Emil är en hejare på att gestalta
-emojin.
-emojin. 
Det här med att vara kär på distans.... Snacka om att jag har min mobil full med söta printscreens och meddelanden som vi har utbytt. Blir helt gojsig och lycklig bara att tänka på det.
Det är väl en sak jag faktiskt kommer sakna med distans: att ständigt tagga varandra i saker, skicka söta snaps och långa kärleksförklaringar, massor av emojis och Skype-dejter, såklart... Visste ni förresten att idag har vi klarat 90% av långdistansen? Wow.
Sedan tog jag mig ut på en promenad.
Jag fick lust att gå runt i 5:e, och samtidigt pratade jag i telefon med både far min och farmor. Jag gick runt, runt, runt i cirklar (för det är ofta det jag gör när jag pratar i telefon), så under nästan två timmar gick jag runt på exakt samma gator.
Men när jag väl lagt på (speciellt efter samtalet med farmor) så mådde jag så himla, himla bra!
Så fortsatte jag min promenad, med lite mer framåtdrivande steg och inte lika mycket i cirklar.
En sak jag älskar med Paris, det är alla dessa små specialbutiker av alla slag. Det finns en skomakare, en frukthandlare, en ostbutik.... Vilket är så himla mysigt och pittoreskt, enligt mig!
Ett exempel är vid Rue Mouffetard, där alla står linjerade. Här har vi till exempel frukthandlaren och slaktaren...
Fromageriet (osthandlaren) och vinbutiken...
Och så små, typiska franska brasserier...
Till slut kom jag upp mot Panthéon, och hittade en stor, vid plats. Här fick jag feeling och slog mig ned, plockade fram min dagbok och började skriva.
Jag betraktade fasaden framför mig, och dess gul-vita nyans. Jag spekulerade kring huruvida den någonsin varit helt vit. Vad tror ni?
Sedan gick jag runt i cirklar även där, mest för att jag fick en känsla av att se varenda krök kring det mäktiga mausoléet. I en liten bakgata stack även Notre Dame fram, vilket fick mig direkt att le och jag var tvungen att ta en bild.
Jag kom hem 3 timmar senare, och så hade jag enbart varit i närheten av där jag bodde.
Sedan vilade jag hemma hos mig i drygt en timme och sedan stack jag iväg på mitt sista jobbpass på boulangeriet innan de sommarstängde. Vi hade storslagna planer med en AW/apéro efteråt, och jag såg himla mycket fram emot att samlas med alla och drinka! (Men det får bli nästa inlägg)...
Nästan exakt samma promenad som vi gjorde en förmiddag :) fast i omvänd ordning liksom. Började med en gigantisk uppförsbacke nerifrån Seinehållet... Har sagt det förut, men det är verkligen värt att påpeka hur kuperat Paris är. När man ser kartbilden framgår ju inte sådant, så dina promenader är mer imponerande än man kanske tror :)
SvaraRaderaMed gigantisk uppförsbacke - menar du upp mot Pantheon, då? För Rue Mouffetard är ju nedförsbacke om man går mot söder? ;)
RaderaDin farmor låter som en fantastisk person. Så fint att ha en sådan människa i sitt liv! Men din pappa... dricker han ibland för mycket? Eftersom du kommenterar att han var nykter? Svara inte om du tycker att frågan är närgången! Kram!
SvaraRaderaMin farmor är verkligen en idol för mig! Och oroa dig inte, frågan är inte närgången när den kommer från dig. Och här är en plattform jag är mer än trygg att dela med mig.
RaderaJa, min pappa är alkoholist och speciellt på senare tid har vi haft problem med att han dricker sig redlös och bara däckar lite var och varannan stans.. Har tyvärr varit hemskt obehagligt, så när han väl ringer och är nykter så är det helt magiskt!
Har du varit med om något liknande?
Åh usch, det låter otäckt att se en närstående bete sig så destruktivt <3 Har det varit så redan under din uppväxt eller har det börjat senare?
RaderaNej, jag har inte själv upplevt alkoholism på riktigt nära håll. En av mina bästa barndomsvänners mamma missbrukade tabletter och alkohol men min vän mörkade det så noga för mig att jag inte fattade förrän i tonåren (innan dess tyckte jag mest att mamman var väldigt konstig, inte som andra mammor).
Det har väl varit lite från och till, men jag har nog aldrig insett hur allvarligt det varit. Och inte förrän nu när jag flyttat hemifrån har det tydligen VERKLIGEN eskalerat, och det handlar om gömda flaskor och vara full på jobbet osv osv... Hemskt. Men ja, jag kan komma ihåg sedan barnsben att jag frågade om pappa druckit och han alltid förnekade (och numera insåg jag att han ljugit varje gång).
RaderaHm.. ja.. Det är så synd, det där.. Har du kontakt med din vän nu?
Usch... alkoholens trista och mörka baksida :(
RaderaJa min vän är fortfarande en av mina allra bästa vänner. Hennes uppväxt har tyvärr påverkat henne en del för hon har liksom aldrig kommit igång med jobb eller studier utan har antingen varit sysslolös eller sjukskriven. Men de senaste åren har hon åtminstone haft praktik på några olika arbetsplatser och trivts bra så jag hoppas på en ljusare framtid för henne.
Ahhhh... Usch, det är så hemskt hur sådana saker kan påverka generation efter generation av psykisk ohälsa.. Jag håller verkligen tummarna för att din vän klarar sig ur de tyngsta, och lyckas skapa ett fint liv för sig själv <3 Tack för att du delar med dig, Fredrika!
RaderaJaha, nu tryckte jag på "Förhandsgranska" & hela kommentaren försvann så vet inte om kommentaren blev skickad ändå eller om jag ska skriva om den & skicka igen... #ilandsproblem
SvaraRaderaNej fick inget :((((
RaderaSkumt att hela kommentaren försvann totalt när jag bara försökte förhandsgranska den. :(
RaderaJag skrev iaf att Emils :( min var ju verkligen bra + att den påminner mig om Grumpy Cat! :D Haha!
Och att jag hoppas att det blir bättre med din pappa. <3 Känner på mig att du & jag är lite lika på den punkten, är själv nykterist nämligen & lär aldrig känna något behov eller mening med att dricka alkohol (särskilt när det inte ens är gott & vi verkar även ha Pepsi Max gemensamt som en favoritdryck, den är ju betydligt billigare att köpa också) men jag har alltid ogillat alkohol också & tyckt att det är obehagligt då jag bara ser allt negativt som tyvärr kommer/kan komma med det. Man har ju sett många som bara inte kan bete sig när de druckit men vet även/känner folk som har/har haft problem med det också, så jag kan verkligen känna sympati & förstå hur jobbigt det måste vara att hantera. :( <3
Hahaha, det gör den ju!! KLOCKREN Grumpy Cat! Har inte ens tänkt på det.. Tack för den insikten!
RaderaJa, vi har ju haft den diskussionen förr, du och jag, att vi är väldigt lika på alkoholfronten. Båda Pepsi Max-drickare och tycker alkohol varken är gott eller berusning lockande. Så fint att ha någon som ser på saken på samma sätt. Och tack för stödet, fina du <3
Vi startade vid Place Mabillon och gick mot "slutet" av Rue Moufftard, som vi sedan följde mot Panteon och vidare till Luxembourgträdgården för lunchpicknick.(Kan också tillägga att vårt första av många besök på Rue Moufftard, på 1970-talet, var en betydligt svulstigare upplevelse än nu, vad butikerna beträffar. Nackade kycklingar med hängande halsar, flådda kaniner med ulliga tassar osv...) En annan tid liksom...
SvaraRaderaHjärnsläpp: Menar Place Maubert, inte Mabillon...
RaderaDå gick vi nästan samma promenad, trots allt ;)
Radera