Bacon-whisky-donut och otippat sug efter ris

I tisdags kom Emil med den briljanta idéen att checka av en viss punkt på vår gemensamma bucket list: att äta äkta donuts! Och nu talar vi inte om sådanahär sockrade ringmunkar som tinats upp från bake-off:en på ICA, utan riktiga maffiga, glaserade, all in-donuts - amerikansk stil!

När vi vaknat upp tog vi således en 40 minuters-promenad upp till ett ställe jag googlat fram kvällen innan. Här ser ni en bild medan vi zickzackar mellan människorna på Rue Montorgueil. 

Med lite google maps-ing kom vi till slut fram, hit. Boneshaker Donuts!

Klev in i butiken, och blev välkomnade med denna lilla disk av godsaker. 

Först köpte vi oss en låda med fyra utvalda donuts (jag valde två, han valde två), men innan vi gick ville Emil hemskt gärna testa en sak vi sett på deras instagram-sida. En ice cream-donut-sandwich!

Den slukade vi direkt på plats (och blev helt kladdiga av både glass, friterad kaka och florsocker) och sedan tog vi oss ut för en donut-pique-nique med resterande godsaker. Här slog vi oss ned, och så plockade vi fram gottet!

*snap snap snap*

Och här är de fyra utvalda donutsen vi tog! 

Och nu - en utmaning till er... 
Vilka två tror ni jag valde, och vilka två tror ni Emil valde?? Vinnaren får en specialomnämning här i bloggen (och evig ära!)

Men nu... till recensionerna av var och en! Jag skriver om den i den ordning vi besmakade dem. Vi gick enligt systemet: en delar, andre väljer del. 

Först ut - brownie med marschmallows uppepå. Vi både tog en tugga av den mjuka, kladdiga brownien och tittade på varandra "Fy jävlar, vilken god brownie!". Den var perfekt chokladig, perfekt konsistens, lagom kladdig och en klar tiopoängare! Den godaste brownien jag ätit i mitt liv, otvivelaktigt.

Andra ut - Salted karamell-donut. Den hann jag nästan äta upp helt innan jag tog en kort på den, men karamellsmaken var verkligen on point (eller à point, som vi hade sagt på franska). Ingen kan göra saltad karamell som fransmännen.

Näst ut - Cookie Dough-donut. Denna goding var glaserad med mörk choklad, och sedan bitar av kakdeg uppepå. Alltså... Halle-lujah. Här har vi en makalöst kakdeg som blandas med mjuk och fluffig munk. Den betygsattes högst, ska jag säga.

Sist - Bacon-whisky-donut. Den hade vi sparat till sist, just för att det var den som var som mest intressant. Ni kanske vet sedan innan att vi gärna äter amerikanska pannkakor med lönnsirap och bacon, och just därför var vi inte alltför skeptiska till denna kombination. Men när vi tog en tugga var av den, och det salta baconet blandades med sockerglasyren och den mjuka donut-degen... Vi tittade upp på varandra, och i blicken enades vi båda om att detta var vinnaren. Detta var den bästa.

Att sitta där, slicka sig om fingrarna, mumsa på donuts, pussas och skratta lyckligt. Det är livet det. 

Vi tog sedan en promenad och jag var inte försiktig med att påpeka vilken underbar idé det varit att gå och äta donuts. Verkligen en höjdpunkt! Resten av dagen så traskade vi runt i olika butiker, gick runt och letade milka och tog selfies i helkroppsspeglar framför chark-disken.

När vi kommit hem hade vi hittat alldeles för mycket milka för vår egen hälsas skull. Detta är #11-15. 

Inte konstigt att vi går upp i vikt som blåvalar under denna semester. Vi tog en liten vilo-selfie-paus hemmavid. 

Tanken var att vi skulle äta baguette till middag, men jag sedan timmarna tillbaka fått ett så otroligt sug efter ris. RIS. Jag som inte ens gillar ris?! Vad var denna onda magi?!

I vilket fall så fick jag acceptera det, och Emil var helt med på noterna om att googla fram en vettig asiatisk restaurang. På väg till restaurangen knäpptes denna bild.

Vi kom slutligen fram till en som låg i 13:e arrondissemanget (som alla andra bra asiatiska restauranger) och slog oss ned. Jag var toksugen på friterad kyckling med sötsur sås (som farmor!), men... Det är tydligen svenska påfund att det ska finnas på kinakrogar. Sådant finns inte på franska kinakrogar, inte....

Så jag tog biff i pepparsås! Emil tog kyckling med sechuan. Det var gott, men aningen starkt för min del (fastän jag tog en rätt helt utan tecknade chili:s bredvid namnet i menyn!).

Roligast under hela middagen var att se hur Emil kämpade med att äta med pinnar (eftersom det inte fanns några bestick), och sedan se hur han började äta med ris-sleven istället. Så söt.

Sedan gick vi hem, smaskade minst 3 chokladkakor milka till efterrätt och somnade alldeles för sent.