Minicooper-pussar, fondue och limerickar mitt i natten

Så blev det söndag, vilket avslutade den första semesterveckan för mig och Emil. Det skulle äntligen klarna upp efter nästan en helveckas regnsession (från och till), och det tänkte vi fira med långpromenad och fondue till middag. Men först - en nutella-crêpe till lunch!

Jag blir alltid mycket kladdigare än Emil, vilket han tycker är lite synd. Då säger jag åt honom att han verkligen måste gräva ned ansiktet i crêpen, show it what you got. En crêpe ska man inte äta försiktigt. En crêpe ska man sluka! (Vi får se om han lär sig till nästa gång).

Sedan tänkte vi att vi skulle vara lite sofistikerade och gå på medeltidsmuseum som är nyöppnat efter renovering. Så här fint var det att stå i kö. (Tack och lov inte mer än 15 minuter denna gång. Katakomberna: never again).

Fast medeltidsmuséet var inte så himla speciellt faktiskt. Om jag ska vara ärlig var det rätt tradigt.

Det enda jag tyckte var lite kul var denna takdekor.

Emil tog något kort på något ointressant.

Sedan försökte vi välja vilken glasuppsättning vi ville ha i vardagsrummet.

Det enda som ens var lite intressant var rostiga antika nycklar. Men sedan var det inte nog med det. Tack och lov var det gratis, och jag kände mig varken mer sofistikerad eller annat efteråt. Bara törstig.

Så vi tänkte inviga Starbucks! Visste ni att jag aldrig beställde något på Starbucks tidigare? Så Emil bjöd oss på varsin frappuchino och en glaserad kanelbulle.

... Och i sanningens namn.. Jag tog en sipp ur min karamellfrappe, och sedan sade jag.. "eugh.. den smakar bara kaffe :((((" och sedan kunde jag inte dricka mer. Tycker inte om kaffe. Inte ett dugg. Plus att bullen var lite torr. Så Emil fick dricka två frappes och jag åt mittendelen på bullen som kompensation.

#smart att köpa frappe när man inte gillar kaffe?

I alla fall! Vi fortsatte vår promenad! Eftersom vi bokat bord på en liten restaurang precis utanför Paris som specialiserar sig på raclette/fondue, så valde vi att ta en bensträckare dit, genom 16:e!

Emil tog några magiska bilder igen. 

... Och strax därefter var vi framme i mina gamla hoods! Ni vet, från när jag var au pair och vaktade Valentin och Adrien? Här gick jag dagligen.

Jag förväntade mig inte att det skulle kännas så starkt att återse dessa gator igen, men det verkligen pirrade inombords och jag pekade på allt och ville visa Emil. "Det har boulangeriet brukade jag köpa baguette hos!" / "Här stannade jag alltid med pojkarna och försökte få upp brunnslocket för att hälsa på Ninja Turtles".

Och jag var så glad! och vädret var så perfekt! Och Emil var så kyssvänlig. Ni ska veta, i 16:e arrondissemanget är var och varannn bil en mini-cooper. Det blev till att kyssas varje gång vi såg en (vår nya lek) och det var nästan så att våra läppar aldrig separerade.

Sedan började klockan närma sig 20:30, och tiden då vi bokat vårt bord. När vi kom fram fick vi ett runt bord precis vid fönstret, där vi slog oss ned och beställde mat.

Fondue! Som Emil aldrig ätit och därför ville prova.

Vilket var.. såååå... gott. Älskar fondue. (Nästan lika mycket som raclette). Så vi smaskade bröd, smält ost och åt charkisar. I Paris. Mmmm.... 

När vi ätit upp plockade vi fram våra förplanerade utvärderingsformulär. Vi har bestämt oss för att göra detta efter varje vecka, och utvärdera hur vi tycker veckan gått.

Vi skrev separat på varsitt formulär, i hemlighet, och sedan - lagom till desserten - så började vi dela med oss och berätta om vad vi skrivit på punkterna. Roligt nog hade vi skrivit exakt samma saker på Topp 3 dofter, 3 mest frekventa köpen samt 3 saker att göra igen. 

Vi delade dessutom på en utsökt crème brùlée. 

Videodags!

När vi sedan ätit upp, givit så generös dricks att servitrisen riktigt skinit upp och gått därifrån så gick vi en nattpromenad genom Paris, förbi Eiffeltornet och ned mot 6:e.

Medan vi gick så hittade vi på limerickar, både snällare och elakare varianter, om random saker och om våra vänner. Det var oförväntat roligt, och Emil visade sig vara en riktig limerick-haj!

När vi kom hem sedan drack jag stora klunkar kall cola zero, och vi lade oss ned för att sova lagom till 3 på natten. Det var en så sjukt fantastisk underbart bra dag, och ett kalasbra avslut på första semesterveckan. 

"Och vet du vad? Detta är bara en tredjedel av semestern" påminde Emil mig om. Och vad han kan få mig att bli lycklig, den gossen!