Paris: Dag 4, Baguettehångel, finlunch och fyra Magnum

Den fjärde dagen blev det sista, och vi skulle tillbringa hela förmiddagen och eftermiddagen på Paris gator innan flyget skulle åka vid 21-tiden. Detta blev resans absolut bästa sömn för oss båda, och jag vaknade av två trevande kramgoa händer efter klockan 8. Då kom bloggsuget igång och jag ägnade en fin halvtimme i sängen med utsikt över Paris hustak.

När baguettesuget blev starkare än bloggsuget tog jag mig ut på den sedvanliga frukostrundan. Voici moi et ma baguette.

Det ser oskyldigt ut, men MAAAOM....

(äter jag eller hånglar jag med baguetten???)

Nä, jag nafsade bara lite. Den var helt varm och nygräddad när jag köpte den. 

Väl hemma åt vi upp resterande matrester och slickade rent nutellaburken.

Efter dusch, en stunds vila och påklädning var det dags att checka ut, redan vid tolv-snåret. Därefter hade vi hela daaagen på oss att vara i Paris. Med solkräm. Solkräm är viktigt. Det märkte vi minsann, när solen stekte som rena grillpannan över oss. Vi gick till parken för att hänga i skuggan och chilla.

I bilden över ser det ut som att parken var idylliskt övergiven, men sanningen var mer att parisarna hopade sig och klängde fast i varenda grön stol som fann att finna. Det såg mer ut såhär:

Till slut fann vi en plats, i skuggan, lugnt belägen med utsikt över ett vitblommigt stort fält. Nästan lite för bra platser för att vara sanna, tillade jag.

Men snart förstod vi varför! Helt plötsligt föll det stora klumpar brunt klegg ned på oss, liknande fågelbajs, som vi bistert fick torka bort med medhavna servetter. Christoffer undrade huruvida det var en fågel eller en liten man som satt där uppe och sket, men jag insåg precis att det var ju trädet. Trädet släppte ned blöta klumpar från grenarna, nu i blomningssäsong.

Vi flyttade snällt bort några meter, innan korsordet var löst och vi tyckte det var dags för en sen lunch/middag.

Vi satte oss här; vid en uteservering mittemot parken. Det var fullt med folk men stämningen var också superhärlig. Semestrig, skulle jag vilja beskriva den som.

Christoffer spejar stoiskt ut över uteserveringen och gatan.

Priserna var skyhöga (men så betalar man för atmosfären och läget också...). Vi beställde entrecôte med stekt potatis, och en pasta med tomatsås, basilika och parmesan.

Så råkade jag beställa in en spontan dessert - en klassisk tarte tatin med crème.

Sedan satt vi kvar ett tag och löste korsord... Nu när vi inte hade något rum ville vi inte bli alldeles för trötta genom att förflytta oss för långt, så vi klarade ut ett helblad till.

Men efter en timme erbjöd Christoffer att bjuda på dessert i parken. Vi köpte varsin cola-burk och ett fyra-pack med Magnum som vi delade på. Mmmm, glass.... (och gud, jag äter ju som en veritabel sumobrottare när jag är i Paris!).

Innan det var dags att börja gå mot flygbussen hade jag däremot ett par ärenden... Det ena utspelade sig i denna miljö.

Hehehe... Och efter ett annat presentinköp var vi påväg mot OrlyBus, och gick söderut från parken.

Sedan var vi på flygplatsen på ett kick, och behövde vara genomlida 25 minuter i en knappt uthärdligt stekhet buss. Och jag som vanligtvis älskar att åka buss.


... Så var den Paris-resan över, spontant reserverad och oplanerat tillbringad. Denna gång var vädret avsevärt mycket bättre än förra gången - dessutom tog vi det lugnare och valde bara ut det allra bästa att tillbringa tiden med: Crêpes, parkhäng och djungelbilder 

Jag saknar redan Paris - men tack och lov återvänder jag för hela sommaren, om bara en månad...!