Paris: Dag 2, En djungelbov och en galette med guacamole

Redan klockan 6 vaknade jag upp av att solen smet in mellan gardinen och lyste upp rummet. Jag låg och drog mig ett tag, och blippade lite på mobilen i en timme, innan jag inte kunde bärga med längre utan tassade upp och tog en bild ut genom fönstret.

"Christoffer... Får jag gå och handla frukost?" gnydde jag, och han grymtade medhållande från sängen. Så då stack jag ut på äventyr!

Alldeles rufsig och fortfarande med sömngrus i ögonen stötte jag på den här synen...

... och den här. 

Paris befann sig vid den tidpunkten det var alldeles lugnt - en onsdagsmorgon när alla som jobbar redan gått till jobbet, och de som inte har jobb fortfarande sover. Det var så tyst och härligt på gatorna, så att man hörde en ljummen blandning av cyklister, en mamma med sitt barn, kanske en kypare som dukade upp för frukost på uteserveringen, fågelkvitter och en ensam bil som brummade längs gatan.

Jag bestämde mig för att gå till PAUL, hälsa på mina gamla kollegor och köpa frukost i ett. Det gjorde jag rätt i, för jag kom hem med lite gratisgrejer dessutom! Upp dukade vi med baguette, croissant, flan, nutella, smör, ost och skinka, te, kaffe och så en liten kokos-macaron jag blev bjuden på av mina kollegor.

Mums! Därefter fastnade vi lite i frukostkoma och vilade oss fram till att vi ville ut i solen igen.

Jag försökte ta en selfie men mitt herrskap verkade inte vilja stå still.

Sedan gick vi förbi en fantastisk, allé-lång blomsterhandel, och då tänkte jag direkt på min farmor. Jag måste ta bilder för att visa henne, förklarade jag för Christoffer. Själv tyckte han vi skulle hitta en bunt roliga frön att ge till henne, men vi hittade inga.

Ser du, farmor, hur fint det var? Åh, så jag önskar du hade kunnat vara där och känna doften!

Vi tog oss vidare, gick längs Seine och runt Île Saint-Louis.

Vi stannade till på Pont de Sully och söp in atmosfären. Det var så himla fint, och så himla franskt.

Vi promenerade bort och kom alldeles lämpligt till Promenade Plantée när trafiken blev för brölig.

Utsikten från det gamla järnvägsspåret såg ut här:

Och Christoffer såg ut såhär. #handsomeinParis

Sedan gick vi förbi ett bambustråk, och då väste Christoffer kvickt: "Vi tar en djungelbild!!!!"

(det är hans favoritgrej att göra i hela världen, skulle jag gissa....)

Men jag tyckte mest han såg ut som en uppstressad katt, så vi fick göra om. Han gick låna min scarf för att göra det hela mer trovärdigt. Så här såg det ut "bakom kulisserna"!(!!)

Här är resultatet!! Kolla djungelboven!!!

... Fast sedan spårade det när Christoffer gick lite väl mycket in i karaktär.

Sedan började vi bli trötta i benen, så vi tog en promenad hemåt. På vägen köpte vi galette med ost och pastrami (omnomnom) som vi åt...

... och sedan damp vi ned i sängen i vårt lilla rum med kakor och läsk. Vi behövde vila efter promenaden! Men efter tre timmar var vi redo igen, och dessutom middagshungriga. Jag gjorde mig i ordning likt nedan.

Så tog vi oss ut på resans första middag. Denna kväll var det jag som skulle bestämma plats, och morgondagen Christoffers tur. På vägen gick vi igenom Jardin du Luxembourg och selfie:ade oss. Nedan kan ni skåda en överpeppad Emelie och Christoffer som uppenbarligen är för cool för att se berörd ut.

... och när jag får bestämma... Så blir det galetter och crêpes!
Vi anlände till mitt favoritcrêperie och de kände genast igen mig. Kocken ställde sig och pratade med oss (ja, Christoffer satt mest och försökte förstå samtalet på snabb franska) flera gånger, och vi uppdaterade varandra på ett småpratigt, artigt sätt.

Jag tog som vanligt min klassiska galette med bacon/purjolök, medan Christoffer gick på kockens rekommendationer och beställde en med kyckling/cheddar/guacamole. Som han smaskade i sig på nolltid, med gott betyg!

Efterrätten var inte heller att tveka om.

Extra stora kulor glass och en faslig mängd kalasgod karamellsås, och så var jag såld. Jag hörde hur kyparen och kocken lite längre bort imiterade min entusiasm och skrattade gott (ja, alltså, hur kan man inte bli entusiastisk av crêpes ?!) och jag njöt för fulla muggar. Oh là là, så gott.

Därefter vandrade jag och Christoffer hem genom ett skymmande Paris, vände i dörren på Monoprix när vi märkte att ingen av oss var sugna på något ytterligare denna kväll (och inte undra på....) och somnade sedan efter ett avsnitt av Gilmore Girls i sängen.