Mitt livs första stjärnfall

Lördagen var första dagen jag kände mig någorlunda frisk. Jag gick och tränade ett zumba-pass med vår granne, Alina, och efter passet nämnde Alina något om att hennes partner Niklas bakat surdegsfrallor. "Ni kan få om ni vill!" utbrast hon. Och vem är jag att säga nej till nybakt surdegsbröd?

Kom hem med en hel påse full, vilket blev frukost för mig och Emil. Emil åt restchorizo från gårdagens charkbricka på sin macka. Alltså chorizo på surdegsbröd? Är skeptisk.

Alina berättade även om att det var ståhej i hamnen, och efter en snabb googling läste jag och Emil att det var försommarfest i hamnen! Åh, det måste vi gå på! Det var ansiktsmålning och gymnastiktävlingar för barnen, samt matfestival för oss vuxna. 

Det var en självklarhet att gå ned till hamnen och köpa ett par matbiljetter. Matfestival är ju den bästa av festivaler!

Under tiden vi preppade så ringde Beatrice - en annan av våra grannar. "Vi tänkte köpa grill! Vill ni komma på grillmiddag hos oss ikväll?"

EH JA TACK.

Så vi gick ned till matfestivalen med helt spontant gjorda kvällsplaner också. Vilken grej! När vi kom ned till hamnen vibrerade hela Nyköping. Älskar när det händer såhär mycket grejer!

Vi använde våra matbiljetter med omsorg. Exempelvis åt vi varsin långkokt fläskkarré med västerbottenost, picklad rödlök och friterat tunnbröd, samt rabarberkaka med frosting. 

Det blev även grillad lax på salladsbädd. När vi ätit upp och kände oss nöjda så tog vi en promenad längs hamnen. Det var fantastiskt väder.

Jag var även glad att vi smörjt in oss, för det kan jag säga - det behövdes!

När vi väl kom tillbaka hann vi vila lite i skugga och svalka, innan det var dags att ta oss över till grannarna. De skulle bjuda på middagen och jag hade fått kämpa för att få ta med mig något. 

De hade förberett inför hamburgare, korv, halloumi, majs och skagenröra, och jag tog med mig hemgjort vitlöksbröd. Bordet såg imponerande ut. 

Det var jag, Emil och våra grannar Beatrice och Joachim samt deras två barn. När barnen ätit upp sprang de iväg och lekte, och inte långt därefter var det läggdags för dem.

Vi andra satt kvar. Vi pratade om allt möjligt - semestrar, bröllop, romantiska möten, intressen... Så där som en måste göra när en skall lära känna några helt på nytt. Klockan blev 21, sedan 22, sedan 23... Helt plötsligt pekade Beatrice upp mot himlen och sade "titta! en fallande stjärna!".

(Jag fick den inte på bild, men jag såg hur den flög i en båge över himlen, och tappade gnistor efter sig. Det var som på film).

Det var tokhäftigt. Mitt livs första stjärnfall. Kan ni berätta, har ni sett ett stjärnfall? När, var och hur? Och vad önskade ni er?

När klockan vad 23.30 kände vi alla att det var dags att dra oss tillbaka. Adjö-kramar, tack-för-middagen-kramar och det-här-gör-vi-om-kramar. En så himla fin kväll. Dessutom var det bara 10 sekunder hem.