Blixtar, dunder och en död giraff

När vi vaknade upp igår, söndag, så hade det redan gått två veckor på Emils och min Paris-semester. Som vanligt låg vi och drog oss lääänge, varpå Emil sedan gick ut och handlade baguette till oss.

När klockan närmade sig 14 var jag sugen på att gå ut och sätta mig i parken, lösa korsord och lyssna på musik... Fast... Efter vi gjort oss i ordning, packat ned allt i väskan och öppnade portdörren ut så märkte vi.. Att det småduggade. Jahapp. Inget parkhäng för oss inte.

Istället gick vi in och hade studiohäng.

Studiohäng med korsord, ny choklad och podcast - allt medan Emil tecknade i sitt nya ritblock.

Vid 17-tiden kände vi oss sugna på att hitta något att äta - problemet var bara att ingen av oss var sugna på något speciellt. Vi gick runt ett tag i ett duggande Paris och försökte få smaklökarna pepp på något, men det tog ett tag. Emil föreslog burgare, så vi gick till ett ställe i närheten som jag kände till litegranna.

Little Cantine heter det. Där beställde vi varsin burgare och delade på en skål pommes. Burgarna var kalasgoda - saftiga, välsmakande och kött av bra kvalitet! Pommesen var underkokta, men vid en obekväm efterfrågan (vem är egentligen bekväm med att skicka tillbaka saker på restaurang?) så fick vi en skål *mwah* fantastiskt mosiga pommes därtill.

Här är han, herren med vem jag tillbringat 2/3 av min semester allaredan! (och som jag är så sjukt sjukt kär i).

Medan vi åt så satt vi även och fnulade på våra utvärderingsformulär, för vecka 2. 

Och det var så himla givande och mysigt att göra det. Erinra sig allt vi gjort under veckan - stunder vi uppskattat och stunder som varit tuffa, stunder vi kommer minnas och stunder som vi kommer vilja återuppleva. Och få berätta för den andre vad som har betytt det där *lilla extra*. Det gjorde mig så lycklig att göra det.

När vi ätit upp var klockan 20, och vi hade suttit där och utvärderat i ungefär två timmar. Inte illa! Vi tog en promenad hemåt, med dessertjakt inkluderad.

Mitt i allt kom jag på "Men Emil, vi har inte tagit en enda selfie idag!".

Joråsåatteh.

Emil fotade en vacker fasad med en mulen backdrop, och så kysstes vi vid varenda mini-cooper. Såklart. 

Eftersom det var söndag var det svårt att hitta butiker som var öppna, men till slut hittade vi en liten butik som sålde fyrpack med Magnum. Heja!

Vi åt upp alla fyra framför tre avsnitt av Sailor Moon (som inte alls var så bra som min barndomsnostalgi minns den) och spelade kalaha. Nakna. För det är min regel numera.

Sedan gick jag feeling på att teckna, och frågade om jag fick låna Emils ritblock. "Emil, vad ska jag rita?" fnulade jag.
"Måla en solnedgång, och en savann, och så massa gamar som flyger omkring och en död giraff."
"Död giraff. Okej!" 

Det var rätt svårt att teckna en död giraff. Speciellt för mig som inte är så tecknar-van. Men medan jag tecknade så satt Emil och lade till nya låtar till vår Paris-semester-spotify-lista (klicka på länken för att lyssna).

Helt plötsligt bröt ovädret ut, och regnet började ösa ned utanför. Så kom åskan; hårt, starkt dunder och ljusa, förblindande blixtrar om vartannat.. Allt medan vi satt inomhus, pillade med vårt, lyssnade på regnet och den dundrande väderleken utanför. Jag älskar åska och blixtar.

Släckte ned vid midnatt för att få någon sorts vettig rutin på vårt uppvaknande, men ingen av oss somnade förrän efter 3 i vilket fall. Vi låg och pratade, busade med varandra, retades, lyssnade på podcasts och höll om varandra. Det var första natten på riktigt länge som vi inte klibbade fast i lakanet av svett, och passade därmed på att ligga och skeda ett tag. Det var himla gosigt.