Lösenord

tisdag, januari 10, 2017

Snöänglar och diskobowling

Lördagen började på samma sätt som fredagen; lat, soffliggandes och bekväm. Natten hade lindrat många av fredagkvällens grubblerier. Efter några timmar i soffan Emil nog av att ligga och tyna bort, så han frågade om vi inte kunde gå ut på en vinterpromenad. Jag kontrade med att utmana honom på att göra snöänglar...!




Jag klädde mig varmt med termostrumpbyxor som farmor och farfar givit mig i julklapp, träningstights, raggsockor och trippelt överkroppslager. Emil klädde sig i det varmaste han hade, men sedan (som bilden gestaltar) lutade han sig förfärat framför spegeln och utbrast "men hur ser jag UT egentligen?!". Snacka om att jag skrattade åt hans reaktion (själv tyckte jag inte alls att han såg så fånig ut?).



Det slutade ändå med att han bytte om, som den fashionista han är.

Sedan kastade vi oss ut och gjorde snöänglar! Jag var tvärsäker på att min snöängel skulle bli helt perfekt, med tanke på att jag inte behöver anstränga mig alls. Bara att kasta mig i snön och avtrycket kommer att avspegla min änglalika personlighet. Så det så. Svårare var det för Emil. Han var ju tvungen att försöka dölja djävulshornen.



Se bara! Nedan är min vackra änglalika uppenbarelse när jag föll handlöst i snön.


Efter att ha brottats lite i snön (jag blev alltid nedbrottad) och lekt gladiatorerna på stenmuren bestämde vi oss för att ta en promenad kring området.



Det var tokmysigt... Och precis vad vi behövde efter att suttit instängda i ett helt dygn. När vi kom in kastade vi oss in i en varm dusch och drack varmt te.

... Fram till dess att vi skulle ut igen. Vi hade nämligen bokat diskobowling med Linnéa och Marcus. Eller Lynnea och Marqus, som jag tvingade receptionisten bakom apparaten att skriva (eftersom de var sena)...




Sedan körde vi igång! Det var ett bra tag sedan jag spelade bowling, men det var riktigt kul, och vissa av mina kunskaper satt ändå kvar från tonåren.


Cred till Lynnea för bilderna!

Jag lyckades vinna hela kalaset, och slog även Marqus (som var en hel del kaxig alltså!). Som vinst lovade Emil mig en extra Emil-kaka till kvällen. Och så blev det! Efter bowlingen sade vi hejdå, åkte hem till vardera, och jag och Emil avslutade kvällen i soffläge med extra kakor och varmt te.

2 kommentarer :

  1. Bowling är ju så himla kul ändå, hade glömt hur poppis det var på 90-talet och början av 00-talet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, det var det ju verkligen. Diskobowling var värsta grejen! Nu verkar det som att ingen håller på med det längre? :O

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)