Jag tänkte att jag skulle gå igenom lite vad jag har för arbetsuppgifter som PTP-psykolog här på BUP. Vi kan väl göra det på mitt kontor? Det är kontoret med en giraff över dörren.
Den största skillnaden från vanliga arbetsuppgifter är flex. Jag jobbar med flextid, vilket innebär i stora svängar att jag inte kan komma försent. Jag klockar in när jag vill mellan 7-9, har en lunch mellan 30-90 minuter och går hem när jag vill mellan 15-19. Total frihet!
Mellan dessa timmar, som kan vara allt mellan en 4-timmars till 11-timmars arbetsdag (återigen, total frihet!) så finns det vissa saker jag behöver få gjort. Det skiftar lite från dag till dag, men veckan innehåller alltid dessa komponenter:
1) Jag går fyra olika konferenser i veckan. Utrednings-, Diagnostik-, Familjeterapi- samt Behandlingskonferens. Det är när vi på BUP träffas i våra olika team (psykologer, sjuksköterskor, läkare, kuratorer och samordnare) och diskuterar vissa specifika fall som vi behöver hjälp med. Alla kommer med tips och råd gällande patienten och behandlaren får en riktning i hur den ska fortsätta gå tillväga.
2) Nu i början får jag auskultera väldigt mycket. Jag grabbar tag i en medarbetare, frågar "får jag vara med dig under ditt patientmöte?" och sedan sitter jag med, antecknar och observerar hur denne arbetar. På så vis får jag lite kött på benen till hur man kan bemöta patienter med olika problematik.
3) Givetvis innebär jobbet mycket inläsning. Innan en patient läser jag grundligt genom dennes journal, jag läser på om de eventuella svårigheter patienten har i diagnosboken, kanske lite om aktuella behandlingar och hur jag ska göra när jag möter patienter. Förbereder mig inför terapi, helt enkelt.
4) Sedan har jag givetvis terapi med egna patienter; barn mellan 6-18 år. Nu i början har en PTP-psykolog 4 patienter (jag fick börja med 6), och sedan ökar det på ju varmare man blir i kläderna. Med en patient börjar en med utredning (för att fastställa eventuell diagnos), diagnosticering, behandling och till sist återkoppling. Vid utredning gäller det att jag är väl inläst på det test jag anser är aktuellt för patienten, och kan vara allt mellan WISC-V till D-KEFS till BAI till RCFT...
5) Efter varje patientmöte så måste en journalföra. En skriver in koncist och grundligt i journalen var som hänt under mötet. Detta gäller även om man skickar kallelse, pratar i telefon med dem, eller om de uteblir från ett möte.
6) Sedan har alla psykologer, oberoende på verksamhetsgrad, individuell handledning. En timme i veckan sitter en med en psykologkollega och pratar om hur allt känns för en; både på arbetsplatsen och utanför. Lite som att hålla en grundad som psykolog och se till att en inte utför ett arbete som tär på en själv.
7) Eftersom jag är helt nyexaminerad så går jag även på externa utbildningar. Det är ett privilegium som vi kallar PTP-utbildning, och där jag någon gång i månaden får en heldagsutbildning i något som är relevant för min tjänst.
8) .... Sedan ska vi inte glömma de betalda fikarasterna. varje dag mellan 09:30-10:00 samt 14:30-15:00 så är det fika! Dessutom, det faktum att en kan gå och dricka hur mycket te/kaffe en vill under arbetstid? Jag har druckit 6 koppar te varje arbetsdag hitintills.
9) Jag tänkte även starta igång med ett projekt här på BUP som flertalet håller på med är telefonrådgivning. Vid ett förmiddags-/eftermiddagspass i veckan så sitter en vid telefonen, och får ge rådgivning på telefon.
Och sådär, nu har ni hunnit granska mitt nypyntade kontor också! Med blomster, matta, dukar, ljus, filtar och så Bamse.
Vad detta som ni tänkte er? Något ni förvånades över? Något ni vill veta mer om? Fråga!
Jag tänkte på nåt idag. Hur skulle du känna kring att behandla någon med ätstörningar nu såhär i början? Förstår att du säkert har lärt dig en del verktyg för det by the book men hur skulle det känns rent personligen för dig?
SvaraRaderaJag har faktiskt inte ens börjat tänka i dem banorna.... Får jag en ätstörningspatient kommer jag givetvis genomgå lämplig behandling (med min egen erfarenhet i bakfickan), men jag kommer inte heller söka upp eller försöka få sådana patienter medvetet. Jag tar det som det kommer, helt enkelt! :)
RaderaJag blir så glad för din skull, så kul att du får jobba med det du brinner för!! Jag vet att du kommer vara grymt duktig på ditt jobb och att dina patienter har tur som får prata med dig :) Lycka till med allt! ❤️
SvaraRaderaÅåh, tack Emelie!! Vad du gör mig glad nu! <3
RaderaOkej, nu får det vara dags. Har tänkt så många gånger att jag ska kommentera dina kloka, roliga och intressanta inlägg men inte tagit mig för. Men nu så.
SvaraRaderaFörst och främst, grattis till PTP-tjänsten! Det är så spännande att få höra om hur du har det på ditt nya jobb. Det låter som att du har hamnat på en riktigt bra arbetsplats och jag hoppas att du fortsätter att trivas. Jag läser själv till psykolog och ska snart börja min jakt på PTP-tjänster och därför är det här inlägget guld! Så roligt att höra om hur det är att faktiskt jobba! Det kan känns sås främmande och så otroligt långt bort när en tragglar på med organisationspsykologi och statistik.
Men då till frågorna:
Upplever du att du känner dig bekväm med att ta dig an egna patienter redan första veckan, att du är har tillräcklig kompetens att hålla samtal och utföra test på egen hand? (hehe, ska inte uppfattas som kritik mot dig utan är mer för att stilla min egen oro).
Hur mycket handledning får eller möjligheter att fråga andra har du under en vanlig dag? Kommer det in någon och "tittar till" dig eller får du själv gå och fråga om råd?
Upplevde du att det var svårt att få PTP-tjänst? Fanns det många tjänster ute när du sökte? Hur mycket upplevde du att det var viktigt att en har tidigare relevant erfarenhet (typ extra-jobb inom psykiatrin)?
Är BUP en verksamhet som du kan tänka dig att arbeta på även efter din PTP-tjänst (kanske lite svårt att säga redan nu), och om inte, var skulle du då vilja jobba/inom vilket område?
Tack för en fin blogg!
Nuuuu kikar du fram! HEJA DIG! Hoppas du stannar framme i ljuset så vi kan prata mer i framtiden, det skulle jag verkligen uppskatta! :)
RaderaFörst vill jag säga TACK för dina fina ord och gratulationer! Och jag vet, termin 8 och 9 är rena skiten.. Så långt bort, men samtidigt så nära målet, dessutom.
Svaren!
1) Bekväm är ett starkt ord.. Men kompetent, ja! Jag var väldigt nervös nu första veckan, men när jag väl läste igenom min patients journal och skrev anteckningar på hur jag "trodde" jag borde göra första sessionen, visade min handledare under handledningen så sade hon "klockrent". Då kände jag att... Jag kan nog. Även fast jag inte tror att jag kan. Det sitter liksom långt bak i ryggmärgen.
2) Jag har handledning 1 gång i veckan, och får jag tag i någon under rasterna eller i korridoren så har jag alltid rätten att fråga en fråga! Det gäller för alla medarbetare, att få hjälp och råd. Dock tar vi enbart upp klientspecifika saker på konferenserna (konfidentialitet och sekretess osv), och i den individuella handledningen pratar vi egentligen bara om MIG, och inte metod. Och folk kommer ju och knackar på min dörr då och då, men mest är jag självständig!
3) Jag upplevde att det var oerhört svårt i Stockholm. Fick totalt fyra intervjuer, varav 1 (av typ 15 ansölningar!) var i Stockholm, de andra tre var i småorter. Så ja, i Stockholm och i större städer är konkurrensen hård. Tidigare erfarenheter som yrkesverksamhet verkar meriterande men inte avgörande.
4) Jag älskar BUP! Men inte i storstäderna; där är arbetsbelastningen alltför hög och det går ut över kvaliteten på arbetet, tyvärr. Mitt huvudmål är ju familjeterapi/parterapi, men jag kan definitivt tänka mig jobba på BUP ett antal år innan jag söker mig vidare mer specifikt :) Eller så stannar jag på BUP och specificerar mig där!
Tack för dina frågor!! Fortsätt kommentera!
Tack så mycket för dina svar! Vad fantastiskt att höra att du känner att du vet vad du håller på med och att du vågar lita på dig själv yrkesmässigt! Jag hoppas verkligen att den känslan kommer att infinna sig när en väl får jobb, även om den just nu känns något avlägsen.
RaderaPerfekt med handledning om dig, låter ju som en dröm! I och med att yrket innefattar att en jobbar med sig själv som verktyg känns det som det ända rätta, dock kan jag tänka mig att många handledare ibland kan ha ett något för mål- och metodinriktat fokus.
Jag har tyvärr hört detsamma gällande PTP-tjänsterna i storstäder. Min förhoppning är en tjänst i Stockholmsområdet, men ett år i en ny stad lockar faktiskt lite det också :)
Vad härligt att du trivs så bra på BUP! Det låter ju inte heller som att det ligger allt för långt ifrån ditt huvudmål, kan tänka mig att det ofta kan bli en del familjeterapi :) Specificera dig som i att du utbildar dig till specialist? Har hört att det finns en del sådana kurser men inte riktigt inom vilka områden eller hur det går till. Är det något speciellt område som du skulle vilka specificera dig inom?
Tack igen och jag lovar att försöka bli bättre på att kommentera. Nu är ju första steget taget. Kram!
Ingen orsak! Och du, oroa dig inte. I termin 8-9, även 10, var jag helt lost och tänkte att jag aldrig var redo för en PTP. Och sedan helt plötsligt slängs jag in av det och man förväntas inte alls kunna allt. Det är verkligen mycket krångligare i ens eget huvud än det är egentligen. Så jag säger; släpp oron! När du väl är på plats kommer allt att kännas bra igen.
RaderaTror du handledare kan ha det? Hm, har jag inte tänkt på. Kanske är så. Min handledare sade direkt "detta ska inte vara något metodinriktat, utan ska handla om att DU mår bra", och det kändes liksom så naturligt (även om det stack i ögonen att inte få metodbaserad hjälp just då, haha!).
Intressant! Du MÅSTE hålla mig uppdaterad angående det..!
Ja, men precis. Därför jag är toknöjd just nu, att jag faktiskt vore glad att få arbeta med detta lååång tid framöver. Och ja, jag menar som specialist. Jag kan vara en psykolog som ofta tar familjeärenden, till exempel. Familjeterapi är en, eller så kan man specialisera sig i en viss metod (kbt, ibct) eller en viss patientgrupp (adhd, autism, depression, ätstörningar).. Så jag är ju som sagt mer inne på familjeterapi, och senare parterapi (när jag börjar bli redo att lämna BUP).
Ja, verkligen! Tack, fina du! Kram!
Åh, vad skönt att höra! Haha, jag ska göra ett försök med den där dumma oron. Tack för pepp! :)
RaderaHmm, nja egentligen inte men i och med den enorma arbetsbördan många psykologer står inför kan jag tänka mig det kan gå ut över handledningens kvalitet ibland. Men jag antar att det är en viktig del av att vara handledare, att kunna fokusera på individen framför sig och dennes behov och inte på organisationens målsättningar.
Spännande att höra om dina planer på vidareutbildning! Det känns himla kul att psykologyrket involverar så mycket fortbildning som det gör! Plus att en inte behöver bestämma sig vad en kommer hålla på med hela livet, det finns alltid mer att lära sig och att testa på!
Haha, ja, men jag vet verkligen hur det känns. Svårt att tänka sig att man NÅGONSIN är redo... Allt känns så stort och seriöst och LIVSALLVARLIGT. Men man får mycket hjälp, och ibland känns det nästan som att man knuffas framåt av utbildningen utan att man märker det.. :)
RaderaVerkligen, det har du rätt i! Men senast igår var jag inne hos en av mina handledare (min extrahandlare när min huvudhandledare är på kurs) och bara småpratade en kvart om min egen oro. Helt spontant! Det gick otroligt bra, och kändes så skönt efteråt!
Det är väl det som är tjusningen med att ha pluggat 5 år - vi kan bannemig göra VAD SOM HELST efteråt. Organisation, konsultation, forskning, psykoterapi.. Världen är vårt ostron! (som vi kanske inte säger på svenska).. ;)
Jag undrar, som T ovan, också hur mycket handledning du får och hur du gör om du känner dig osäker på något under ett patientmöte - finns det alltid någon att fråga då? Upplever du att det spelade roll att du har KBT-inriktning när du sökte till BUP, dvs att det var en fördel? Hur är lönen som PTP-psykolog (generellt och på din arbetsplats)? Kram på dig!
SvaraRaderaKolla vad jag skrev till ovan, jag tror det är exakt samma svar du är ute efter! På tal om KBT, så ja.. Det var inte avgörande, men DEFINITIVT meriterande iom att de flesta patienter kräver utredning (av psykometriska test), och dessa är inte psykodynamiker i samma mån utbildade i. Där var det av stor tyngd att vara KBT-are. Men däremot hindrar inte det psykodynamiker från att få jobb på BUP, det har jag sett!
RaderaLönen som PTP är skit genom större delen av landet, och kan gå mellan 26-32 tusen kronor. Bäst lön får man i privata verksamheter, för då har man möjlighet att löneförhandla. Inom landsting är det ofta fast lön och ingen löneförhandling kan ske. Jag kan bara jämföra med min vän, som också är PTP-are. Hon jobbar för ett annat landsting, gör samma arbete men får 3500 kronor mindre i månaden än mig. Helt förkastligt.
Tusen tack för svaren! Det var som jag misstänkte då. Hoppas att det ser annorlunda ut om några år och att arbetsbelastningen på BUP i storstäderna minskar rejält - det verkar ju tyvärr vara tråkiga siffror när det kommer till sjukskrivningar osv där...
SvaraRaderaJa, du skämtar inte.. Jag hoppas verkligen det mer. Att det finns mer resurser tillhanda, båda gällande lön och arbetsvillkor. För både anställda och patienters skull.. :/
RaderaÅh vad underbart det låter med ett eget kontor!
SvaraRaderaJa, så otroligt vuxet!
RaderaNu har jag också frågor efter att ha läst dina svar till andra :)
SvaraRaderaOm du kommer att kunna ha familje- eller parterapi kommer du att ha den enbart KBT-inriktad? Eller ska du då vara mer systemiskt inriktad?
Och en till fråga - Vad är det som gör att du tycker att par/familjeterapii är spännande? :)
Jag tror det är svårt att köra en behandling HELT KBT. I alla fall för mig - jag är så personlig av mig.... Så det blir ju som med alla psykologer, antagligen lite gott och blandat, haha.
RaderaOch det jag tycker är.. interaktionen. Att ha flera personer i rummet. Det ger en helt ny dimension till terapin som är så otroligt, otroligt intressant!..
Vad tycker du om gruppterapi? Är den lika spännande för dig? Eller är blir det mer intressant för dig om människor i terapi har redan en relation (som i par/famijeterapi)?
RaderaSom du säger, inte lika intressant eftersom de sedan inte känner varandra... Så då är individualterapi roligare än gruppterapi, och parterapi är roligast av allt, för där blir det som "mest intimt" liksom... Oh! Vad har du själv för tankar?
RaderaJust nu är jag helt vilse om jag ska vara ärlig, har så svårt att bestämma mig vad som jag tycker är spännande.
RaderaKan vara så ibland. Var så säker på att intresse snart kommer och slår dig i bakhuvudet!
RaderaÅh, det låter som att du har hamnat på en riktigt bra arbetsplats - grattis både till dem och till dig! :) Jag önskar dig ett riktigt bra PTP-år! Har själv gjort min PTP på BUP, dessvärre på en mindre välfungerande mottagning. Blev ett riktigt slitigt år där jag bokstavligen kastades in i arbetet från dag 1.
SvaraRaderaGrattis till såld lägenhet för Emils del med! Roligt att höra att han gick med vinst! :)
Gillar verkligen din blogg.
Kramar <3
Uff... Får jag fråga vilken mottagning det var? Jag beklagar att du fick det så hetsigt (jag gissar att det kan vara så i BUP i storstäderna?). Var jobbar du nu, och hur trivs du där?
RaderaOch tack, Sara! Stora kramar till dig!
Åh vad jag är glad för din skull fina Emelie! <3 Det är så härligt och intressant att läsa om även om man inte arbetar eller pluggar till psykolog. I löv din bloggis. Även om jag fortfarande är sämst på att kommentera så läser jag och blir så glad av dina inlägg. Du är så ärlig när du skriver och du skriver på ett sätt som gör att man lever sig in i det.
SvaraRaderaKramar!!
Åååh, fina fina fina du... <33333
RaderaTack för att vi fick följa med dig på jobbet, både roligt & intressant att se/läsa! :) Är glad över att dina patienter kommer att få träffa just dig, för du är ju så klok & en märker verkligen hur du brinner för det här & att du BRYR DIG! <3
SvaraRaderaAlltså, vad du är snäll?! Tack, Malin! <3
Radera