Hårdarbetande psykolog jämför plankstekar

Torsdag har blivit min och Emils nya dejtkväll. Det tyckte jag var så ypperligt, och stod och längtade mest hela dagen på jobbet. Dessutom hade jag en toppendag rent yrkesmässigt med autismbedömning, auskultation vid depressionsbehandling, och sedan två terapibesök av mina egna patienter.

Plus att jag kände mig som en tio-poängare.

Jobbet så otroligt roligt! Äntligen har jag börjat få struktur på hur saker fungerar, rutinerna, i vilken ordning jag ska lära in sakerna och hur jag lättast ska effektivisera mitt arbete. Min färgkoordinerade kalender hjälper mycket, måste jag säga!

Lite efter 16 kom Emil förbi kontoret, lekte med Lars-Göran (usch, han är fortfarande så vidrig), och sedan gick vi till restaurangen vi bokat. Crazy Cow, heter den.

Som vanligt när man äter sent på eftermiddagen en vardagskväll, så är restaurangerna alltid lugna och utan folk alls. Så himla skönt att bara sitta och njuta av god mat, utan störningsmoment. (Och kunna välja det bästa bordet!).

Emil var tänd på förrätt, och det ville jag inte neka honom (om jag fick hälften, givetvis). Så vi delade på vitlöksbröd.

Till huvudrätt hade jag fått span på plankan, och ville genast jämföra den med konkurrenten Oliver Twist (där vi vanligtvis äter plankstek).

Och jag måste säga att... Den här tog hem segern! Pluspoäng: Kokt majs, godare potatismos, tjock oxfilébit (istället för flera små) och rikligt med sås. Nu vet jag att det är hit jag ska gå för plankstek i framtiden.

Emil beställde lamm med färskpotatis, rödvinssky, picklad rödlök och vitlökssmör. Även han mycket nöjd med sitt matval. 

Vi satt och åt, lugnt och länge, delade med oss till varandra med smakbitar och jag lutade huvudet mot hans axel. Så himla fint att gå på restaurang, såhär i veckan. Älskar att dejta.

Vi satt ett tag och diskuterade helgen och alla roligheter vi har planerat, lite inför flytten till vårt nya bo och saker vi ville hitta på under kvällen. Jag i princip rullade på vägen ut ur restaurangen, men hann däremot intyga starkt för personalen att hit vill jag återvända. 

Sedan körde jag hem oss, läste Agatha Christie-deckare och så tittade vi på Wahlgrens Värld. För Wahlgrenarna är min nya hang-up. (Who's with me?)