Träna med efterblivenhetsmetoden och laga lasagne

I tisdags vaknade jag först upp vid 4 av att Marcus vaknade och åkte till jobbet, sedan vaknade jag halv 7 av att Emil vaknade och gick till jobbet, och slutligen vaknade jag 8 av att Linnéa vaknade och gick till jobbet. #sovmorgon.

I alla fall låg jag kvar en bra stund och snoozade, innan jag välkomnade dagen i Nyköping.

... och tog selfies!

Jag var redigt glad, för jag hade fått låna Emils träningskort och skulle strax ut och träna för första gången på... två veckor?

Jag fixade mig ordning, packade alla mina träningssaker, gick ut och gick mot träningsanläggningen två minuter bort.... Precis när jag ska gå in och blippa kortet inser jag... att det inte är i fickan.

I min panik letade jag överallt, och gick längs fram och tillbaka längst vägen till gymmet flera gånger (om jag nu tappat det på vägen)... Letade i Linnéas lägenhet flera gånger om, på alla olika ställen. Började bli desperat.

.... Och så... ett mirakel...!

Var världens lyckligaste tjej där ett tag. Wow. Men hade helt tappat peppen på att träna. Typiskt, va.

Jag traskade hem till Emil och såg till att middagen stod på bordet när han skulle komma hem. Jag menar, efterbliven flickvän som tappar saker kan väl kompensera lite mer att vara duktig kokerska-flickvän?

Och nog stod maten på bordet när han kommit hem alltid!

Jösses, så länge sedan jag åt lasagne.. Och ännu längre sedan jag lagade det! Jag var stormförtjust och riktigt nöjd faktiskt. Resten av kvällen tittade vi på Sweeney Todd och gosade i soffan fram till dess att det var läggdags.