Glansig av solkräm, honungsmelon och en oväntad avskedsgåva

I torsdags vaknade jag upp, smörjde mig helt glansig med solkräm (det var 27 grader i skuggan, 34 i solen!) och klädde mig i min lättaste sommarklänning. (Jag behöver inte ta med den delen där det tog 1,5 timme att ta mig ur sängen? #morgonlärkan som blivit nattuggla).

Så tog jag mig ut på en promenad! Jag hade ett ärende (egentligen två, men den andra är hemlig än så länge!). Det första var att gå förbi boulangeriet och ge en liten gåva till min chef för att tacka för detta halvår tillsammans. För nu drar det sig mot sitt slut, och under 5-21 augusti kommer boulangeriet hålla sommarstängt för renovering och semester.

Jag gav henne ett paket gifflar, och skrev ett brev om hur tacksam jag var över den tid jag jobbat med dem, och lite information om "swedish fika" och vad det innebar. Hon verkade inte alls vänta sig det, utan sken upp och gav mig direkt "bises" (kindpussar). Vilket var en rätt stor grej för mig, för vi har alltid bara tagit i hand tidigare.

När jag gick därifrån hade jag en känsla i magen av värdefullhet; att jag haft en positiv påverkan och samtidigt tillfredsställelse över att jag kunnat förmedla en känsla av tacksamhet på ett lyckat sätt. Ni vet. Jag kände på ett sätt - jag lyckades förmedla det - det blev bekräftat och bemött på samma nivå. En interaktiv framgång, helt enkelt!!!!  #psykologvinst

Så traskade jag vidare. Vid Fontaine de l'Observatoire beundrade jag fontänen som nu stod i full rörelse. (Notera den lilla stackars sköldpaddan närmast till höger som inte alls lyckas spruta lika högt och långt sin sina jämnåriga. Lillen då.... #always rooting for the under-dog/-turtle)

Jag traskade på! Här fanns vyer att se! 

Gick förbi ett hotell som jag fått höra gott om nyligen.. *blink blink, teruko*

Slutligen var jag tillbaka bland mina gamla hoods igen. 

Fast innan jag tog mig hemåt så behövde jag köpa skinka till kvällens baguettemiddag. Det blev dessutom ett rent spontanköp av honungsmelon, som såldes för 2 euro styck! Det var rena kapet, tyckte jag, och skulle prompt släpa med mig den tunga klossen hem i famnen. (Obs! Backdrop avsiktlig).

Det blev en kortare runda denna dag, på cirka 2,5 timmar. Men jag kände det att benen var sega och det var aningen för varmt. Jag låg hemma och vilade i 1,5 timme innan mitt näst sista jobbpass någonsin på boulangeriet skulle äga rum.

Hörde ni det? Näst sista jobbpass! Nästkommande dag var nämligen sista passet, och därefter skulle hela jobbet ut och ta ett glas tillsammans (chefen bjuder!).

När jag kom till jobbet möttes jag av min chef igen, som var så rörd över brevet att hon också ville ge mig en avskedsgåva. Det var ett armband från Philippe Audibert, och som jag inte tyckte var något märkvärdigt förrän jag googlade hans märke... (Armbandet kostar mellan 1000-1500 kronor!!!).

Wow. 

Jag jobbade i alla fall mitt sista pass, fick sedan med mig min sista egenvalda, nygräddade baguette hem och åt mackor med smältande smör, nyköpt skinka, hallonsylt och herrgårdsost. (inte alls tillsammans dock, huga!).

Sedan chattade jag och pratade med Emil i telefon medan jag tittade på Sommar med Ernst (Skam är slut, nu går vi vidare till feelgood-serier som får en trygg hela vägen in i själen!). Sedan somnade jag alltför sent.