Jag började ta mig utåt, och hade ett mål i sikte. Däremot är jag bra på att ta långa omvägar till mina preliminära destinationer - lite för att dra ut på nöjet. Då kan jag till exempel ramla över en sådan här vy, mitt i 15e. Jag svärmade. Fan, vad jag älskar dig, Paris!, tänkte jag.
Dessa byggnader med tegelinsättningar och lite röda detaljer får mig alltid att tänka på Emil. Han fastnade alltid och fotade denna stil av exteriör när vi var ute på promenad.
Himlen var sådär perfekt halvklar med solfläckar här och där.
Sedan skuttade jag över floden och kom till andra sidan. Till mitt 16e. (Haha, lustigt hur jag känner mig så hemmastadd att jag nästan kallar alla arrondissemang "mina"... Det förstår kanske lite syftet.)
Och kom hit! In i skogen Bois du Boulogne och fram till sjön Lac Inférieur. Här kikade jag över till andra sidan till dit jag ville komma: Île de Lac Inférieur (=den underlägsna sjöns ö).
Vid kanten av sjön lekte ankorna och så fanns det minsann ett vattenfall.
Jag såg flera par som hyrde roddbåtar och rodde ut till den lilla ön i mitten av sjön, men själv tog jag färjan. Kostade 15 kronor tur och retur, och det tyckte jag att det var värt. Plus att båtresan var riktigt charmig.
Så äntligen - äntligen! - var jag över på andra sidan. Ni kanske under "varför äntligen?"... Jo, det är för att jag hittade den här ön första gången år 2014, och har sedan dess velat åka över, men aldrig fått tillfälle. Jag har alltså haft detta på min bucket list i 3 år nu. Så äntligen!
Jag gick runt på de små stigarna längs vattnet, och terrängen utgjordes av både äng, skog och trädgård. Jag gick förbi flera par som satt och åt pique-nique (och saknade Emil!) och barn som lekte på gräset.
Hittade träd som böjde sig ned i vattnet och blomster som fick mig att sakna farmor.
(Farmor och farfar, vad är detta för blommor nedan? Jättestora buskar!)
(Farmor och farfar, vad är detta för blommor nedan? Jättestora buskar!)
Jag gick runt ett tag, skrev i min dagbok på en bänk, åt min medhavda banan och sedan åkte jag tillbaka till fastlandet igen. Och tog en nostalgisk tripp genom 16e - detta är Boulevard Flandrin, där jag gick flera gånger om dagen åren 2014-2015, när jag var au pair.
Jag tog en lång sträcka längst Seine, och av en slump så ramlade jag över de gröna försäljningsbackarna på vägen. Jag kikade på tavlorna och bestämde mig för att köpa en - en ny tavla till min och Emils framtida gemensamma lägenhet. Så jag diskuterade lite med säljaren, prutade ned priset en hundring och sedan hade jag köpt den!
Ja, jag vet. Jag har börjat boa till en lägenhet som ännu inte är köpt ännu. Snacka om att jag är ivrig.
Men det intressanta är väl hur den såg ut, inte sant?
Jag skickade bilder på flertalet olika tavlor till Emil via mms, och detta var den vi båda föll för. Paris i höstfärger. Hösten, som är min favoritårstid i Paris, dessutom. När jag gick därifrån var jag helt varm och glad i hela kroppen, och kände att.. Fasiken, vad bra denna kommer hänga i vår framtida lägenhet!
(Emil var dessutom på visningen igår på den lägenhet vi varit så peppade på. Den var så otroligt fin, verkligen tokcharmig! Vi har bestämt oss för att vara med i budgivningen...........!!!!).
Sedan fortsatte jag mig hemåt. Köpte lite souvenirer och presenter till mina kära där hemma, och ramlade hemåt lagom till att de mörkare molnen börjat hopa sig.
När jag kom hem sammanfattade jag rutten och insåg att det var min längsta promenad under hela denna Paris-vistelse. Totalt 5 timmar och 45 minuter var jag ute. Snacka om att jag kände mig härligt mör och lycklig efteråt! Promenad is life.
Nu kände jag verkligen att jag carpat, och resten av kvällen blev god middag med mozzarellasmörgås. Och vet ni? Idag är det bara 4 dagar till dess att jag åker hem..... #blandadekänslor
Haha, älskar fotot där du lyfter på klänningen och ett par kalsonger skymtar fram!
SvaraRaderaHahaha, jag tyckte nog jag var lite charmig där.. ;) Hur är det själv - vad bär du helst under kjolen? (*om det inte är ett för privat ämne*)
Radera