Paris: Dag 5, Babka och ett teaterspektakel

Torsdagen var min sista dag i Paris och jag var ledig. När jag vaknade upp kände jag återigen lugnet av att få vakna precis här, på min bästa plats. Hade tänkt piffa mig för att gå ut men kom fram till att jag nog bara ville gå precis som jag var. Osminkad och i mina mest bekväma kläder.

Jag hade siktet ställt på ett boulangerie upp norr om Seine, som jag sett mycket av på både youtube och instagram. 

Ändå kusligt vackert, tycker ni inte?

Jag gick längs Boulevard de Sébastopol och såg en gullig nalle sitta i ett träd. "Hej hej!" tänkte jag.

Vände mig och om.... Inte så gullig nalle längre. 🙈

Skrattade lite nervöst för mig själv och fortsatte. Fokuserade på andra söta vyer. 

....och kolla på det här lilla brasseriet, vid Théâtre de la Renaissance. Detaljerna på fasaden 😍

Slutligen kom jag fram till boulangerie Mamiche - och det var kö utanför. Bra tecken, visst?

Jag fick stå utanför i goda en kvart (helt okej dock, Christer ringde precis då så vi kunde snickesnacka). När jag väl kom in fick jag se alla deras delikatesser. Förutom bröd och smörgåsar hade de viennoiserier av olika slag; chouquetter, brownies, clafoutis, babka, croissanter, briocher... 

Mamiche är mest kända för sina kanelbullar, sin pain au chocolat och sin babka. 

Jag var ute efter babkan. Efter flera franska videos på facebook som letat efter "stadens bästa bakverk" så hade Mamiches babka kommit i topp i flera stycken. 

Babka är en snurrad bulldeg fylld med smör och choklad, som bakas i brödform och sedan skärs i portionsskivor. Jag köpte en bit och den var alldeles krispig på utsidan, och mjuk och saftig på insidan. Smaken av choklad var precis rätt fyllig och kraftfull, och brödet precis lagom balanserat sött. SÅ GOD!!!

Helt spontant köpte jag även en kaka, för jag kunde inte låta bli när jag såg den bakom disken.

Babka-biten var därtill enorm och efter den var jag mätt och nöjd för ett bra tag. Sparade på kakan och fortsatte min promenad. Ramlade över IKEA och skrev skämtsamt till Emil "behöver vi något härifrån?" (obs det självklara svaret är alltid JA).... men det är inget jag tänkte ta med mig i mitt handbagage, så att säga 🙃

Jag fick ta en paus i Jardin du Tuileries för att vila foten lite. 30k+ steg per dag har ändå gjort den lite öm, så jag försöker vara duktig på att sätta mig ned då och då. Skrev lite dagbok. Reflekterade över livet och tillfälligheter och tacksamhet. 

Lediga fransoser och turister (okej, mest turister) flockades kring den stora fontänen.

När jag närmade mig rätt sida om Seine började himlen spricka upp lite. 

Och när jag i princip var hemma, trött i ben och fot, så var det perfekt promenadväder. Typiskt va. 

Jag vilade hemma ett tag - bloggade och spelade wordfeud (någon som är sugen? Har återupptagit det efter X antal år), åt middag (pizzarester från igår) och sedan skyndade jag iväg till Théâtre Edgar, där jag bokat biljetter till kvällens spektakel.

Jag fick en väldigt bra plats - förutom att en äldre man som luktade precis... ni vet, ÄLDRE MAN, satte sig liiiiite för nära mig. Jag hade önskat att både han och hans fru scoochade lite till sidan (för de hade massor av plats) på andra sidan, men icke då.... Och där var jag för feg för att fråga (och tyckte väl att jag gjort bort mig tillräckligt för den här resan). 

Spektaklet var kul! Det var en sådan här typisk fars - lite sängkammarfars - om otrohet, att bli påkommen, lama sexskämt och lite sånt. Ändå tyckte jag att jag hängde med rätt bra och lyckades skratta vid rätt tillfällen 😆

När pjäsen var klar kl. 20.30 så gick jag hemåt igen och tillbringade min sista kväll med choklad och två avsnitt Benjamin's.