Lösenord

onsdag, maj 04, 2016

Paris: Dag 1, Ost- och charkbricka och en spindel

äntligen äntligen äntligen äntligen bar det av igen till Paris! Vid 15:30-tiden satte jag och Christoffer oss på en halvfull flygbuss, preppade och peppade till max (åtminstone jag). Christoffer satt mest och diskuterade huruvida vissa delar av Vasastan kunnat misstas för Paris..




Alltså.. Mjaa.. Näää...  Det kan man nog inte.




Och vips, så var vi på flygplatsen! Där åt vi våra medhavda matsäck och väntade på att få boarda planet. Jag tog en selfie så länge.




Väl på flygplanet utförde jag min vanliga flygrutin: korsord och lösgodis. 




En buss och en RER senare så klev vi upp till det här. Notre Dame, ståtlig och vacker, vilandes i solnedgångens sken.



Se bara! Åh!
PARIS  PARIS  PARIS  PARIS  PARIS.......!!!!




Känslan är verkligen som att komma tillbaka hem efter att ha varit borta alldeles för länge. Luften jag andas, språket jag hör, vyerna jag ser, dofterna jag känner, ljuset... Det är magi för mig. Det känns verkligen i hela min kropp; det är här jag hör hemma. Jag känner en så otrolig lycka och fullständighet bara av att få befinna mig, precis i denna stad.

... Vi började orientera oss till det rum vi hyrt, som låg i samma korridor som lägenheten månaden innan. Alldeles perfekt, tyckte vi, som redan kände till både portkod och wifi-nyckel.




Och när vi kom fram fick vi en till trevlig överraskning. Rummet hade en ännu vackrare utsikt än den förra!




Klockan var över 23, men trots det var vi sugna på att ut och vara lite franska. Efter lite snålt strosande tog vi oss i kragen och satte oss på en franskt café, där vi beställde in en ost och charkbricka, en öl och en kanna vatten.




Christoffer blev stormförtjust i brie-osten, och fick för första gången smaka rilette. Själv smaskande jag helst på korvarna, och emmentaler-osten. Och brödet förstås.

När vi ätit upp och var mer än nöjda med vår franska aktivitet, så tog vi en sväng förbi Monoprix innan vi landade i sängen. Sängen bjöd på mer småtätande i form av ett par av mina favoritkakor.




.... Och så mycket var bestod inte kvällen av, förutom ett försök till videoklipp och en oväntad, oönskad överraskning....



Christoffer viskar...

"Sluta filma..."
"Varför? Kolla!"
"Jag ska förklara..."
"Aaah, det där var en spindel!"
"... Jag vet! Jag menar det."


Och så avslutades den första kvällen i Paris. Idag ska vi ut och göra... ja, vi får se, helt enkelt!

PS. Skriv en liten kommentar, vetja. Saknar era fotavtryck. Finns ni fortfarande där ute?


7 kommentarer :

  1. I mitt fall lär ju fotavtrycken vara synnerligen tillräckliga... Blir närmast sjuk när du beskriver din känsla för Paris - precis så är det! Det uppstår ett avgrundssug då jag ser dina foton. Men mata det med fler bilder, det är ändå framför allt underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en av mina allra trognaste!
      Och jag vet mycket väl vad du menar - när jag själv är hemma i Sverige och ser bilder från kanske Christines blogg, eller Viktorias, då blir jag helt till mig av en salig blandning av avundsjuka och lycka...

      Radera
  2. Åh, Paris! <3 Hur fint att kliva upp från tåget till ett Notre-Dame i solnedgång?!

    Om allt går som planerat blir det en Frankrike-resa för mig i sommar, och en eller ett par dagar i Paris. Längtar ännu mer när jag ser dina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur fint som helst verkligen!!

      Åh, grattis! Jag förstår din lycka! Under vilka dagar blir det att du åker ned? Jag är ju nere hela sommaren, så skriv en rad om du har lust att ses över en crêpe! :)

      Radera
    2. Jag kommer troligtvis att vara i Paris i alla fall 11-12 juli, men inget är spikat än. Det skulle ju vara jättekul att ses om det är möjligt! :)

      Radera
  3. Jag är så avundsjuk! Men på ett bra sätt såklart :) Varit förälskad i Paris sedan jag såg Le fabuleux destin d'Amélie Poulain!
    Själv sitter jag med hemtenta som det går väldigt segt med. :( Ämnet är forntid i Europa, så det är kul på så sätt iallafall.

    Ser fram emot fler bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är vi båda torsk på denna underbara stad, alltså.. Och egentligen, hur kan man INTE vara det?... Men fy, blä på hemtenta... Ser inte fram emot att åka hem och påbörja min. :((

      Nog ska du få fler bilder allt, Bea, min vän! :D

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)