Konferens i oproffsig klädsel och ynklighet

Igår vaknade jag upp med - hör och häpna - sovmorgon! Eller, egentligen har jag ju sovmorgon varje dag om jag vill (flex), men skjutsar ofta Emil till jobbet vid 7 (eftersom jag själv jobbar pris bredvid), men denna gång hade jag konferens i Eskilstuna och valde därför att sova en extra timme.

När jag gick upp vid 07.30 var lägenheten för första gången helt tyst och tom, och jag gjorde mig i ordning för dagen. Och när en har konferensdag, då måste en passa på att klä sig i oprofessionell men yrkesrelevant klädsel.

Blev upphämtad lite utanför mig och fick åka i passagerarsätet med sätesvärme (hade gift mig med sätesvärme om den friat) med min kollega Nina. Sedan kom vi fram till de fräscha lokalerna i Elite Hotel. Denna dag handlade om sorg, närmare bestämt "Att bemöta människor i sorg", och var helt vanskligt bra och intressant!!!

Vid 12 var det lunch, och wow..! Vad Elite levererar. Verkligen hästkliv ifrån Nyköpings hotell i kvalitet, både gällande servie och mat. Och fikat! Åh! och vi blir alla lite extra peppa på konferens när vi vet att vi ska vara här. Vid lunchen fick vi plats i deras bås.

Idag serverades panerad fisk med potatismos och hummersås. SÅ GOTT. 

Och så efterrätt och te på det. Såklart.

Vid 13 drog vi igång igen, och nu hade jag flera viktiga visdomsord nedskrivna på mitt anteckningsblock. Informationen var lärorik och viktig, men också otroligt tung.

Vid 14 var det dags för en annan höjdpunkt: fikat. Det var inte nådigt heller - tuppkaka, kokosbollar, brownies med toscatäcke, småkakor, vindruvor, ananas, vattenmelon, apelsin och smoothies.

Åt liiiite för mycket för mitt eget bästa, men kämpade mig trots matkoma genom sista timmen på konferensen innan det var dags för hemfärd.

Hela eftermiddagen kände jag mig svag och ynklig. Psykiskt utmattad, utsatt, dåligt samvete, nedstämdhet. Dagens eskapader hade tagit mer på mig än vad jag trodde, och jag skrev till Emil: "Kommer behöva kärleksfull stöttning ikväll... " och han skrev tillbaka "Jag finns alltid här och kan stötta dig" .

Och han har inte fel. När jag kom hem fick jag stora, varma kramar och kyssar i pannan, och vår planerade middag struntades i när Emil sade; "Ska vi äta åka och köpa baguette istället? Äta smörgåsar?"... För smörgåsar är på riktigt bästa tröstmiddagen någonsin. Och jag kände mig plötsligt så älskad och värdesatt.

Vi susade iväg till Coop, handlade surdegsbaguette och pålägg, och åkte hem igen Påläggen varierade rätt brett. 

Smörgåsarna åt vi i soffan framför serier, som en bör när en är ynklig och svag. Jag kände mig så tacksam att Emil tog hand om mig (fastän jag inte hade någon riktig anledning att må dåligt). Så tacksam att jag blev lite varm i magen så fort jag tänkte på det.

En god natts sömn nekades inte - speciellt inte när det idag vankas dejt och Wahlgren Värld! Då är allt bra igen.