Lösenord

måndag, augusti 07, 2017

Promenaden som blev en burgarhaksjakt

Häromdagen när jag vaknade upp efter gårdagens firande med mina (numera) f.d. kollegor, så drog jag mig upp ur sängen och välkomnade promenadsuget. På med ett klädstycke och ut i det underbara Paris-sommar-vädret!


Jag gick förbi favoritpizzerian, hälsade på kyparna och sedan traskade jag vidare. Så här såg jag ut, förresten!


Denna gång jag hade jag lust att traska norrut, över Seine och vidare. Det var en trevlig promenad, till dess att en ung man började följa efter mig och inte alls brydde sig om mina förmaningar "jag har inte lust att prata med dig, tack.", "nej, jag har pojkvän." och "jag vill inte bli uppraggad". Istället fick man vill svar "jag vill ju bara prata!" (yeah sure) och "du verkar vara så trevlig" (mm, det såg du på en gång, va?). Till slut lyckades jag skaka av mig honom när jag smög in och ut ur en restaurang lite smidigt, men uff, vad fransoser kan vara riktiga pain in the ass. 

Kan man inte få gå på sin njutningsfulla promenad själv eller?!


I alla fall. Norrut, var det! Jag kom så långt som till Église Saint-Vincent de Paul innan jag började traska söderut igen. 


Jag fortsatte ned mot Le Marais, med en podcast i öronen så att jag mute:ade alla förbipasserade bilar och bara såg fasaderna runt mig. Åh, vad jag kände mig glad, ska ni veta! Få saker gör mig så sprudlande självförverkligad som en promenad i Paris...


Eftersom jag och Loïc skulle äta middag till kvällen och jag föreslagit ett nytt burgarhak, så ville jag gå förbi och se hur det såg ut. Oväntat nog visade det sig vara sommarstängt, och det gjorde direkt att promenaden utvecklades till en jakt på ett nytt burgarhak (därmed den konstiga cirkeln i min promenadrutt).


Till slut bestämde jag mig för ett (inte helt oprövat!) burgarhak som jag inte ätit på, på flera år. Jag stack iväg till PAUL och hämtade upp mitt middagssällskap som precis slutat jobbet, och så gick vi dit.


Han hade även med sig en överraskning till mig, men den får ni se i ett senare inlägg! 

Vi beställde in varsin burgare, pommes, sallad och dricka. Denna gång var det min tur att bjuda (eftersom Lolo alltid springer och betalar notan innan jag får chansen annars), för att tacka för alla tjänster han gjort mig under dessa månader.


Hej Lolo! Du är min bästa franska vän av alla. 


Som vanligt ketchupade vi om allt som hänt och allt som ska hända, fasliga saker som händer på PAUL och hur det var för mig att jobba mitt sista jobbpass på boulangeriet.


Så åt vi så att vi blev alldeles lagom mätta (tänk er, det är ovanligt!). När jag sedan gick hem och lade mig i sängen tänkte jag på veckan som komma skall...

.... Exempelvis att jag imorgon hoppar på bussen till Amsterdam och hälsar på min bästa vän Marieke! Jag kommer vara borta tisdag-fredag, och på fredag kanske jag åker på ännu ett äventyr till Bourgogne över helgen. Men inget är helt bestämt och den som lever får se!


3 kommentarer :

  1. Alltså jag förstår verkligen inte det här med att tjat-ragga på folk. Då är man ju inte alls intresserad av att göra ett gott intryck? (Vad komiskt för övrigt att han sa att du verkade trevlig när du faktiskt avspisade honom på ett ganska otrevligt sätt :)). Sorgligt nog antar jag att det här med att tjata och tvinga sig fram är något som delvis kommer med den manliga könsrollen för jag tror inte att tjejer gör så. Själv kan jag i alla fall knappt tänka mig något mer avtändande än att försöka tvinga mig till kontakt med någon som inte vill vara med mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte jag heller.. Alltså vad är grejen? Är det stoltheten som gör att de bara inte kan gå därifrån när de hittat sitt "offer"? För jag var rätt tydlig från början att jag inte var intresserad, vilket han märkte. Och jag visste ju att han gått fram till mig ENBART pga utseende, och då INTE för att han tyckte jag såg "trevlig" ut, haha. Sådan jävla dålig lögn.

      Och jag håller verkligen med dig. Skulle aldrig falla mig in att vara med någon som inte vill vara med mig. Måste vara det mest förnedrande och osexigaste som finns.

      Radera
  2. Usch... Hatar dryga män som envisas att ragga upp en trots att man säger att man inte vill bli det. Och precis som Fredrika skriver - det är nästan alltid killar som tvingar sig fram och tjat-raggar ( jag kommer faktiskt på ett tillfälle där en tjej var tjatig och försökte ragga på en tjej som var inte intresserad, men det var ETT tillfälle).
    Sen tänker jag också att det är ganska obehagligt att man ibland måste säga att "nej, jag är inte intresserad, jag har en pojkvän". Nu funkade det inte den gången men ibland funkar det. Vissa män (typ majoriteten) har så stor ego att den enda vettiga förklaringen för dem att tjejen inte är intresserad är att hon har en ( manlig!) partner.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)