Pasta med tomatsås och glass i ett kliniskt rent kök

Så var det dags. Jag vaknade upp vid åtta-tiden på morgonen med flyg-stress, Paris-pirr och allmänt lyckorus. Flyget skulle inte avgå förrän vid 16:10, men eftersom jag bestämt mig för att åka kommunalt var jag på väg redan vid 12-tiden. Jag sade hej då till stadshuset när jag ändå var på gång.

Och helt plötsligt - fyra timmar senare, så satt jag på flyget och tittade ned på fluffiga moln. Visste ni förresten att min största dröm som liten flicka, var att sitta på ett sådanthär fluffigt moln? Mina drömmar krossades obarmhärtigt när jag fick reda på att moln bara var ånga...

Som vanligt blev jag kalaskompis med personen som satt bredvid mig. Två timmar senare satt jag och Stefan fortfarande och pratade, och slutligen fick jag sällskap hela tågresan in till Paris också.

Sedan befann jag mig här, bara metrarna från där Maxime bor. 

Jag var helt pirrig i magen.

Väl hemma hos honom blev jag överöst med kyssar, och sedan lagade han pasta med tomatsås och riven ost. Det var jättejättegott. Kanske mest för att det var han som lagat det.

Maxime hade även köpt en burk med glass. Jag studsade i köket av iver medan han öppnade burken. Vi bråkade sedan om vem som skulle få äta upp den - jag ville att han skulle äta mer av den, och han tyckte att jag skulle få hela. Efter lite tjurande och efterföljande pussar fanns varken agg eller glass kvar.

Sedan fick jag ett par av hans nycklar. Så från hans kliniskt rena kök säger jag härmed...
Hej Paris. Jag ser fram emot att tillbringa tre dagar här.