Fysisk och menscykelrelaterad status

Jag sitter just nu längst bak i klassrummet under en föreläsning om konsultation inom socialtjänsten. Föreläsaren babblar på om relationen mellan konsultand, klient och konsult, och definierar olika perspektiv som utmärker denna *snark*. Jag har inte ens öppnat upp dokumentet för att föra anteckningar.

Christoffer sitter bredvid och googlar någon vetenskaplig teori, och några rader fram ser jag hur en annan klasskamrat scrollar genom bikiniflödet på asos.com. Jag äter äpple och det är krispigt så att alla hör. Jag är lite trött - jag kom femton minuter försent för jag valde att åka den långa bussresan till skolan. Det var värt varje sekund.

Jag genomgår den mest extrema PMS-perioden jag någonsin varit med om. Jag har närhetsbehovet och ynkligheten som en övergiven kattunge, är lättstött och gråtnära på ett sätt som gör att jag skrattar åt mig själv genom tårar, har chokladsuget som.... ah, som vanligt då. (Jag är alltid obegripligt sockersugen). Men jag är säker på att PMS spelar in här också.

Egentligen är detta makabert för mig enbart eftersom jag inte brukar ha PMS. Alls. Om intresseklubben har pennorna redo, så handlar det med stor säkerhet om att jag börjat återta mina gamla p-piller, efter att ha använt p-ring ett år. Jösses, vad märkbart hormonflödet påverkar kroppen. Det är sådana här saker man vet sedan innan, men inte på riktigt inser.

Tur att jag har Christoffer som tar hand om mig lite extra. Han låter mig gråta fastän jag borde vara glad, ger mig spontana pussar vid behov och står ut med min blotta närvaro. Jag står knappt ut med mig själv, faktiskt. Imorgon ska jag lämna mitt vrakiga själv i sängen och dricka te, äta choklad och vara ledig. Jadå.