Lösenord

fredag, maj 06, 2016

Paris: Dag 3, Parkhäng, stråhatt och fransk löksoppa

Så var tredje dagen kommen, och denna dag vaknade jag inte förrän efter 7, till och med. Vilken fröjd! Däremot var grannarna mittemot morgonpigga med hög rockmusik, så jag var tvungen att knacka på och försiktigt be dem dra ned volymen. Okej, nu skippar jag all onödig info och går direkt på baguetten!




I boulangeriet fick jag, förutom baguetten, syn på min favoritbakelse: pain au chocolat aux amandes.
Kunde. Inte. Stoppa. Mig.




Så dukade jag upp framför en yrvaken Christoffer den franska frukosten. I kanten är hungrig man redan framme och kladdar på sin del av baguetten.




Efter några timmars degande i rummet duschade vi, klädde på oss och gick ut till parken. Här hade vi tänkt sätta oss, men det kändes inte helt rätt.




Istället gick vi till del av parken där några stod och tränade budo. Christoffer blev som förtrollad och verkade vilja sitta och titta hela dagen (fast det enda de gjorde var att svinga trä-svärd framför varandra i slow motion??) men jag satt mest i solen och selfie-ade mig.




Men sedan fick jag honom med mig, och vi satte oss på varsin grönmålad stålstol. Ni vet, de där som står utspridda överallt i hela trädgården.




Vi löste korsord med denna vy framför oss, och slog vad om hur lång tid det skulle ta innan sällskapet framför oss skulle ta av jackorna i den stekande hettan. Christoffer sade tvärbestämt 5 minuter, medan jag som visste fransmännens definition av värme och sade 20 minuter.




Efter 19:30 minuter tog den första unga kvinnan av sig jackan, och jag slängde upp armarna i luften som en gest för min jordskredsseger. HEJA EMELIE!

Och nu började vi bli båda hungriga och törstiga, så vi tog oss en promenad bort till ett välkänt ställe... För gick vi däremot förbi det här... (lägenheten jag bodde i förra sommaren)...



.. och den här...



... och vips, så hade vi snart detta i handen! En galette med ost och pastrami, och en crêpe med nutella. 



Crêpes är LIVET, tycker Emelie, som dessutom tycker servetter är ett rätt umbärligt fenomen.



Men sedan gick vi tillbaka till parken igen. Parkhäng hela dagen, minsann! Christoffer tyckte dessutom att vi skulle vara lite crazy och gå och köpa lite konstiga hattar. Jag tyckte det var en rätt fånig idé. 




Efter ännu ett löst korsord hade vi två trötta svenskar, som bestämde sig för att gå hem och vila (efter att ha vilat hela dagen i parken? Ja.). På vägen inköptes däremot läsk, öl och så lite chips som snacks.




Chips med fondue-smak och barbecue. Mmm.. Det var gott. Speciellt att samtidigt doppa i nutella-burken.

Efter en kortare tupplur fick jag ett samtal från min farmor, som just läst bloggen och bad om att vi skulle ut och hitta lite fröer. Ett uppdrag!, proklamerade jag för en Christoffer som hellre ville sova en extra timme än springa ut med mig i Paris och leta fröer. Så då gick jag ut själv.

"Kom tillbaka med hattar! Konstiga hattar! Stråhattar!" skämtade Christoffer. Jag himlade med ögonen och tog mig ut på frö-jakt.




Jag passerade brasserie efter brasserie med fullsatta uteserveringar, solen gassade på med 22 grader i skuggan och det var sommar i luften. Inte nog med att jag hittade en påse franska fröer - jag kom även hem med en sånhär...




... och nog var skrattet jag möttes av när jag kom hem värt 6 euro, det säger jag er!

Men bara timmen därpå var det dags att ta sig ut för middag. Denna gång var det Christoffers tur att välja restaurang, och han valde en fin sådan som vi även besökte månaden innan. Nämligen hit!




Helt klart en av mina bästa restauranger. Klassiskt franskt, kyparna är trevliga och kvicka, maten är fantastisk och priserna resonabla. Direkt när vi kom inblev vi erbjudna ett bord, men jag bad om ett nytt. Kyparen sade då lite käckt att "det går tyvärr inte att sitta där ni satt förra gången."..

"Vous nous souvenez?!" (Kommer ni ihåg oss?) frågade jag ställt, och han berättade om att det var jag som tappat min plånbok. Då igen kunde jag berätta historien om att ja, och jag fick tillbaka den, med allt i! och det tyckte han verkligen var ovanligt (men tur!). Efter det samtalet tycket jag om restaurangen ännu mer....

Jag beställde in en klassisk rätt; gratinerad fransk löksoppa, och Christoffer tog den stora steken med ost-potatismoset.
Vi var i himlen.




Det var verkligen hur gott som helst. Både jag och Christoffer satt och åmade oss vid bordet.




Efter vi ätit satt vi ett tag och stirrade in i varandras ögon (nä, det är inte så romantiskt som det låter, vi hade bokstavligt talat stirrlekar...), pratade om saker vi ångrar och annat smått och gott.

När vi betalat och gått vidare, så var vi glassugna (som alla andra stunder på dygnet)... Så vi tog en promenad och en glassletarjakt! Det var nämligen inte alla butiker som var öppna, denna Kristi Himmelfärdsdag. På vägen fick vi oss en hel del vackra vyer.






Typ hålla-andan-så-fint-det-är-vackert. I det fina ljuset kände vi att vi behövde förevigas.



Ja, hej!



Och så det här.. alltså, Paris, vad gör du med mig?




Ljuset som spelar över de delikata byggnader i olika färgtoner, varma och kalla, reflektionerna från fönstrena och så musiken och vimlet som ackompanjemang. Jag smäller av. 




En dryg halvtimme senare hade vi hittat vad vi sökte efter, och damp bums ned i sängen med varsin gaffel (vi hade ingen sked, det fick lösas på bästa sätt!) och min favoritglass.




Glass, gafflar och Gilmore Girls. Och en sista natts sömn i Paris denna resa.


4 kommentarer :

  1. Tack igen för nya lockande ord och bilder! Har aldrig besökt den restaurangen, bara hört talas om den. Får kanske bli en visit då?!
    Snygg hatt också! (Om ni får det knapert kan ni turas om att jobba som "épouvantail" ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, har du? Vad har du hört om restaurangen - berätta för mig! Detta var då mitt .... femte besök? De har ju riktigt dyra rätter, men också rediga klassiker.
      Och jag hade inte kunnat vara fågelskrämma, så vacker som jag är (jo, det var faktiskt en dam i kaffe-kön som sade det idag!)... Men Christoffer är nog rätt bra på att skrämma bort fåglar, hehe....

      Radera
  2. Liten rättelse: jag uttryckte mig slarvigt, jag har nog inte "hört" något via öronen, utan läst på olika sighter som recenserar restauranger. Där hyllas miljön, maten och personalen. Bara att googla på namnet, så dyker omdömena upp.
    Lika slarvig var ju fågelskrämmekommentaren. Klart att en söt person inte kan skrämma en enda levande varelse! Betvivlar även C:s möjligheter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ahaa... Spännande ändå, med tanke på hur många restauranger som finns i Paris, att ni läst om (bland annat) denna..!
      och tacktack, precis det jag ville höra <3

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)