 

Jag tog lunchpaus. Med temperaturen i tanke så kan det tänkas märkligt att jag till lunch valde att äta.... en rykande varm crêpe med biscoff och nutella.

Ja, alltså, det var ju vistelsens första! Och det går inte att komma undan hur gott den smakar. Jag var så glad över att mitt favoritcrêpes-stånd hade öppet (ni vet hur det är med franska öppettider - de gör ändå lite som de vill) och att jag fick snickesnacka lite med ägarna igen. De är så generösa och trevliga; de kommer från Grekland och franskan sitter inte perfekt, men vi kunde ändå fnissa tillsammans åt min Eiffeltorn-tatuering. Bästa isbrytaren här i Paris, kan jag säga. 

På riktigt alltså. Godaste crêpen i Paris. Få ställen gör de såhär tjocka, gojsiga, härliga...

Eftersom det var så varmt så valde jag att ta många pauser på vägen tillbaka upp till studion. Satte mig en halvtimme i en park och läste i min nya franska pocketbok. Får alltid sådan motivation att lära mig mer franska när jag är här. 

Passerade nästa HM. Alla svarta utsålda även där. Paniken steg och jag insåg att jag var tvungen att krypa till korset och skriva till henne och erkänna mitt brott. Hon berättar då att det inte ens är hennes hatt, utan att hon också lånat den. ÄNNU VÄRRE!!!

Men tacksamt nog fanns den på rea på nätet för 4 euro, så hon köpte en ny och jag hade som avsikt att lämna fyra euro efter mig. Phew! Jag kunde släppa det.

En guldkorns-vy i Paris är Rue Armand-Gauthier. Idylliskt, visst?

Till middag blev det... *trumvirvel*...

BAGUETTE FUCKING TRADITION. 

Och den var varm, dessutom (inte för att det behövdes i värmeböljan men ÄNDÅ det är så gott så gott så gott). Tillbringade kvällen inomhus, naken, utfläkt över sängen, småjobbade lite och tittade på youtube i perioder. 

På kvällen satt jag på balkongen och tittade på den vackraste solnedgången på hela vistelsen. Då blev jag så smärtsamt medveten, samtidigt som jag har svårt att förstå, att jag har ett liv i den här världen?