Lösenord

måndag, maj 30, 2016

Om fem, sex och elva dagar....

Om fem dagar skickas terminens sista hemtenta in, och därefter kan jag kalla mig en framtida termin 9:a på psykologprogrammet. Bara ett år kvar.

Jag känner mig så sjukt nöjd. Tiden har verkligen flugit, och min inställning till mina studier har verkligen fluktuerat. Från att ha varit en A-student de första två åren, till att ha rasat ned till D under mitt livs första break-up, till att återgå till B som blev till C och som senare blivit ett... lugn. Jag behöver inte längre sträva efter de högsta betygen; jag måste inte längre vara bäst. Jag måste bara vara sann mot mig själv, fördjupa mig i de områden jag är intresserad av och vill jobba med inom psykologi och låta det andra bli godkänt. Jag har släppt prestationshetsen och jag kommer bli en hur bra psykolog som helst - jag bara vet det. Och jag kan inte tänka mig ett roligare, eller mer givande framtida yrke.



Om sex dagar åker jag en sista sväng till Mariefred och kramar om mina farföräldrar.

Jag ska njuta av skogsluften, äta choklad, klaga på att det är kallt fastän ingen annan tycker det, gå på promenader, se på Nyhetsmorgon och lösa korsord. Christoffer kommer säga att jag blir så "annorlunda" när jag är där jämfört med när jag är hemma - jag blir lite ljusare i rösten, mindre barsk och mer försiktig. Som man blir, när man kastas tillbaka i en miljö där man alltid kommer vara farmors lilla barnbarn. Sedan vill jag baka - kanelbullar, vill jag baka! Och spela sällskapsspel, kanske lösa ett pussel...


Om elva dagar tar jag mitt pick och pack, lämnar nycklar till min andrahandshyresgäst och tar flygbussen till Arlanda. Bara tre timmar senare kommer jag befinna mig i Paris.

Jag längtar-längtar-längtar så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag saknar staden, gatorna, folket, språket, maten, atmosfären och att bara få andas luft som känns som hemma. Jag ser fram emot att börja jobba på boulangeriet Paul igen, återse mina gamla kollegor, äta veckoliga middagar på mitt favoritcrêperie, få besök av Maria, återse Lorenzo och JP, välkomna Christoffer under två veckor och gå på timlånga, timlånga promenader. JP fyller dessutom år dagen jag anländer, och då säger han bestämt att vi två (och kanske hans två bästa vänner) ska ut och fira. Dessutom kommer jag ju bo granne med JP (seriöst i porten mittemot hans), så det är sjukt tur att vi är vänner!



8 kommentarer :

  1. TACK för du delar med dig om din prestations-resa! Så viktigt och så sant, du är bäst precis som du är och det finns inget du aldrig kommer klara av. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt! Tack för din kommentar! :)

      Radera
  2. Vad skönt att du har hittat det där lugnet, så himla viktigt! Jag har själv kämpat (och gör det fortfarande) med en hel massa prestationsångest, men börjar bli bättre på att hantera den.

    OCH SNART PARIS!! Så sjukt underbart. Det är du verkligen värd! Jag ser fram emot att läsa dina Paris-inlägg. :) Själv är jag överlycklig över att få ungefär tolv dagar i Frankrike i sommar. Har inte varit där sen 2009, GALET. Men inför den här sommaren föll alla bitar på plats - det är första sommaren typ någonsin i modern tid som jag inte ska tävla någonting alls (i friidrott), och jag har dessutom betald semester och en kompis som ville följa med. Allt talade helt enkelt för en Frankrike-resa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är verkligen ingen lätt lek... Det går upp och ned för mig, men lugnet blir mer och mer stabilt.. Kämpa på!

      VAD FIN DU ÄR! Tack! Och jag säger detsamma till dig, GRATTIS och så JÄVLA BRA! Vad kul att ni ska åka! Var ska ni bo, har ni bestämt det? :D Jag vill höra allt!

      Radera
    2. Tack! :) Kan knappt tänka på något annat, haha. Två nätter i Paris blir det, sen tar vi tåget söderut mot Bordeaux, sen Toulouse och sist Montpellier! Ska bli så kul att se fler delar av Frankrike. Men inga boenden bokade ännu... lite jobbigt för ett kontrollfreak som jag, men det har varit så himla mycket senaste tiden att vi inte har hunnit ta tag i det än! Något särskilt område i Paris du rekommenderar oss att bo i? :)

      Radera
    3. Waouh, pas mal, quand même !
      Alltså, det där hade jag också fått panik över. Men just därför är det så viktigt att träna på att hålla kontrollbehovet på halster!
      Jag älskar ju 6:e, men även 5:e.. De flesta brukar älska Le Marais (3 och 4), men annars är de flesta bra! Jag skulle bara undvika 19 och 20, annars är ni all set!

      Radera
    4. Tack så mycket för tipsen! 5:e och 6:e är väl där runt Sorbonne och Jardin du Luxembourg? Om vi hittar något bra kan det absolut bli där! Jag gillar verkligen den sidan av Seine. :)

      Radera
  3. Men gud vad coolt att åka och bo i Paris! OMG! Och farföräldrar och psykologistudierna är förstås också ljuvt, men alltid PARIS!!! <3<3<3<3

    Min chokladsmak är tvivelaktig, I know. Tror jag gillar sprit mer än choklad >.<

    Åh, vad coolt att jag är ett lejon :D Det kanske kan stämma, älskar dessutom Simbas mamma, även om jag inte är direkt en modersgestalt själv, haha. Fast jag skulle kunna tänka mig att bli moster - inte för att det är upp till mig - men mamma, nej.

    Jag skrev nog kanske för fort till dig gällande introvertheten. Min personlighetstyp är tvärtom extremt extrovert. Kan prata med allt och alla vad gäller främlingar. Att sitta längst fram i bussen och prata med chauffören eller surra med kassapersonal och avlägsna släktingar älskar jag. Men jag gillar att vara själv när det gäller mer intima relationer. Så jag vårdar inte mina relationer, för att det inte passar mig, och förlorar alla kompisar. Men jag ska skaffa några nya, det kan ju inte vara så svårt ^^

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)