Eftersom det var lägenhetsvisning samtidigt i Emils lägenhet så blev det städ hela morgonen, och att smutsa ned ny disk för frukost var det inte tal om. Istället åt vi resefrukost i bilen i form av två bullar var. Mmm... Bullfrukost.
(Kan även nämna att jag och Emil hade en irriterad dispyt under städningen när jag tyckte att han var för långsam och inte lät mig hjälpa till med något + att jag var hungrig och ville iväg, medan han blev frustrerad för att jag blev irriterad på honom utan anledning). (Vi löste det rätt fort efter att jag fått bulle i magen). (The hangry is strong in this one).
Efter lite mer än en timme var vi uppe, och jag fick med svårigheter försöka erinra mig min gamla portkod. Jag hade ju inte varit här på 9 månader! Dessutom kan jag säga att min hyresgäst (som var bortrest över helgen) lämnat stället som ett bombnedslag.
.. OCH gjort en repa i min mammas fina träbord. Det gjorde mig ledsen i ögat.
... Men... Inte så mycket att göra i efterhand. Får varna min hyregäst och be honom vara lite mer försiktig framöver. Dessutom vet jag inte hur länge han stannar - kanske hyr ut vidare i andra hand till någon annan (känner ni någon tillförlitlig som vore intresserad?).
Hur som haver! Vi packade, packade, packade. Jag lassade mina gamla dagböcker, tavlor, Paris-prylar och farmors gamla gjutjärnsgryta ned i bilen och städade ut alla skåp. Emil slogs av akut feber, och i slutet låg vi i två timmar och bara kramades i soffan. Lilla hjärtat var helt utslagen.
Klockan 18 hade vi däremot andra planer. Vi skulle äta indiskt tillsammans med mina vänner Malin och Oscar (äntligen!). Jag fick mitt favoritbord, på balkongen över hela restaurangen.
Emil och jag beställde mina två favoriträtter (Biff Balti samt Chicken Pasanda Badami) och delade på. Mmmm...
Och trots att Emil var sjukling så höll han konversationen igång riktigt bra! Vi uppdaterade oss på allt som hänt på jobbfronten, bilfronten, boendefronten och relationsfronten. Emil känner ju inte Malin och Oscar så bra, så det är spännande att se hur han relaterar till dem. Annars är det ju nästan alltid jag som umgås med honom och hans vänner... I alla fall! Vi åt till dess att alla var mer än mätta, och sedan tackade vi för oss och kramades adjö.
Sedan blev det en kvällsroadtrip genom ett mörkt Stockholm, ända hem till Nyköping. För tänk, nu bor jag i Nyköping....
Ett tips för att fixa bordet - jag har hört att man kan ta en valnöt och gnida den mot repan och det ska tydligen göra så att den syns inte. Jag vet inte om det funkar på den repan som din oansvarlige hyresgästen gjorde då den är ganska stor men det är alltid värt att prova. :)
SvaraRaderaÅh, det måste jag testa!! TACK :)
Radera