Stand up med David Sundin

I lördags fick jag skjuts av farfar upp till tågstationen, där jag satte mig på ett tåg, som skulle ta mig till ett tåg, som skulle ta mig till Nyköping. När vi kramades adjö så kändes det overkligt att tänka att det kanske var sista veckan jag har bott i Mariefred. Snart kanske vi har ett eget hem.

Emil mötte mig vid Nyköpings tågstation. Att inte träffa Emil så ofta har gjort det nästan pirrigt att ses numera. En känner sig nästan lite nykär igen. Vi åkte för att reka på det; vårt framtida hem. Det var avspärrat men eftersom det har så stora vackra fönster ser en rätt bra in ändå. 

Fick en så härlig känsla i magen av att se radhuset - det är precis så som vi önskat och drömt att ha det. Det är fantastiskt att trots allt strul med förseningar och felbyggen, så ser vi fortfarande fram emot detta. Vi åkte sedan till hans jobb och började surfa på bredbandsavtal och hemförsäkringar, för att förbereda oss lite. 

Kl. 14 pilade jag upp till stan, där höggravida Josefin skulle möta mig för en fika. Vi åt glass och chokladtårta, drack te och varm choklad och pratade-pratade-pratade. Hon har BF om två veckor - precis två dagar innan sin egen födelsedag.

Återgick till Emils jobb där han suttit och tittat på youtube, innan vi var tvungna att skynda tillbaka upp till stan och käka middag innan showen. Vi gick till ät. Det var löningshelg och lokalen var helt fullsmockad. Vilken tur att vi bokat bord!

Jag har svårt att välja mellan den friterade kycklingsalladen eller burgare, men när jag såg ett annat sällskap med en burgare så kändes det solklart. Med sötpotatispommes, självklart.

Emil tog också en, men en som är fylld med flera lager ost och utan grönsaker.

Titta vad söt han är!!! och vad söt jag är, dessutom. 

Dessutom var burgaren såååå god. Alldeles saftig och slabbig och smakrik och MMMM! 

Mätta som plättar i magen gick vi en snabbis till affären för att köpa snacks och dricka, innan vi skyndade vidare till showen. David Sundins stand-up show. Det var häftigt, vi var några av de sista där, och innan vi klev in i salen så stod David där utanför och hälsade oss välkomna. 

Vi hade fenomenala platser: Rad 5, precis i mitten.

Och det satte igång. Jag hade inte jättehöga förväntningar, eftersom jag har fått en rätt bra uppfattning om vad Davids humor går ut på. Den kan vara klockren i rätt situationer, men också falla rätt platt i andra.

Ett skämt fick Emil att skratta så att han knappt kunde sluta. Att sitta där och hålla handen, dela på en godispåse, skratta och höra honom skratta... Det var makalöst härligt.

Efter showen blev jag upphämtad av Malin och hennes dotter Agnes. Vi hade inte setts på mer än en månad, och nu hade jag smickrat in mig att få sova hos henne. Emil och jag kysstes adjö, och jag åkte vidare tillsammans med Malin och Agnes. Väl hemma hos dem åt vi godis och chips med Agnes i mitten av sängen som tittade på barnprogram. 

Det var en riktigt spektakulär dag ✨