Minou kommer hem!

Påskhelgen har varit väldigt lite påsk och mycket fix. Förutom en kinder-hare och en oplanerad påskmiddag hos Fredde, Moa & Ted, samt en tacos-kväll hos Stefan & Ninni, så har vi bara fixat. Eller, givetvis: Emil har fixat. 

Gardinerna har kommit upp och tillsammans med färgen på vardagsrumsväggarna har det blivit en helt ny känsla. 

Jag är kär. Och så lycklig. 

Denna annandag påsk var det även dags att åka upp och hämta Minou. ÄNTLIGEN! Vi har saknat honom så in i bomben. Ibland när det blir tyst och jag hör ett ljud, så är jag (i en millisekund) tvärsäker på att det är han. 

Vi kirrade oss i ordning och åkte redan innan kl. 10. Först skulle vi stanna och plocka upp lite grejer på IKEA.

Fler gardiner, en lampa över köksön, källsorteringskärl, tvättkorg, handdukar, knivställ, kryddplacering och lite annat smått och gott. Jag skippade kryckorna, och hälften av tiden fick jag sitta i vagnen medan Emil skjutsade omkring på mig. 

"Kör till höger! Jag ser något där!". Det var barnsligt roligt. (Sedan kände jag mig tvungen att då och då utbrista högt något om min skadade fot, för att andra vuxna runt omkring inte skulle titta snett på mig). 

Vid 12 tog vi en fika i caféet. En fralla, en blåbärscheesecake, två kakor, en chokladboll, en must och en kopp te. Hundra spänn. 

Det var en riktigt framgångsrik omgång på IKEA - vi fick med oss allt vi ville ha och det gick in i bilen perfekt. Vi fortsatte upp till Lidingö där Nattis & Vic var iväg på äventyr. Att träffa Minou igen var oslagbart. 

Han kom skuttandes fram och var kelig som en som inte fått träffa matte och husse på flera veckor. Även i bilen krävde han konstant beröring.

Det var med skräckblandad förtjusning han utforskade sitt nya hem. Det fanns visserligen inte mycket att utforska... Men han strutt-sprang omkring och kikade sig halvt oroligt, halvt nyfiket omkring. 

Vi var vrålis så vi hade köpt med oss max på vägen hem. En grilloumi bowl till mig, med sötpotatispommes på sidan. 

Det var så roligt att följa Minous känslomässiga resa. Han började stegvis utforska långsammare. Mer ro i kroppen. Nyfikenheten tog över oron. 

Sweefen är vår enda möbel.

På utforskarsprång!

Stegen var rätt rolig också. Därifrån kunde en se högt.

Medan vi försökte varva ned och göra känslan lugn för honom, så kunde jag glädjas åt det faktum att Emil borrat fler hål i köksskåpen, och vi kan äntligen började justera hyllor (förut var det bara ett hålpar och en hylla i varsitt skåp - HOPPLÖST). Men nu så, kolla vad fint! 

Minou njöt hos husse. Kolla hur benen går. Han har börjat baka nu mer nu sedan han fyllde två år - han bakar överallt. Särskilt i luften. 

Vi gick och lade oss tidigt med kvällmål och Robinson, men fastnade i mobilerna och letade inredningsinspiration. Jag köpte ett toaletthus till Minous låda, samt en fönstersäng som han kan ligga i. Emil kollade minikylar och skrivbord till sitt spelrum. Minou låg med oss i sängen som om han inte gjort annat. Precis som vanligt. 

Nu börjat arbetsveckan igen med fyra arbetsdagar. Vi (läs: Emil) ska försöka få upp de sista gardinskenorna, köra hem lite fler kartonger, invänta tv-bänk och barstolar (tisdag) och garderober (fredag) och även fixa inför målning av Emils spelrum. Så börjar det här bli roligt på riktigt!