Lösenord

tisdag, maj 10, 2016

Förvirrad Emelie

Jag vet inte riktigt hur det känns just nu. Det är... märkligt.

Jag känner mig förvirrad, lite rädd, illa till mods... men på samma gång känner jag mig jättelycklig, förväntansfull inför sommaren och Paris och det vackra vädret och all den tid jag kan lägga på göra saker jag tycker om.




Trots det har jag alla dessa tankar som snurrar, som inte låter mig slappna av fullständigt...
Vad vill jag egentligen? Hur kommer min framtid se ut? Var vill jag bo? Vem vill jag vara med? Vad väntar mig? Kan jag få det jag drömmer om att slå in?

Jag blir galen på mig själv och förstår inte varför mitt huvud ska hålla på så här. Jag vill bara att allt ska vara bra - och det är ju bra, så varför ... varför är jag så förvirrad?

8 kommentarer :

  1. Åh, känner igen mig. Huvudet är liksom fullt och maler och maler. Det är som att man inte helt fullt kan tillgodose sig de där bra, fina stunderna (sommaren, vädret, roliga saker!) för att en ständigt har det där molandet i bakhuvudet. Fy!!!! Hoppas du reder ut ditt trassel snart <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh... Tack.. Du med!! Skönt (eller oskönt?) att ha en syster i misären...

      Radera
  2. jag tänker att det kanske är skrämmande för att det är nytt? nu är du ju bara med C om jag förstår det rätt och det går ju "emot" allting du trodde på innan, att du liksom ändrat hela ditt levnadssätt över en natt när du bestämde dej för att vara med honom?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mjo, ja.. Det kan ju faktiskt ha med det att göra, det har jag inte ens tänkt på!! Smarta Dani!

      Radera
  3. Jag tycker inte att det låter så konstigt egentligen. Jag tror att det går lite i perioder - ibland rinner livet bara på och andra gånger fastnar man i funderingar som snurrar runt runt. Med tanke på att du ändå är i slutet av din utbildning, ganska nyligen har inlett ett nytt förhållande (och som Daniella skrev här ovanför, också ändrat levnadssätt när det gäller kärleksförhållanden) och inte för så längesen har lämnat den stad där du verkar trivas allra bäst är det inte konstigt att det maler på i huvudet på dig. Många förändringar på en och samma gång! Det kan vara jobbigt när funderandet pågår, men man behöver nog också bearbeta alla saker som händer och tänka på vad man vill göra och vart man är på väg.

    I princip under hela min tid på universitetet funderade jag väldigt mycket över framtiden, särskilt i slutet och efter. Massa framtidsångest hade jag också. Nu gick jag visserligen en rätt ospecifik utbildning som inte ledde till något särskilt yrke, men det är nog naturligt att fundera ändå. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra med mitt liv, men nu när jag jobbar heltid har jag inte längre lika mycket tid och energi till att fundera. Och för tillfället trivs jag bra med det jag gör, även om jag inte vill stanna där hur länge som helst. Men det är skönt att ha något att göra medan man funderar! :)

    I allmänhet tror jag att det är bra med sådana här funderar-perioder, för det kanske gör att man inte bara glider med utan ser till att man rör sig i den riktning man vill? Sen handlar det förstås också om att ha tålamod, och nöja sig med det man gör för stunden om det känns som det rätta. Kommer man fram till att det inte är helt rätt får man helt enkelt se till att göra något åt det! Oavsett har man förhoppningsvis ganska lång tid på sig att göra det man vill i livet, det går liksom inte att göra allt på en gång trots att man ibland skulle vilja. :) Hoppas det känns bättre snart i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt klokt skrivet, Evelin, och tack så hemskt mycket för din input. Det ger mig bra med perspektiv, och jag känner ju att mycket du beskriver är spot on.

      Och funderar-perioder kan verkligen vara nyttigt, det håller jag på med. Men samtidigt är de ju väldigt obehagliga, och hur får man till en lämplig längd som gör att man inte känner sig helt vilsen, utan även lite vägledd av den? Det är en svår fråga.

      Det känns redan bättre... Tack Evelin!

      Radera
    2. Det blev visst en väldigt lång kommentar, så svårt att se medan man skriver. Haha. Bra fråga det där med hur man får funderar-perioder till en lämplig längd. Man kanske måste känna sig vilsen ett tag för att kunna känna sig vägledd sen, men hur länge ska man behöva känna sig vilsen? Inte lätt det där. Skönt att du mår bättre nu!

      Radera
    3. Jag gillar långa kommentarer!
      Och det är verkligen knepigt, men tack för dina ord! De ger mig ett fint perspektiv, och ett bra stöd. :)

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)