Hemresa, croque monsieur och en puss-selfie

Torsdagen låg jag och kramades med Maxime så länge jag bara kunde. Det var tyvärr inte mer än en kvart, för sedan var han tvungen att kasta sig iväg till arbetet. Själv stannade jag kvar i lägenheten lite längre, duschade och gjorde mig i ordning, innan jag tog mig ut jag med. Jag såg såhär känslotom ut. Kanske för att det var precis så jag kände över att lämna Paris.

Innan jag stängde och låste dörren till hans ytterdörr definitivt såg jag till att lämna en liten present. 

Bara för att jag känner mig så fånigt förälskad i honom.

Lite efter 10:30 mötte jag upp min bagar-bästis vid métron och eftersom vi båda var hungriga slog vi oss ned på ett närliggande café.

En kopp te, ett glas juice, en smörad baguettebit och en croissant för 8 euro. Helt okej ändå.

Eftersom jag hade lunchplaner med Maxime för att säga adjö, så var jag tvungen att finna mig utanför hans arbetsplats vid 13. Innan dess hade jag däremot tid att promenera genom hela 13:e arrondissemanget.

Lagom till klockan 13 var jag framme, och Maxime och jag gick till det närliggande Le Buci. 

Jag beställde in en klassiker, Croque Monsieur. Det är som en fransk grilled cheese fast med skinka i mitten och osten uppepå. Wild and cray-cray, these frenchies.

Maxime tog dagens köttbit. Den var riktigt god..!

Sedan satt vi för det mesta och var alldeles för cheesy för att jag ska känna mig värdig. Genre: hålla händerna, pussas och le lite för fånigt.

... samt pratade barnuppfostran och insåg att vi har helt olika stilar. Enligt Maxime så kommer jag tydligen ha ett barn som inte slutar elda upp mina böcker (mycket rimligt).

Världens finaste kille var tvungen att återvända till jobbet och själv återmötte jag min bagar-bästis för att äta efterrätt. Han bjöd på Paris bästa glass! Jag tog smakerna mjölkchoklad med hasselnötter i, samt yoghurtsmak med kex och chokladbitar.

Loïc frågade mig under gårdagen om jag inte ville ha sällskap till flygplatsen. Jag vägde då alternativen framför mig: Sitta på en smockfull RER till flygplatsen helt själv och ha tråkigt, eller trängas tillsammans med en god vän på samma tåg? Jag valde givetvis det sistanämnda.

Men efter säkerhetskontrollen fick tilläts inte Loïc inte gå, så vi sade adjö och så förbjöd han mig att inte återvända till Paris på ett bra tag. Han är nämligen orolig för att jag negligerar studierna (det kan ligga något i det)... Men frågan är bara om jag någonsin kommer kunna hålla mig borta.

Innan vi åkt iväg hade vi smugit förbi PAUL och en av mina kära kollegor smög ned en gratis specialgjord baguette till mig, fylld med skinka, ost, sallad och tomat. Åh. Mina kollegor är så fina.


Med flyg, buss, tåg och tunnelbana landade jag inte hemma förrän efter midnatt. Jag känner mig redan tung över att inte längre vara kvar i Paris. Samtidigt har statistik-hemtentan precis släppts, och det är dags att ta itu med mina stressande studier igen. Önska mig lycka till.