Lösenord

söndag, december 18, 2016

En tripp till Nyköping och hemmagjord pizza

Så kom det en onsdag, och trots att vi setts senast söndagskvällen hade måndag och tisdag känts som en evighet. Allt jag väntade ut var mitt första seminarium (parterapi; vi utförde rollspel och jag skrattade så jag kiknade under vissa scener), och sedan satte jag kurs mot buss och Nyköping.

Så fint och trevligt var det när jag väl kom fram klockan 15. Emil jobbade fortfarande, så jag blev bjuden hem till Linnéa för en kopp te och massor av ketchup. (alltså ketchup som i catch-up och inte faktiskt ketchup..... även fast ketchup är riktigt gott det med....)




Efter en timme följde jag med henne till hennes jobb, där jag väntade ut Emil. Han jobbar nämligen ett stenkast därifrån.



Sitta-och-vänta-selfie.



Jag satt och flippade på mobilen, och helt plöstligt kom han gåendes mot mig på det sätt jag numera börjat beskriva som "en Dressman-reklam". Lite som i slow-motion, en vag rotation på axlarna och determination i blicken. Oh yes.

Efter en efterlängtad kyss gick vi in mot stan, och mötte upp Andreas och Pyrola. Vi skulle fika på Espresso House (japp, det finns i Nyköping också!).




Min aptit har varit lite på noll sedan två dagar tillbaka, och trots det var det både svårt att tänka sig att fika och att äta middag. Däremot kom Emil med kreativa förslag, och vi valde att skjuta upp den planerade middagen kött och hasselbackspotatis mot hemmagjord pizza.




Från pizzakit. Japp, jag vet, en vet ju att jag är van vid att göra själv, men... I nödgande tider... !
Ena halvan med ost och tomatsås, och andra med pepparsalami därtill. Den blev riktigt god ändå!

Till pizzan fortsatte vi titta på Eva & Adam till dess att det inte fanns något mer Eva & Adam, och sedan drack vi te och jag åt årets första lussekatt (!). Så jag längtat!

Och då hånglade vi typ. Men måste jag skriva det i varje inlägg? (ni kommer börja hata mig ju).


3 kommentarer :

  1. Mer hångel åt folket! Hihi. Du får skriva det huuuuuuuur mycket du vill och ingen skulle någonsin kunna hata en så sockersöt Emelie som du :) Föresten riktigt tjusig med rödmålade läppar som skrek efter hångel, hehe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med Sara, det kan aldrig bli för mycket hångel!

      Radera
    2. Haha, sötnosar! Fast Sara, rödmålade läppar brukar ofta förhindra hångel, tyvärr... :((( Det är snyggt, men det blir så kladdigt och därför blir det ofta bara småpussar ju... Men det kanske får kallas hångelförspel?

      Fredrika, det har du faktiskt rätt i!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)