Min fd chef sprang marathon i Paris

Förra helgen var det inte bara vansinnigt varmt och konstant strålande sol - det pågick även marathon i Paris. Själv var jag varken medverkande som löpare eller åskådare (förutom allt hype på facebook), men jag hade god kontakt med min f.d chef, Bettan (som jag jobbar med 8 år på simskolan), som sprang. Vi beslutade oss för att mötas upp efteråt - jag, henne och hennes pojkvän, för en drink.

Klockan var över 19 men solen sken så starkt att jag var tvungen att sätta på mig en kofta för att inte bränna sönder axlarna. Detta trots 50+ solskyddsfaktor. Oh yes. Temperaturen var över 26 grader i skuggan.

Vi slog oss ned på en uteservering, och Bettan berättade om hela loppet. De hade sprungit genom hela Paris, fram och tillbaka; 42 km. Det hade varit så varmt att de knappt orkat. Sedan hade de kommit tillbaka till hotellrummet, spytt som galningar och sedan pressat salt Donken-mat för att få tillbaka vätska i kroppen. Otroligt intressanta diskussioner kring detta!

Men stolt var hon, som en bör!

Själv var jag otroligt skeptisk. Varför utsätter sig människor för marathon? Det känns som en jädra tortyrmetod, som alla vill bara ska ta slut och är skitjobbigt.

Fastän jag egentligen skulle hem kring 20-snåret så övertalade Bettan mig att vi tre skulle ut och äta. Vi hittade en riktigt fancy restaurang vid Ternes, och där slog vi oss ned. Här nedan skådar ni Bettans pojkvän och en till synes tokglad Emelie. 

Middagen var inte fy skam, där en rätt gick på 400 kr/skallen. Vi beställde in varsin blodig stek, pommes och bearnaisesås. Den var... så jädra god. Jag fattar vad vi betalade för.

Dessutom beställde vi in en riktigt fin flaska rödvin (jag fick stå för all kommunikation med fransktalande denna kväll, sådan lyx!), som de övertalade mig att smutta på till köttet. Du bara måste smaka dem tillsammans, sade Bettan.

Jag smuttade på under kvällen, fick i mig kanske fyra smuttar och sedan var det bra med det. Jag tyckte inte alls att det var lika svårt att drickas om det vita under min födelsedag, men nog tycker jag att köttet smakade bäst utan rödvin i mun.