Dejten vi körde hela vägen till Paris

I tisdags hade jag och Emil vår tisdagsdejt igen, och denna gång valde vi att gå till restaurangen ät. Här har vi varit en gång tidigare (och Emil flertalet gånger med sina vänner) och det hade ju varit succé! Så pass stor succé att jag tog samma rätt denna gång med. Vildsvinslangos!

Emil tog också en beprövad rätt; cornflakeskyckling med sötsursås och potatis. 

Och mmm, vad gott det var! Medan vi satt där så diskuterade vi igenom min andra dag på jobbet och hur den hade gått (Superbt!!! Jag ÄLSKAR min nya arbetsplats!) och om visningen som just i samma stund pågick i Emils lägenhet.

När vi ätit upp, suttit oss i bilen (och framgångsrikt undkommit parkeringsböter) så frågade Emil om vi inte skulle ta en liten åktur. Det gjorde jag så gärna, varpå han vägledde mig medan vi brummade fram på Sörmlands landsvägar.

Men inte visste väl jag att han skulle ta mig till Paris. 

Haha! Visst är han charmig, min bo? 

Vi tog ett par selfies, en kisspaus (precis under skylten, må tilläggas) och sedan susade vi hem igen. Jag hade en mysig, varm känsla i magen över att ha blivit lite spontant uppassad, på detta finurliga sätt. Tänk om jag vetat detta på morgonen: Att jag efter middagen skulle köra hela vägen till Paris.