Napolitansk pizza i Västerhaninge

Wow, era kommentarer på mitt senaste inlägg ger mig gåshud! Så många olika berättelser, försäkringsord, förstående ord... Ni lugnar mig mer än vad ni tror! (Och ja, jag har faktiskt börjat fundera på det här med kejsarsnitt... Vet att min mamma tog kejsarsnitt med min yngsta syster med motiveringen att hon "aldrig i livet kommer genomgå en förlossningen igen").

Förra helgen så var jag uppe i Stockholm, hux flux, och träffade på min väldigt gravida vän. Jag säger väldigt gravida, för att hon har en sådan stor bula på magen som jag tidigare aldrig kunnat föreställa mig henne i, och skall få barn inom några månader. Det var Julia, som jag gick psykologprogrammet med på Stockholms Universitet.
Vi pratade även där om barnahavande, smärtorädsla (mest jag), graviditet, psykologjobb och förlossningar. 

Men, från barnafödande till intagsföda! Efter att jag fikat hos Julia åkte jag vidare ned mot Västerhaninge, för att passa på att äta middag med min far. Lustigaste någonsin - jag hade diskuterat dagarna innan med min syster att "pappa har inte ringt mig sedan jul - har du hört något?" "Näe, inte jag heller", och så PANG, ringde han?

Jag bokade då in en middag med honom eftersom jag ändå skulle vara runt i Stockholmstrakten. Jag fick bestämma, och valde pizza.

De har nyligen öppnat en napolitansk pizzeria i en av de gamla pubarna i mitt barndomskvarter, där jag bodde under årskurs 6- upp till slutet av gymnasiet.

Men se! jag tog en Valtellina med soltorkade tomater, bresaola, parmesan och ruccola.

Pappa tog en kebabpizza. Ja, jag vet - en skymf mot napolitansk pizza. Men vem är jag att sätta mig emot folks matval??

Ser ni hans tröja? Den fick han av mig i 50-års-present nyligen. Så typiskt pappa. En sådan stöddig besserwisser (vilket även bekräftas med att han faktiskt använder tröjan, haha!).

Ni som känner mig vet att jag i princip alltid väljer margherita. Ja, jag kan erkänna att jag även denna gång velade länge mellan denna och en klassiker, men till slut valde det vågade alternativet.

Efter en fjärdedels pizza hade jag tröttnat på överflödet av toppings och saknade min margherita. Attans. Att det alltid ska hända mig!! Nu fick jag återigen på papper att jag inte SKA beställa annat än margheritan.

Så det så.