Lösenord

lördag, juni 11, 2016

Hej då, lägenheten.

Så kom morgonen med min sommarflytt till Paris. Hela dagen innan hade jag (förutom att äta munkar) grovstädat och packat, och nu stod lägenheten redo att ta sig an sommaren andrahandshyresgäster.




Och jösses - ni vet väl hur jag har sett fram emot att få återse Paris under längre tid igen?
Det var därför min reaktion natten innan var så besynnerlig...




När jag skulle gå och lägga mig sista kvällen, i en kal säng med enbart en kudde, utan Christoffer och i en sterilt städad lägenhet, så kände jag ett hugg i magen. Jag insåg snabbt att jag var rädd.




Helt plötsligt ville jag inte alls flytta längre. Jag vill ha en varm kram av han jag älskar, jag ville stanna kvar och vara säker, skrämdes av tanken på att åka till en helt ny plats utan mina trygghetspunkter och bara kände kände att jag ville bort från allt det läskiga. Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag var så primitivt rädd - det måste varit när jag var barn.




Klockan skulle ringa 06:30, men i och med att jag var för orolig för att sova så vaknade jag alert vid fem-snåret. Då hade rädslan helt plötsligt utbytts mot en annan känsla.




Hopp och pirr i magen. Plötsligt kändes det återigen helt fantastiskt att få åka iväg - läskigt, ja, men ett roligt läskigt. Ett berg-o-dalbana-hihi-jag-vågar!-läskigt. Jag kunde knappt vänta på att få möta det läskiga!

Och då tog jag mina väskor och åkte.


2 kommentarer :

  1. Så precis på pricken beskrivet! Man måste våga för att gå vidare. Gäller mycket i livet, inte bara resor...kram!

    SvaraRadera
  2. Åh så härligt du beskriver dina steg för steg. Det är som att man går där inne med dig, packar, sover, får hugget i magen... Mycket välskrivet :D

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)