Lösenord

onsdag, oktober 12, 2016

Panikchili, promenader och crêpes med Loïc

I tisdags vaknade jag upp samtidigt som Maxime när han skulle till jobbet, men valde att stanna hemma när han for iväg. Istället ställde jag mig och förberedde kvällens middag: chiligryta.
Mitt i mitt matlagande inser jag att jag kommer bli försenad till att möta Loïc, som jag skulle träffa vid 11-tiden. Jag skriver till honom vid 10, och får svaret "jag är redan påväg."

PANIIIIK.

Jag börjar stormkoka grytan, kastar mig in i duschen, kastar på mig kläder och ansiktsklegg för att se fin ut. Jag satte på mig min håliga klänning från HM och under tiden brände jag chilin i botten. Fasiken.




Kastade mig ut ur lägenheten och mötte sedan Loïc (som tagit sig hela vägen till 12:e arronissemanget på grund av min senhet) med ett stort leende och en stor kram. Vi började promenera pratandes in mot 6:e arrondissemanget, och våra lokala hoods.




Vi korsade bland annat Seine under vår 104 minuters långa promenad (tack mobilappen) och då låg solen på så vackert.



Mitt första pitstop var crêpes! Mmmm, så jag saknat crêpes! 


Loïc ville också ha så vi tog lite selfies.

Sedan gick vi till PAUL och hälsade på vår fina kollegor. Det var härlig stämning i bageriet och alla hade fullt upp med sitt.



Jag, Loïc och Alex satte oss utanför med varsin varm dryck och pratade. Sedan kom Maxime förbi en snabbis (han jobbar ju precis i närheten) och jag fick en puss. Han var dessutom tokgrinig eftersom han fått massor av extrajobb som han inte förutspått. Han hade blivit lovad att få sluta tidigt, men tji fick han.

Därefter tog jag och Loïc en promenad runt kvarteret. 




Vi gick till Jardin du Luxembourg och diskuterade varför alla statyer på män har så små penisar.




Och letade efter ett hemligt kuvert som JP gömt till mig bakom min favoritbänk i parken. Det hemliga kuvertet är borta, och JP är i Kanada. Så kan det gå. (Skickade massa ledsna smileys till honom på whatsapp).




Loïc och jag återvände till PAUL för Loïc skulle möta upp Rémy. Mitt i allt dyker Maxime upp, som trots allt har fått sluta tidigare!!!! Jippie! Vi åkte hem, han och jag. Och pussades i rulltrappan vid tunnelbanan. Det gör mig fnittrigt glad.




Väl hemma blev jag så trött, så trött, efter dagens socialiteter och lade mig i hans säng och vilade. Han själv gjorde sig en lunchsallad på morötter, tomat och fetaost (är det en normal sallad?) och jag smygfotade honom från ovan.




Han är underbar, min Maxime.

Efter att ha tupplurat och gosat alldeles lagom länge, blivit småsårad över en glömd födelsedag men sedan gottgjorts med pussar, så var det dags att äta middag. Min panik-kokade chili tillsammans med isbergssallad, fetaost, crème fraîche och nygräddad varm baguette.




Det var himla gott, men jag åt alldeles för mycket för mitt eget bästa. Ouf.
Kvällen bestod sedan av meningslöst emotionsprat och mer pussar.


2 kommentarer :

  1. Haha vad roligt det där med statyerna. Jag och en kompis grubblade också på det efter alla resor i Europa och då skickade hon mig den här länken: http://www.unilad.co.uk/life/this-is-why-statues-always-have-small-dicks/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, JA, PRECIS. Så himla rolig fakta, verkligen..!!

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)