En magiskt romantisk pique-nique under ett pilträd

Denna dag började med bus, ska ni veta. Vi hade av misstag råkat köpa en yoghurt som var lite fastare i konsistensen än Emil föredrog, och kinkig som snubben är (har har) så föreslog jag att vi skulle leka spa istället. Han fick gnida in den i mitt ansikte som en ansiktsmask, lagom till frukost.

Otroligt verksam behandling. Smakade persika, gjorde den. 

Sedan tillbringade vi hela första halva dagen i slö-mode. Gosade, pratade, bloggade, spelade och fifflade med mobilerna. Vid lunchtid blev jag sugen på baguette, så vi gick ut och handlade. Jag gick till boulangeriet, och han gick till matvarubutiken.

Det här blev dagens köp! 

Yoghurt med (förhoppningsvis) herrens prefererade  konsistens. Vi såg dessutom båda fram emot att testa de nya Magnum-glassarna som kommit ut. Höga förhoppningar!

Sedan blev det ännu mer slöhäng i sängen. Vi påbörjade en ny(/gammal) serie; Supernatural, och låg och fånade oss i snapchat.

Trots att initialplanen varit att stanna i sängen hela dagen ut, så fick jag lite kli i benen vid 18:30-tiden. Tillsammans kom vi överens om en kvällspique-nique vid Seine, och Emil ville gärna sitta under pilträdet, i spetsen av ön Île de la Cité. Eller Square du Vert-Galant, som det också heter.

Vi var givetvis inte ensamma där, men fick ändå en plats med fantastisk utsikt över vattnet, mitt bland tjugotalet andra pique-nique:ande fransoser och turister.

Jag var så lycklig att det spratt i hela kroppen. Jag vet inte, det var någonting i livet som i den stunden bara tog fasta och kändes från tårna ut till fingertopparna.

När vi slagit oss ned bekvämt och tagit av oss skor (som en måste på pique-nique!) så dukade vi fram dagens pique-nique-innehåll. Pizza från favoritpizzerian och Emils gigantiska Smirnoff. Jag tog en cola zero, jag.

Margherita till mig och Vesuvio till honom. 

Och pizzan var som vanligt vansinnigt god. Precis som hela Emil var. Hade svårt att hålla mig borta från hans läppar, trots att han har ett litet sår på underläppen (antagligen mitt fel det med). Känner mig som en liten klängig igel. Tack och lov verkar han gilla iglar.

Det är svårt att beskriva känslan jag hade när jag satt där och kände livet i mig, men jag ska försöka. Tänk er: Ljudet av vinden och vågbrus, en båt som brummar förbi och det dova sorlet från turister på båtarna. Ljudet av franska, engelska och något oigenkännligt språk som spelar runt oss, ett skratt som ekar till, ljudet av hur någon knäpper upp en kall burk öl. Ljudet av vinden som susar i pilträdsgrenarna. Den friska doften av vatten, aningen salt, tillsammans med den svala brisen som tillkommer från vattnet. Hur doften av hav blandas perfekt med den varma doften av nygräddad pizza. Doften av Emils parfym, ljudet av hans hjärtslag när jag lutar huvudet mot hans bröst. Känslan av hans hand på mitt lår, hans andra arm kring min midja och rygg.

Det var den mest romantiska pique-nique jag varit på, och allt kändes så... perfekt. Sommar i Paris, sade jag högt. Det här är sommar i Paris. 

Sedan försökte Emil ta selfies och jag foto-bombade honom.

 I takt med tiden så började solen långsamt gå ned framför oss och ljuset silade in allt lägre under pilträdet. I samma takt som solen gick ned ökade Emils glass-sug. Helt förståeligt, ändå.

Så vi bestämde oss för att börja en promenadvandring hemåt. Fast först, lite fotande!

Seine, solnedgång, Notre Dame.

Och en kalasvacker fasad och tjoade åt Emil att ta kort på.  

Och ännu fler vackra fasader.... Den till höger nedan är precis utanför min port. Den känns som hemma. 

När vi slutligen kom in sedan bunkrade vi upp oss i sängen framför filmen Emil valt - Zootopia.  Med varsin glassnyhet (recensioner kommer!).

Och jag kan säga att det blev bra betyg både för film och glass. Se denna - en magnumglass täckt med choklad, både över, under och runt om vaniljglassen! Och inget nougat-strunt, denna gång, utan fantastiskt god choklad!

Efter filmen gosade vi ned oss i sängen, satte fläkten på fullt brum när att inte förgås av svettningar under natten och somnade lagom vid 01:30. Ändå bra, med tanke på att det senaste dagarna inte varit förrän efter 3.