Lösenord

söndag, januari 15, 2017

Hotellnatt och hotellfrukost med Emil

I fredags avslutade jag min pluggvecka i Stockholm med en sista examination, en middag med ett par vänner (en babysimsfamilj) och sedan susade jag iväg in till stan sent på fredagskvällen för att möta upp Emil. Vi hade rum på ett hotell i Vasastan, där vi skulle tillbringa natten fram till lördag.

Tacksamt nog har jag en pojkvän som gillar att fota, och tog bilder på hotellrummet när han kom fram.






Alltså känns så sjukt lyxigt att få bo på hotell i sin egen stad!! Liksom turistande, semestrigt och dejtigt på en och samma gång.

När vi kom fram hade vi en del att reda ut - det blev långa samtal om veckan som varit, känslor som yrat och tankar som snurrat. Det var riktigt viktigt för oss att ha, och när vi pratat ut kändes det som vi kommit en bit på vägen i vårt förhållande. För nog tänker jag mig att det är så relationer fungerar - man lär sig varandra med tiden och lär sig hantera och acceptera den andres värld, på något sätt.

I alla fall vaknade vi upp till ett skränande alarm, som med lite snoooze-tid förberedde pepp inför den kommande hotellfrukosten.



Jag tog en selfie i morgonljuset.



Så stack vi ned till frukosten! Alltså pirret att se alla olika valmöjligheter uppsatt i fina skålar, pålägg, bröd, drycker, frukter och sötsaker. Hotellfrukost is life.



Jag körde första vändan med två olika sorters bröd med pålägg, yoghurt med müsli, köttbullar, prinskorvar och äggröra med bacon och te.


Andra vändan fick bli mer bröd, bacon, pannkakor med nutella och vispgrädde. Ungefär här gav Emil upp med sin lilla skogsmus-aptit. Stackars liten. Jag kämpade mig vidare genom hotellfrukostsnåret.
Sista vändan fick bli en sötsaksrunda med wienerbröd, kakor och frukt.

Sedan gick vi upp, myste en stund och gjorde oss i ordning. 



När klockan var 12 checkade vi ut, tog oss ut i Stockholm och gick en kortare promenad till en tidigare obesökt butik för lite nya och intressanta inköp.




Efter det var vi på väg till Mall of Scandinavia, där vi skulle möta upp Linnéa och Marcus!
Men det äventyret kommer i nästa inlägg...


35 kommentarer :

  1. Kan tänka mig att ni hade en del att prata om! Var det saker som blev klarare för både dig och Emil? Gissar att det känns bättre för er båda nu i alla fall. :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, du vet ju precis (eftersom du upplever lite samma sak)... Ja, jag tycker det blev klarare! Det finns inget så mycket att klargöra egentligen, men mycket att vi verkligen vill att det ska fungera och att vi båda kan samverka i harmoni...
      Tack för ditt stöd, fina Emma, och kram! <3

      Radera
  2. "För lite nya intressanta köp", spännande värre!

    De där samtalen, så viktiga men ack så jobbiga och läskiga ibland. Hotellet, frukosten och allt ser dock helt förträffligt ut. Blir sugen på att boka en hotellnatt bara för att få känna lite service :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, mycket spännande - även för oss!
      Åhå! När var senaste gången du var på hotell? Kanske blir aktuellt snart när du och din pojke blir lite mer officiella? ;) ;) ;)

      Radera
    2. Hehe!
      Hm, jag tror det var när jag var i New York i maj förra året. Fast då med mamma och två vänner... Kanske det kanske ;) ;) ;)

      Radera
    3. New York.. WOW. Ja, där kan jag inte säga att en Stockholmsvistelse kan jämföras, haha..!

      Och jo, den som lever får se ;)

      Radera
  3. Åh hotellfrulle. Kan äta obegränsat när det gäller frukost mmm så gott :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men håller med! Åt nästan så att det kom upp igen, haha. Ångrar inte en enda tugga, så gott... :3

      Radera
  4. Alltså hotellfrukost <333. Mening med livet osv. Skönt att veta att jag inte är den enda som går minst en andra runda, hehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sarah, det är du verkligen inte! När man väl har möjlighet till obegränsat med frukost så ska man väl passa på?! Inte ofta man får sådana valmöjligheter hemma - då blir det ju antingen macka ELLER yoghurt ELLER scones ELLER bulle ELLER bacon och ägg osv osv.... Så kul när allt ligger framför näsan på en på det där sättet.

      Radera
  5. Åh så drömmigt med en natt på hotell ( & FRUKOST , hahah skrattar åt mig själv eftersom jag dag ut och in äter samma geggiga havregrynsgröt :( )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, men Anna, jag förmodar att du gillar din gröt - annars hade du ju inte gjort den. Och det kanske gör helgens mer utvecklade frukost lite mer spännande när det väl blir av? Haha... Jag håller ju med om att jag sällan slår på stort med frukost om veckorna, och att hotellfrukost blir en ren LYX!

      Radera
  6. Jag är en sån som inte kan äta så mycket på samma gång så jag skulle nog gått direkt på wienerbröd och kakor... skulle ha blivit helt ledsen om jag först ätit tråkig yoghurt och sen inte orkat mer.
    Hoppas det känns bra efter samtalet. Lösningar är väl svårt att hitta sådär men det låter så skönt att ni kan prata med varandra om viktiga saker. Inte alltid det är möjligt i relationer och det har iaf jag upplevt som det svåraste.
    Minna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det hade jag också gjort, om det inte varit för att jag faktiskt får i mig en hel del.. ;) Men hade jag behövt välja hade jag ju tagit nutellan på studs och struntat i yoghurten.

      Jo, samtalet hjälpte verkligen. Det var nödvändigt, och så skönt. Inte någon lösning, men en bättre strategi och ömsesidig förståelse för hur vi båda ämnar att det ska bli mellan oss, liksom. Tack för dina ord, det tröstar att höra ditt perspektiv. :')

      Radera
  7. Relationer alltså... Så himla viktigt att man pratar och är ÄRLIG. Och litar på varandra. Ärlighet och tillit. Så lätt och så svårt samtidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men verkligen?! Jag tror många är så rädda för att såra varandra så att man gör sig själv en björntjänst och ingen av parterna mår bra. Eller så är man rädd för konflikter och inte vågar ta diskussionen. Eller bara rädd att bli nekad eller avvisad eller invaliderad när man uttrycker sina känslor? Så mycket som kan stå i vägen, men jag försöker alltid att vara frank och uttrycka mig bäst jag kan - det gör ju det bästa. Och genom att vara ärlig och märka att ens partner respekterar en och är ärlig tillbaka - det är väl så tillit växer fram? :)

      Radera
    2. Åh. Du beskriver utmaningen med en äkta nära relation så himla bra. Tror att du kan komma att bli en ruskigt bra parterapeut! (Jag känner tyvärr igen mig lite i din beskrivning av björntjänstfällan. Håller hellre tyst än riskerar att bli invaliderad. Trots att jag själv verkligen uppskattar när andra är som tydliga och raka.)

      Radera
    3. Förresten jag blir så inspirerad av ditt mod när det kommer till relationer. Det var ju du som tog de första stegen med Emil: först när du sa att han var snygg

      Radera
    4. Råkade posta innan jag var klar. Först sa du till honom att han var snygg och senare kysste du honom. Och så försöker du vara frank med dina känslor. Det är nog inte alla som vågar utsätta sig för sådana "risker".

      Radera
    5. Vilken megakomplimang, Fredrika..! Alltså, det roliga är att jag själv inte riktigt håller med. Jag kanske är modig när det kommer till att ta initiativ till en relation, eller ta första steget.. Men sedan blir jag allt bra harig! Som nu, med Emil... Han vågar redan diskutera att flytta ihop, och skämtar om hus och barn och själv blir jag helt nipprig och rädd (inte för att jag inte kan se mig VILJA det, utan för att jag är rädd att det ska gå åt skogen om jag hoppas för mycket??)...

      Radera
    6. Men vad intressant, fast ändå rätt logiskt på något sätt. För om man blir avvisad vid första närmandet är det kanske ändå ganska lätt att borsta av sig och gå vidare, men sedan ju längre man har kommit i relationen desto mer har man att förlora. Jag själv är nog mer jämnharig: rädd i början, rädd senare. Vi får träna vidare på vårt relationsmod båda två :)

      Radera
    7. Det är nog precis så resonerat (har inte tänkt på det, men det låter så logiskt..!). Hahaha, ja, du är ju konsekvens i dina känsloreaktioner i alla fall, och det kan man ju se som positivt? När är det denna rädsla släpper? Har den någonsin gjort det med någon?

      Ps. Hur ser du att jag svarat på din kommentar? Får du ett meddelande, eller måste du gå in manuellt och kolla varje gång? :*

      Radera
    8. Jag kollar manuellt varje gång och det underbara med dig är ju att du ALLTID svarar och så himla fina och snälla och genomtänkta svar också! Blir varm i hjärtat varje gång. Hehe, ibland blir jag nästan lite stressad för jag hinner knappt följa upp alla svar du skriver till mig (tror att det finns några från tidigare inlägg jag inte läst än)... och då tänker jag på hur mycket tid DU måste lägga på bloggen och så blir jag lite stressad åt dig också :)
      Nej, jag tror faktiskt inte att den där rädslan någonsin har släppt helt. Jag har nog aldrig känt mig 100% trygg med någon. Och jag blir sorgsen när jag skriver det här för det känns nästan omöjligt att jag någonsin skulle kunna bli det. Så fort någon är riktigt viktig för mig så blir jag också rädd att stöta bort den eller förstöra något.

      Radera
    9. MANUELLT... Wow. Jag funderade på om det var så, och bara tanken ger mig lite svindel. Att du tar dig tiden och ansträngningen att göra det? Det tar jag verkligen inte för givet, det är en enormt fin gest. Jag uppskattar det verkligen, för dina kommentarer är verkligen guld värda. Du känns, i sanna ord, som en vän mer än bara text på en skärm.
      Men det är okej om du missar ett svar då och då - du kommenterar ju på andra inlägg och hinner se det. Lite som att jag har en mailkompis, faktiskt..

      Men vet du, Fredrika, jag tror lite rädsla ingår i det här med relationen. Det är ju då man inser att personen verkligen betyder något för en - annars skulle man ju inte oroa sig. Det är också då, när man känner den rädslan, som jag tror det är extra tidigt att ta ett steg NÄRMARE och inte ett steg längre ifrån. För nog vet du att du skulle klara dig igenom det även om relationen fallerar. Du har ju klarat att stå på egna ben så länge - vem säger att du inte skulle kunna göra det efter du låtit någon bära dig ett par meter? Och vem vet, i bästa fall kanske du får hjälp att gå hela livet ut?

      Radera
  8. Hotellfrukost!!! 😍 Ser sjukt gott ut, nu blir jag extra taggad inför lördag då det blir min tur. Hoppas de har nutella *orolig*! Spännande butik ni besökte btw och modigt att ni vågade gå in.. Själv shoppar jag loss sådant på nätet för att slippa gå in ensam hehe 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. ÅH, ska du också äta hotellfrukost?! Jag är avis, trots att jag nyss fick göra det..! Och klart de har nutella - vad är det för hotell som inte har nutella till frukosten?! Skandal i så fall!

      Jag har faktiskt inte vågat köpa sådant från nätet, eftersom jag är rädd att det inte ett material jag är nöjd med, eller typ att det inte "känns" lika bra i hand? När man är där får man ju likosm känna och klämma... Och det var riktigt, riktigt spännande och jag blev inte alls avskräckt! Riktigt hjälpsam personal också :D

      Radera
    2. Hahaha ja, skandal är faktiskt ett helt klockrent ord att beskriva det med!
      Det har du rätt! Ska lätt boka in en sån dejt när/om/hur/var jag hittar någon härlig, open minded snubbe! ;)

      Radera
    3. Haha, tycker jag låter bra!
      Hur kommer det sig att du ska bo på hotell nu på lördag? Vad är det för liten semester? :D

      Radera
    4. Gav bort en spaweekend i julklapp till mamma! Heheh älskar att ge presenter man själv får vara med på :D

      Radera
    5. Haha GENIDRAG, Frida!!! Vilket spa är det? Är så nyfiken och avis! :D

      Radera
    6. Såg nu att det var Yasuragi.. WOW!!!!

      Radera
  9. Hahaha tryckte på länken och tänkte "undrar vad det kan vara för spännande? inredning, godis, kläder, utländsk mat? Aha okej, nope" haha ;D

    SvaraRadera
  10. Åh vilken lyx och så mysigt att bo på hotell! En liten staycation, för dig i alla fall=) Och hotellfrukost, det bästa som finns!! Det hade jag behövt oftare, jag är som i himlen varje gång och kan knappt sova för att jag längtar så=) /Sandraemelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men verkligen en staycation. Himla bra term, Sandra!
      Hahah, när var senaste gången du fick dig en hotellfrukost? Jag håller med om att det är himmelriket! :D

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)