En WOW-dag: Red velvet croissants, finburgare och Pernillas 50 års-show!

NEJ NU NI, skall ni få höra om en dag som var riktigt superb, fantastisk, underbar och tokhärlig! Förbered er på ett lång inlägg.
Lördagsmorgonen började som nedan - Emil och jag vaknade upp, duschade, klädde på oss och packade in oss i bilen. Utanför var det vinter.

Jag kände mig jättesöt. So qt.

Vi bilade cirka en timme upp till Stockholm, där vi hade magnifika frukostplaner. Ni kanske har hört talas om Mr Cake? (Roy Fares? Ursprunget av Nachosemlan? Allt började här!).
Det är ett toktrendigt nytt café på Östermalm, som serverar de mest nyskapande och innovativa bakverket. Det är det nya it-caféet.

Jag tänkte inte gå in för mycket på caféet i sig, utan snarare skriva en frukostrecension om det (som på den gamla goda tiden!). Vad hade ni tyckt om det? I så fall drar jag bara vistelsen här i korta drag.

Hursomhaver. Anledningen till att vi bara TVUNGET behövde ha frukost här denna morgon?... 

Red velvet croissants.

Jag skämtar inte. De har gjort en red velvet-variant (min favorittårta!) av croissant (åh!). Både jag och Emil var helt sålda innan vi ens köpt varsin.

Men det gjorde vi såklart. det blev en riktigt söt frukost, ser ni! Varsin red velvet croissant, en sticky cinnamon bun samt en salted caramel cake att dela på.

Red velvet-croissanten var *mwah!*. Spexigaste var ju såklart färgen, men inuti fanns även en söt cream cheese-fyllning som var så jäkla god. Och den saltade karamelltårtan och bullen, de gick inte heller av för hackor, skall jag säga er!

Hej två söta frukostmumsare. Jag var typ i himlen iom socker till frukost osv osv.

Så där satt vi, åt bakelse efter bakelse och löste korsord tillsammans. Älskar att lösa korsord med Emil. Han är liksom smart på de ledtrådar jag inte kan, och tvärtom.

Efter frukosten hade kön till Mr Cake blivit oäääändligt lång, och vi var glada att vi lyckats komma innan ruschen. Helt plötsligt skulle hela Stockholm fika där?!?! Vi tog oss ut på en kortare promenad på Östermalm - Emil letade samlarkort i en spelbutik och jag följde snällt med.

Sedan tog vi lilla mini cooper och brummade hem till Nattis och Emmy. Nattis var bakis sedan kvällen innan, men vi slamrade in och hängde där i ett par timmar. Det var inte förrän vid 16-tiden vi rörde på oss igen - för nu hade vi ju middagsplaner i Stockholm också. Först väntade vi på Lidingöbanan.

Därefter bytte vi till buss. Skämtade och skojade oss och var så JÄKLA PEPP på kvällen!!!!

För att första stoppet i vår extravaganta kväll var här: Bistro Bon! Här skulle vi började kvällen, för att sedan traska över stan till teaterlokalen och se show!

Lyxig schmyxig franskinspirerad restaurang som blivit en av våra storfavoriter. Kolla här, min lyxa schmyxiga bo.

Vi beställde mat! Jag velade länge mellan den långkokta kalvsteken med potatispuré eller burgaren.... Och det blev burgaren till slut. Hade craving efter pommes. Och vitlöksbröd med färskost!

Här var jag! På riktigt, kände mig så j*vulskt söt? Hur lyckades jag? Var det för att jag faktiskt duschat på morgonen?
Glasögonen? Klänningen? I dunno. *embracing*

Maten var för övrigt à point, som Emil hade sagt. Tryffelburgare med gruyère-ost, tryffelmajonnäs och smörstekta champinjoner.

Snacka om att vi blev mätta! Men inte så mätta att vi inte smög in i ett närliggande ICA på vägen och köpa på oss två nyheter:
Polly Zoo (de rosa zoo-polly var jättegoda, de bruna var vanliga i mjölkchoklad och de gula smakade skumbanan) och Malaco Savann.

Vi fortsatte traska bort till Rival, där kvällens föreställning ägde rum.

PERNILLAS 50-ÅRS-SHOW! 

Alltså, snacka snacka snacka om att vi var peppade, jag och Emil. 

Allt detta började ju som en rolig grej: "Åhå, Pernilla har en show på gång - vi som tittar på Wahlgrens Värld, skall vi inte gå och se den, för skojs skull!? Det kan ju inte bli mer än tokigt?!"... hade nu blivit ett mer genuint och förväntansfullt pepp, där vi lyssnat på Pernilla och Sofias podcast i bilen upp och snackat om showen hela dagen....

Showen började lite diskret som begynnelsen av Pernillas liv. Hon fick födas på nytt ur sin moders vagina. 

Föddes i glitterskrud, som vilken showartist som helst!

Showen fortsatte med humorsketcher, skämt och sång- och dansnummer som följde Pernillas liv, alla med referenser till bland annat V.Ä.N.N.E.R och Grease.

I slutet av showen sjöng hon arslet ur sig med sina kändaste låtar, med glimten i ögat och massor av självdistans.

HEJ PERNILLA. Fan, vad bra du var!

Så var showen slut. Både jag och Emil hade under showens gång vänt oss mot varandra och skrattat högt, kramats och pussats, och det hade varit en succé. Den var så sjukt bra - över förväntan! Både jag och Emil gick ifrån teatern och uttalade oss var imponerade, för det var en så välkomponerad, rolig och träffsäker humor genom hela.

Vi åkte kollektivtrafiken hem igen och mötte upp Nattis och Emmy. Sedan satt vi i soffan och åt chips, drack läsk och tittade på Catfish.

Jag sov på soffan och Emil på vår medhavda luftmadrass. Båda i efterkänslan av en helt fantastiskt rolig, lyxig och härlig dag.