Varför inte? tänkte vi, och drog upp till detta naturlandskap.
Det var himla vacker utsikt, eftersom det låg på en höjd.
Vi tog en naturpromenad, men där fick grabbarna nog. Fredde blev biten av flertalet bromsar och vi powerwalkade oss igenom en sluttande skogsdunge så att svetten lackade.
Så när de klagat tillräckligt och vi tagit oss tillbaka till bilen påbörjade vi vår roadtrip tillbaka. Lyssnade på musik, småpratade från och till och beundrade vyerna från landsvägen.
När vi närmade oss Norrköping beslutade vi oss för en sen lunch på Pizza Hut, och bjuda chauffören (Fredde) på pizza. PIZZA HUUUUUUUUT!
Fy jösses, så jag längtat! Har inte varit där på mer än en månad nu (och det känns sällan i relation till min vilja).
Emil och jag delade halva-halva på en pizza med ostbollar, och omnomnom. Så jädra genalisk idé - att fylla kanterna med smältande, härlig mozzarella. Det ger både en ursäkt att få leka och plocka med maten, plus ... ost och bröd. Ni förstår ju.
När vi ätit upp stod magarna åt alla håll, och vi åkte den sista snutten hem till Nypan igen. Vi kom direkt igång med att städa Emils lägenhet (där jag inom en månad ska flytta in!) som stått öde i en månad. Jag tog disken och städade kökslådorna, och Emil sorterade i skafferiet.
Vid 20-tiden blev vi småsugna på något, och jag ville passa på att äta lösgodis min sista dag. Man får ju passa på sedan när man har en månad helt utan.
En idealisk påse med 90% choklad och någon gélébit.
Slutligen gjorde jag och Emil vår sista utvärdering för semestern, och denna gång om Motala-veckan. Att utvärdera vår tid tillsammans var en så vansinnigt bra idé, för jag känner verkligen hur mycket mer jag lyckas uppskatta det fina vi varit med om. Vidare så passade vi givetvis på att gosa så mycket vi kunde, under vår sista natt ihop på en hel månad.
Nu flyger jag hem mot Paris! Gud, jag saknar Paris så att det knyter sig i magen. Tanken på att få gå ut på destinationslösa promenader, beundra fasaderna, känna dofterna, höra franskan... När Emil frågade om hur det kändes att få åka tillbaka blev jag tårögd av lycka. (Och nu har jag bara varit borta en vecka? Det kommer bli svårt att slita sig sedan).
Bra godispåse där! Med vänliga hälsningar chokladälskaren.
SvaraRaderaTACK!!!! Något du velat lägga till/ta bort? ;)
RaderaDet här kommer ju förorena påsen för dig men jag lägger till saltlakrits :) Och napparna och de där andra gelégodisarna (björnar?) ger jag till Emil utan att du märker något. Fredrikas way of godispåse.
RaderaHahaha! Saltlakrits får du absolut hålla för dig själv, försök inte ens besudla min underbara choklad! Så du är alltid bara choklad-lakrits? Se där..!
RaderaStackars Fredde :( jag blev biten av EN broms i förrgår och halva mitt ben är fortfarande svullen och röd och detta trots att jag använder en speciell salva.
SvaraRaderaJag tror att jobba 2 veckor och bara promenera i 2 veckor blir en perfekt blandning. :)
Usch?!?! Är det så allvarligt, alltså? Jag som skrattade åt honom för jag tänkte väl att det bara sved till lite. Fy satan.. :/ *dåligt samvete*
RaderaMen jag tror det med! Börjar denna första regniga dag med jobb, blir perfekt!
Det beror nog på hur känslig är man mot insektbett. Men jag som är ganska känslig har först idag slutat klia mig. Bromsar är inget att leka med :(
RaderaÅhfan. :/ Verkligen inte..!
RaderaVilken underbar överraskning för Emil att du följde med honom till Sverige och semestrade lite ytterligare tillsammans! Du tänker då på allt, och är alltid så omtänksam!! Hoppas sista månaden i Paris blir en hit och att du supernjuter av Paris på det sättet som bara du kan (och vi andra förundras över!) :D Åh, jag känner igen mig när du skriver "höra franskan", för det är något jag själv också saknar! Häromdagen var jag på en fransk matmarknad och kunde inte låta bli att byta ut några franska meningar med crêpeförsäljarna, som blev lika glada som jag att få använda det vackra språket på en plats som ändå ligger en bit ifrån La France. A bientôt, mon amie!
SvaraRaderaMen söta du!! Jag håller verkligen med dig, när jag var i Nypan i april en vecka så var matmässan där, och folk i crêpes-stånd. Jag började genast prata franska, bara 4 dagar in i svenskan, och det kändes så frigörande!
RaderaÀ bientôt, ma jolie! :*
Vad roligt att ni faktiskt tog er en svängom till Övralid! Kanske skulle satsat på glass i farfarsstugan där det nog inte är riktigt lika fullt av bromsar :). Hoppas inte ni blev alltför besvikna på detta fantastiska smultronställe.? Känns hemskt om ni upplevde er besvikna och ditlurade.
SvaraRaderaÖvralid är annars lite av ett kulturmåste med tanke på att en (av Sveriges alltför få) Nobelpristagare i litteratur byggde sig ett hus där.
Nä, dit hann vi aldrig upp innan bromsarna redan sagt sitt för grabbarna. De ville sticka på en gång (pun unintended).. Lite synd faktiskt, men ja, så blir det ju ibland... Ps. Tack för ditt mail! <3
Radera