Lösenord

fredag, maj 13, 2016

Lax i röd pesto och semifinalen i Eurovision

Denna torsdag vaknade jag upp och mådde rätt prima, faktiskt. Jag satte på mig min "icke-Paris"-tröja (som jag faktiskt använde flitigt när jag bodde i Paris, det tyckte jag var fashionabel komik!) och posade halvseriöst i köket.




Men strax därefter var jag tvungen att ta mig iväg till Psykologiska Institutionen. Jag hade utvärdering i klientarbete och handledning. Så här fint var det på vägen mellan tunnelbanan och institutionen.




Det gick (relativt) smärtfritt, och därefter skyndade jag iväg.
Innan mina kvällsplaner skulle gå i lås hade jag en promenad-dejt inplanerat med en av mina äldsta vänner Maria. Vi har inte träffats, eller ens talats vid, på flera år. Jag har försökt leta upp senaste gången vi träffades genom bloggen, och det senaste jag hittar är detta..! Hujedamig!

Vi tog en promenad genom Vasastan och Östermalm, och efter 1½ timme skildes vi åt, efter att ha diskuterat både allvarligheter och roligheter. Jag blev lite överväldigad faktiskt - det gjorde mig så fasansfullt glad och sentimental att träffa henne igen. Jag tycker om henne... så himla mycket. Hon är en bra, bra, bra person.

Hursomhaver. till slut hamnade jag hemma hos min syster, där jag planerat att tillbringa kvällen.




Hon hade inte bäddat, men det störde varken mig eller Lennox.




Jag lagade middag, och det blev lax med röd pesto i gräddsås, pasta, sallad och så lite bönor.




Vi båda godkände maten så pass att det inte fanns någonting kvar när vi var klara. Sedan pratade, pratade, pratade vi, hade lite psykodramatiska övningar och sedan satt hon länge och funderade över sitt hjärtebry. Sådant som hör livet till.




Kort därefter började Eurovision-semifinalen! Jag brukar egentligen inte vara en av dem som följer Eurovision, men på senaste tiden har jag varit mer intresserad. Eller åtminstone lyssnat med ena örat när TV:n stått på i bakgrunden.




Nathalie satt och lekte vid sin dator, jag med min och ett glas Pepsi Max och i bakgrunden plingade låt efter låt förbi. Ett kravlöst, enkelt och fint tidsfördriv. Precis som det brukar vara, hos Nattis.

Förutom att hon helt plötsligt frenetisk började leta igenom frysen och anklaga mig för att ha snott och ätit upp hennes Ben & Jerry's - vilket jag inte ens hade gjort!!! (men mycket väl hade kunnat göra....)

4 kommentarer :

  1. Vad glad det gjorde mig att kika in och se detta! (Blir i och för sig alltid lite mer lättsam av att läsa här inne)
    Jag tycker också om dig väldigt mycket. Trots att åren och liven går så känns det som förra veckan när vi syns.

    Snart ses vi i Paris. Kollar lite biljetter i veckan.
    Kramar,
    Maria.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med dig!
      Hör av dig så fort du får nys om biljetter. Kram!

      Radera
  2. Det var lustigt! Jag har de senaste åren varit helt ointresserad av Eurovisionsschlagern, men så i år... jag tittar! Tror det kan bero på den här Frans? Tycker hans låt är riktigt härlig. Suggestiv på något sätt. Så det blir att se finalen ikväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad intressant...! Själv tycker jag Frans är rätt tradig.. Söt, javisst, men lite trist. Tror tyvärr inte den kommer slå så stort här i Eurovision, som faktiskt pågår här 2 minuter från mitt hem.. ;)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)