Boulangeriet sommarstänger! Vi skålar med apéro!

Så kom det sista jobbpasset, och snacka om att stämningen var på topp! Vårt nyaste tillskott, och gängets "clown", Bilal (även kallad Bi-bi, givetvis!), blev utklädd till en älva och tvingades ha krona, vingar och stav hela dagen. Snacka om att han blev uppmärksammad av kunderna, och alla vi kollegor och chefen skrattade hjärtligt hela dagen. Här nedan pose:ar han med Nicole, vår kallskänka.

I slutet av dagen var tempot snabbt, och alla stängningsförberedelser, storstädning och brödförsäljning pågick parallellt. Slutligen stod en del av gänget utanför det sommarstängda boulangeriet, och inväntade resten. Nu var det dags för semester - men först; apéro!

När vi alla elva samlats - bagare, konditörer, säljare och så chefen (frun) och ägaren (maken) såklart! Vi slog oss ned och tog en drink på uteserveringen mittemot, och sedan slog vi följe till pizzerian precis bredvid och beställde in ett gäng pizzor.

Stämningen var verkligen på topp, och vi skrattade, skämtade, drack (cola zero) och pratade om anekdoter som vi varit med om under dessa senaste månaderna. Vi återberättade om de gånger jag sagt något knasigt på franska, om de gånger Bi-bi haft något hyss för sig, om kunder som varit outhärdligt irriterande och kunder som varit underbara och om alla fantastiska skratt vi delat. Jag fick även världens finaste berömhetstal från chefen, för att jag kommit och berikat butiken med mitt underbara "svenska sätt", glada humör och felfria engelska. Åh, det värmde!

Vi åt pizza efter pizza och delade på, och alla skrattade åt att jag vägrade lämna en enda slice. Till och med den rundmagade ägaren sade "Men Emelie, du äter ju mer än mig!" och jag log halvgenerat medan jag hungrigt skrapade tallrikarna. Men pizza är ju så gooooott. Det slutade med att vi till och med började "dua" varandra under kvällens gång!

Min chef pratade även om att hon länge velat besöka Sverige, och sade flera gånger under kvällen att hon ska ta sin make (ägaren) och åka upp för att ta ett glas med mig och Emil. Kändes både smickrande och lite nervöst att höra... (*hoppas nog att det inte blir av*).

Innan vi skiljdes åt innan midnattssnåret fick vi alla i gänget en present: en specialgjord tårta för var och en. Jag fick denna skönhet:

En marängstock fylld med cheesecake och hallon, toppad med maräng och färska bär. 

Så det här med sockeravbrott i fyra veckor... Make that 12 days. Jag krackelerade här, och åt faktiskt en bit tårta. Den var ju faktiskt specialgjord, enbart till mig. Det är ju bara dumt att avstå ifrån. Och om det är något jag inte är, så är det dum!