Lösenord

lördag, januari 14, 2017

En sträckpluggvecka hos Christoffer

Denna vecka har tillbringats i den kungliga hufvudstaden, där jag numera inte har någon boning. Men det hindrar inte mig - i alla fall inte nu när jag har viktiga examensförberedelser att göra iordning innan min stora flytt. Jag valde att viga denna vecka att bo hos Christoffer och fixa klart så mycket vi hinner. Här är jag på tåget på väg från Nyköping.

Jag var kalasnöjd, för jag fick äran att sitta i första klass för konduktören, fastän jag köpt sista-minuten-får-sittplats-vid-tillgänglighet. Jag skämtade om att det var för att jag var så "snygg och fixad", mvh oduschad-otvättad-osminkad-slusko.



Tiden hos Christoffer har gått ut på att vakna, äta, plugga, lyssna på musik, plugga, äta, plugga, dricka te, plugga, åka till institutionen och ha handledarmöte och examinationer, plugga samt äta lite mer....

Bland annat denna paradrätt; Christoffers räkomelett. Förjävla god. Behövdes efter en heldags sträck-research.


Eller när jag dagen efter bjöd på min spaghetti bolognese.



Vissa dagar har vi behövt vakna tidigare, för att åka till skolan och ha slutliga examinationer på andra lösa kurser. Jag har haft examinering i ACT och IBCT (parterapi), och varit så galet trött om mornarna.



... och snapat om det. 



På vägen från institutionen tillbaka, så fann vi att det finns gravt störda personer kring universitetsområdet. Som pulsar genom snön fastän cykelbanan är plogad?! Autistiskt värre.

Värst var det eftersom jag sagt nej till socker i veckorna numera. Jättejobbigt faktiskt. Fick bara stå och sukta. #sockerberoende



Fast trots allt pluggande, examinationer och sockerbegränsande så har jag haft det mycket bra! Vissa perioder har det varit jobbigare (Emil och jag har en rätt tuff period angående detta), men andra stunder har jag haft det riktigt roligt. Jag och Christoffer har skämtat, skrattat, sittdansat till gammal musik i köket, förolämpat och berömt varandra och pratat om högt och lågt.

Sista kvällen firade vi genom att jag bjöd på middag och tackade för att jag fått sova där. Christoffer ville äta plockmat, så vi köpte allt han pekade på i affären.




Det blev rustikfrallor, lufttorkad skinka, varmrökt lax, fransk brie, digestivekex, sticky toffee cake och cola zero. Mycket gott.

Och nu när denna vecka är över, så kan jag pusta ut. Det ska bli jättehärligt att komma tillbaka till Nyköping, och få tillbringa mina sista två veckor tillsammans med Emil. Jag ser fram emot det så att jag nästan spricker. Jag kommer givetvis plugga om dagarna medan Emil är på jobbet, men annars kommer jag försöka njuta fullt ut av den sista tiden här.

Men först har Emil bokat hotell för fredagnatt i Stockholm innan vi ska göra Mall of Scandinavia på lördag med Linnéa och Marcus!

14 kommentarer :

  1. Med din charm är jag säker på att du kan charma alla i din omgivning. Förstaklass är inte tokigt det. Unnade mig själv det en kväll hem från Skåneland till Göteborg eftersom jag hade en del bonuspoäng att betala med. Bredare säten, fräschare toalett och bara mer allmänt gött folk runtomkring, haha!
    Jag hoppas du har det supermysigt med Christoffer just nu och att ni får en fin vecka tillsammans innan din väska rullar vidare mot Paris d'amour <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men åh!! Första klass är också bara en ny *känsla* liksom... "gött folk" hahaha, jag älskar hur du beskriver det! :P Lite lagom pk men jag förstår och kan skratta åt det, haha!

      Skrev du Christoffer med flit eller var det en groda, haha?

      Radera
    2. Haha det lät mer pk än vad jag tänkte ;)

      MEN OJ! Jag läste Christoffer i början men det är ju självklart att jag menade Emil när jag skrev, ÅH FÖRLÅT!!!!

      Radera
    3. Word, girl!

      HAHAHA.. Ingen fara, sötnos! Jag vet vad du menar, och jag kan skratta åt det xD :*

      Radera
  2. Detta kanske inte var något illa menat men då jag är en autistisk person/har en autism diagnos kan jag inte låta bli att reagera över att du skrivit "gravt störd person" & autistisk person i samma mening. Även om det är skrivet på ett skämtsamt sätt om snön & att vi gillar regler & inte alls är illa menat från din sida kan det lätt uppfattas som det. Eftersom du ska bli psykolog så tänker jag att du bör veta mer om olika diagnoser & därmed vara mer förstående & tänka på hur du uttrycker dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin, nu när du skriver det förstår jag att min skämt kan ha ramlat fel. Jag menade verkligen inte att göra någon upprörd, och tror mycket handlar om den laddning och de negativa tankar man har om ordet "störd". Som du säger är jag strax psykolog och jag vet mycket väl betydelsen av ordet. Att vara störd handlar om att man har en störning, i patologisk bemärkelse, och det ligger inget värde i det för mig. En person med en patologi är inte en sämre person än en utan - det är bara så vi är funtade. När jag sade "gravt störd" menade jag alltså inte att det var något negativt över det. Jag tycker, både professionellt och personligt, att alla människor är lika värda - gravt störda (alltså med en störning) eller inte.
      I vilket fall som helst så ber jag givetvis mycket om ursäkt för att du reagerade smärtsamt på det.

      (För att lätta upp stämningen: Jag tror däremot den personen som gått där blivit gravt störd av att ha snö i skorna).. ;) Kram!

      Radera
    2. Tack för ditt svar! :) Tyvärr har just ordet 'störd' en negativ laddning precis som många andra ord som egentligen inte har någon negativ betydelse, men precis som du så kan jag också använda ordet på ett skämtsamt sätt & inte negativt, men då 'autistisk' stod med kände jag mig naturligtvis träffad. Jag trodde inte heller att du menade något illa med detta men jag ville ändå bara påpeka det för att se vad du tänkte ang. det. :)

      (Det tror jag också, särskilt om personen gått runt med de skorna hela dagen... ;)) Kram!

      Radera
    3. Jag förstår verkligen vad du menar, och jag är glad att du uppmärksammar mig på det. Alla ser det ju inte genom mina psykologglasögon, och kan tro att jag faktiskt tänker negativt kring dessa ord och diagnoser? Usch.... Men tack för att du är förstående och har en öppen syn angående det.. :)

      Haha, stor kram, min vän!

      Radera
  3. Jag vill inte vara DEN personen egentligen, men jag känner att jag tar illa upp av att du skriver att autistiska personer är gravt störda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev till Malin över, du kan läsa där ovan för att förstå lite hur jag resonerar. Hoppas du mår bättre nu! Kram!

      Radera
  4. Åh, jag känner igen mig i den där trött-trött-trött-bilden :) En massa hurtiga människor runt omkring mig påpekar att det har vänt och nu blir ljusare igen men det MÄRKS JU INTE. Januari känns bara oändligt lång och mörk och trött. Jag började veckopendla till Lund i förra veckan och jag gick omkring i stan på kvällarna efter jobbet och försökte uppskatta de små gränderna och de gulliga husen och domkyrkan men jag såg knappt någonting för det var så mörkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gudja... All den här kylan och det här mörkret och det här vädret gör att jag är KONSTANT trött och aldrig vill vakna... Jösses. Att gå utanför dörren.. Varför?! Och jag vet ju att det inte blir varmade i februari - och snön kommer säkert bara komma mer och tätare. Fy sjutton. Heja Paris och nollgradigt-hela-vintern.

      Vad fint av dig att du försökte nyttja den fina staden.... Hoppas det går bättre i framtiden när det blir lite ljusare... I värsta fall får du promenera med pannlampa? ;)

      Radera
  5. Så skönt att vara sådär oduschad och "super-fräsch" [ ;-) ] ibland! Bara känna sig snygg i sin enkla sluskhet, aha. Dock är du alltid lika söt ändå!

    Alltså vad skönt att du och Christoffer verkar kunna vara i varandras sällskap så bra, trots er historia, eller hur man ska säga..! Hoppas det gått bra med pluggandet. Förstår verkligen att du ser fram emot de här veckorna med Emil nu.
    Vad jag förstått så har du det jobbigt i tankarna med hur det blir med Emil gentemot Paris om först två år. Men hur tänker ni kring din nu kommande tid i Paris? Hur förhåller ni er båda till distansförhållande?

    Och btw, hur kommer sockerbegränsningen sig?! Jag suktar efter de där vita Twixen, mmmm...

    Kram på dig! 🌷

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, äsch, vad du är fin! Jo, jag ser ju på bilden att jag ser ju ändå skaplig ut, trots att jag kände mig redigt äckligt faktiskt...

      Jag är verkligen glad över att jag och Christoffer kommer så bra överens med allt som hänt. Jo du, distansen. Jag håller på att knåpa på ett inlägg om det, mer upp och ner-gångar och hur vi tänker kring det..

      Sockerbegränsningen? Ja, för att jag moffar som en gris när jag är med Emil och har gått upp några kilo mer än bekvämlighetszonen. Känner för egen skull, och min släkts diabetes, att det är dags att hålla sockerchocken till helgen istället ;) Och jag köpte trots allt två Twix White och en Kitkat White som vi åt nu i helgen ;)
      Kram vännen!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)