Jag kom tidigt (som alltid) och det var behagligt lugnt och tyst när jag kom upp. Jag betraktade väntrummen - både det första..
... och andra.
Kort därefter fick jag höra "Det är du som är Emelie?" och en hel drös med presentationer från höger och vänster. Jag fick en namnbricka, en nyckel, en passerkortshållare, inloggningsuppgifter och sedan... Mitt eget kontor.
KAN NI FÖRSTÅ ATT JAG HAR MITT EGET KONTOR?!
Jag klev in genom dörrarna med fullständig förundran och eufori, och utbrast högt:
"Detta var värt så 5 års slit på universitetet! Allt är värt det!".
Stort, rymligt, fräsch och så helt underbart underbart underbart.
Det bästa är att jag kommer få välja ut tavlor och allting till - och BUP betalar!
Jag fick både ett välkomstkort, en välkomstblomma och en trevlig fras på whiteboard-en.
Under lunchen slog jag mig ned, testade inloggningsuppgifterna, började färgkoordinera i min kalender om framtida patienter och möten (min första patient är på torsdag!). Se bara, hur stolt jag sitter med min namnbricka.
Resten av dagen var bara ett virrvarr av saker. Handledningsmöte, betald fikarast, SIP-möte, lunch, ännu mer betalt fikarast, utbildning i journalsystemet och stämpelinformation.... Mest av allt kände jag mig lite som mitt ansikte visar under, som jag hann ta under en toalettpaus.
Bilden till vänster visar när jag av misstag tog en selfie medan jag åt äpple.
Och alla var så otroligt trevliga! Alla hälsade, var så glada, frågade massor av nyfikna frågor. Allt från kuratorer, sjuksköterskor, psykologer, läkare, sekreterare... Åh, jag vad känner att jag kommer trivas här!
Vid 15:30 åkte jag hemåt, men stannade till på vägen för att aktivera mitt passerkort och ta en bild till det. Jag kände mig så otroligt, makalöst vuxen. Tänk att det börjar nu. Jag är psykolog.
Tänk att mitt liv med bil, högutbildat jobb och bostadsrätt börjar nu. JAG ÄR SÅ PEPP!
Härlig start! (och du ser - det finns trots allt fler "goals" i livet än Paris, hur mycket man än älskar den stan ;) Lycka till på torsdag! Tror du fixar premiären galant!
SvaraRaderaPfft, förminska inte mina drömmar nu, teruko ;) Paris har aldrig varit, och kommer aldrig vara, mindre viktigt för mig. Men tack!! Jag tror det med! :D
RaderaMen hallå... Jag skriver ju inte att Paris är, har varit eller kommer att bli mindre viktigt för dig!? Ville bara säga att det kändes fint att läsa en sån här euforisk kommentar även om något annat. Därmed förminskar jag ju inte betydelsen av Paris, eller hur? ;)
Raderaåh! Några frågor dårå! Är det just med barn/ungdomar du vill jobba med i framtiden också? I så fall, någon specifik typ av problematik? Och varför? Finns det andra områden du är sugen på att jobba med/testa/nyfiken på?
SvaraRaderaOch, vill du inte skriva lite om hur man gör när man gör surdeg + bakar surdegsbröd. Gjorde det där för några år sedan och det gick inte alls som önskat, blev liksom så kompakta bröd vill jag minnas, inte alls som jag hade väntat mig.
Ja, i stora drag! Jag har ju alltid jobbat med barn och det känns som mest naturligt. Däremot är det jag är mest sugen på parterapi och familjeterapi, men där ingår ju ofta barn/en diskussion om barn...
RaderaMen problematik vet jag inte ännu..! Det är så svårt.. Emotionella svårigheter är det mest intressanta enligt mig, DBT-behandlingar och dylikt..!
Ååh.. Det ja!!! Allt handlar nog om jäsningsprocessen där... men det är så svårt med en så bred frågeställning, har du inga specifika frågor? :)))
Emelie!!! Jag är så glad för din skull att det spritter i benen; att ni fick bostadsrätten, och att du är F-CKING PTP-PSYKOLOG!! Vilken grej, och vilken ny fas i livet som börjar för dig nu! Jag önskar dig verkligen allt gott fina vän, både med Emil och nypan och det nya jobbet..! Jag vet att det låter töntigt, men jag blir lite stolt - eller nåt.. vet inte hur jag ska beskriva det - över dig.. Har ju ändå följt din blogg ända sedan du började på universitetet, och att se hur långt du kommit nu och hur otroligt mycket du upplevt - men framförallt: LEVT - och hur genuint lycklig du verkar nu, det gör mig lite rörd :') *tönt*
SvaraRaderamassor med kramar från Emma <3
IHIHIHI, så underbart med någon som förstår peppen!!! Det är helt sjukt hur bra allt rullar för mig just nu??!
RaderaJag blir så glad att du är stolt, för jävlar, det borde vi båda vara! Och jag kanske inte heller har den rätten, men jag är faktiskt också stolt över att du varit så modig på sista tiden och vågat vara sann mot dig själv <33
kramkramkram!!!
Var härligt det ser ut :D Hur gammla är de patienter du kommer att ha terapi med? Är det mest tonåringar eller kommer du ha också yngre barn?
SvaraRaderaAllt mellan 5-18 skulle jag gissa, men de flesta är väl mellan 10-15...! Men det kommer verkligen variera, det beror på de remisser vi får in och de fall som hänvisas till mig :)
RaderaWohoo vad kul att din första dag gick så bra! Började ju mitt första "riktiga" jobb tidigare i år så känner igen pirret inför allt nytt (eget rum! fikaraster! nya kollegor! första lönen! Osv) Är riktigt pepp över att få följa den här "nya" Emelie :D
SvaraRaderaHaha, åh! Vad jobbar du med nu? Vi kan ju VERKLIGEN relatera till den här "första nya jobb"-känslan båda två :D
RaderaÅh vad roligt att läsa det här! Så stort! Massa grattis till dig, ser fram emot att följa dig! Du är grym!
SvaraRaderaTACK Jasmin! (pssst, ska DU säga!)
RaderaVågar man gissa att det blir en tavla med Parismotiv? ;)
SvaraRaderaHahaha, jag får tyvärr inte välja HELT fritt utan det blir ur en "godkänd" katalog. Tydligen får man inte sätta upp vad som helst till patienterna.. Vilket i sig kanske är smart (Christoffer skämtade om att jag skulle valt "Skriet" i olika storlekar över hela väggarna)...
RaderaGrattis Emelie! Följt dig i 6-7 år tror jag bestämt så har läst mig igenom hela denna resan och är så glad för din skull. Som du kämpat, beundransvärt är det!
SvaraRaderaLa för några veckor sen en kommentar som inte kom med för min telefon betedde sig märkligt men jag försökte få fram hur roligt det är att följa dig genom denna bloggen, du förvånar mig ofta (som genom att äta #brownies) och får mig att bli glad och att tänka mer positivt. Ska försöka kommentera lite mer.
Hoppas din första vecka på jobbet blir helt fantastisk!
Åh, tack, Tamara! Fina du!
RaderaMen blä... Har verkligen undrat, för det var ju ett tag sedan du blev inbjuden och jag har hittills bara fått den där enda i början. Så hoppas verkligen se mer av dig framöver, så vi kan ha en din dialog här genom bloggen <3
WOW! Det är så coolt att ha följt dig i flera år och att få se hur studier plötsligt blir jobb och hur man utvecklas som person. Så himla fint! Och visst är det härligt att få börja kasta sig ut i arbete efter lång tid i skolbänken? :D
SvaraRaderaGUDJA! Och jag förstår att det är samma för dig, Miss Lärare ;) ;) ;)
RaderaWow alltså! Jag har, precis som många andra, också följt dig sedan du tog studenten och började på psykologprogrammet, så att ha följt din utveckling under så många års tid känns nästan lyxigt och privilegierat, haha. Du har all rätt att vara stolt över vad du har åstadkommit och jag önskar dig verkligen all lycka! <3
SvaraRaderaPS. I går var jag på en föreläsning om ADHD med Lilianne, där hon nämnde ditt och Christoffers examensarbete och vad ni kom fram till! Kändes så roligt att jag direkt förstod att du var en av "studenterna från i våras" som hon pratade om. :D
Haha, ååååh, så söt du är!! Känner mig privilegierat att du följt mig hela denna väg och FORTFARANDE är intresserad av mitt liv ju <3
RaderaOch va?? Gjooorde hon? Jösses, jag växte just fem centimeter, haha! Så lyckat att hon återkopplar till det!... Vad sade hon, något speciellt om arbetet eller bara generellt att ett sådant arbete gjorts? Sååå nyfiken! :D
Det ställdes en fråga angående internationella skillnader när det kommer till hur många som diagnosticeras (tror jag), varpå hon nämnde ert arbete - och slutsatsen ni kom fram till - som exempel! :) Dvs. hon förklarade lite övergripande vad ni ville undersöka, vad ni kom fram till och vad det eventuellt kan bero på. Mycket spännande. :D
SvaraRaderaGuuud, så roligt! Jag blir helt pirrig av att det faktiskt är något värt att nämna, haha! :DDDD
RaderaWow! Känns så galet vuxet ( vi är ju vuxna men ändå) att se dig stå där på DITT alldeles egna kontor som färdig PTP- psykolog. Jag har också läst om ditt liv här i bloggen sedan gymnasietiden och det är inte klokt vad du har hunnit med och utvecklats sedan dess, du har bockat av mål efter mål och jag är grymt imponerad! Fantastiskt jobbat. Stor bamse kram och grattis <3
SvaraRadera