Libanesiskt dejtutforskande

I torsdags var det dags igen. Japp, dejtande! (Känns som att min blogg numera handlar till 70% om dejter jag och Emil har? Fast klart. Då är det ju 60% av bloggen som är helt underbart kärleksfull och gosig också!). 

Jag hade klätt upp mig i klänning och mitt röda läppstift redan till jobbet. Dessutom hade jag en oerhört lugn torsdag med basenhetsråd, individuell handledning, skrivande av psykologutlåtande och telefonrådgivning.

Lite efter 16 hämtade Emil upp mig på jobbet, och vi lyckades precis komma ut i friska luften när regnovädret avstannat. Vi tog en promenad bort till Nyköpings östra stadsdel.

Vi var båda peppade på dejting. 

Eller hur?

Nyköping var alldeles sådär vackert höstigt så som en tänker sig en idealhöst. Inte för kallt, alldeles lagom varmt för mössa och halsduk, vindstilla och sådär fantastiskt färgglatt överallt.

Emil berättade här om vilka framgångar han haft på sitt medarbetarsamtal på jobbet, och positivt om framtida ledighet och löneförhöjning. Heja, vad han är bra! Kanske konstigt, men jag kan inte hjälpa än att vara så oerhört stolt över honom? Min baby.

Denna dejt-torsdag skulle vi testa någonting helt nytt.. Nämligen libanesiskt! 
Emil har pratat i flera månader om att han vill testa den libanesiska restaurangen som var så otroligt populär vid öppningen, och som alla pratar så varmt om.

Själva har ingen av oss ätit libanesiskt, och jag själv är lite skeptisk. Jag vet ju med mig att jag inte är ett stort fan av olika röror av olika slag, och såg det mer som en nyttig upplevelse. If you never try, you'll never know.

När vi kom in var det stilla och lugnt (torsdag kl. 17 är perfekt dejt-tid, alltså!) och vi fick bästa bordet vid fönstret. Vi blev otroligt välmötta och inredningen var kalasmysig.

Kolla vilken snygg kille som sitter mittemot!!!

Vi tog lång tid på oss att granska menyerna.. Så lång tid att de kom fram två gånger och frågade om vad vi skulle beställa. Jag hade beslutsångest upp till öronen över att det var så dyrt - och kanske mest för att det var så dyrt över rätter som jag inte trodde mig tycka om. Men, efter mycket diskussion och samtal så råkade vi beställa in det dyraste i alla fall *oops*. En avsmakningsmeny med 8 olika libanesiska meze, samt en grillmeny till det.

Först kom våra 8 rätter in. Fem kalla röror, två sallader, två ostrullar, två köttfärspiroger, två spenatpiroger, två bitar halloumi och två luftiga sesambröd.

Vi började besmaka rörorna, var och en, och alltsomoftast med en liten skeptisk ansiktsrespons. Vi hade svårt för smakerna, och jag var tvungen att smaka på allt två till tre gånger innan jag kunde bestämma mig för om jag gillade den eller inte. Ostrullarna, halloumin, köttfärspirogerna och vitlöksyoghurten gick lätt ned, men linsröran, paprikaröran, kycklingröran, hummusen och salladerna hade jag svårare för.

Så kom grillmixen in. "ÄNTLIGEN!" sade Emil. Han ville ha lite kött. 

Två spett shish-kebab, två kycklingfiléer och två lammracks.
Dessa var helt okej-goda, men mötte tyvärr inte våra förväntningar heller. Aningen tamt i smakerna, och lite torrt. Däremot var servicen helt fantastiskt trevlig och underbar, och stämningen likaså!

Det är helt enkelt så som jag förfarade: Libanesiskt är inte vår matkultur. Däremot tror jag att om man tycker om denna sorts mat, så hade denna restaurang varit en fullpoängare! För maten i sig var det inget fel på..! (bara mina smakpreferenser)... Vilket vi egentligen hade lite på känn, men som vi hade som ingångspunkt: "Nu har vi testat i alla fall!" och mer än mätta, det blev vi.

Vi fortsatte att promenera bort till bilen som stod parkerad 10 minuter bort, och gick förbi denna drömska vy på vägen.

"Nyköping kan allt vara lite fint ibland", sade Emil.
"Ja, mycket fint, till och med!" tillade jag.

Sedan åkte vi hem, jag pusslade och Emil spelade tv-spel, och sedan myste vi i soffan framför nya avsnittet av Wahlgrens Värld. Sedan var jag så närhets-needy och gosig att jag somnade på hans bröst.