Lösenord

onsdag, maj 18, 2016

Att spontanträffa en bloggkollega

Det här med bloggande är fantastiskt, faktiskt. Det finns så många människor där ute som man aldrig träffat, men som man ändå känner. Personer man följer, lär sig om, börjar tycka om, börjar småprata med... Jag har flera bloggkollegor där ute som jag i mångt och mycket betraktar som vänner - fastän vi kanske aldrig ens utbytt ett ord.

Så hände det något igår, när jag satt och degade i soffan med Christoffer, scrollade igenom facebookflödet och fann...



Och jag inser att jag sitter mindre än 100 meter ifrån henne, hon som egentligen bor långt ute i tjotahejti (dvs. Nyköping) (!!!!).
Lite kvickt tillar jag till Christoffer...

"Du... jag ska bara ut en liten stund."
"...Vadå, ska du träffa någon?"
"Jaaa... Kanske...."

Med nervositeten i halsgropen och den där känslan av att "nu gör jag något riktigt busigt ovanligt" så skuttade jag ned till pizzerian precis runt hörnet, och vad fann jag där, om inte exakt samma tösabit vars blogg jag spanat på hur-länge-som-helst?!




Det roliga var också att så fort jag gick genom dörren såg jag hennes ögon spärras upp, munnen öppnades och hon drog efter andan. Hon kände igen mig omedelbart.

Både hon och jag verkade vara chockerade av situationen som ingen av oss väntat - jag fortfarande förvånad över att det faktiskt hände, och hon överväldigad över att jag, helt oväntat, traskat in genom dörren. Hennes mun gick i ett och jag kände igen allt hon sade, precis som alla de gånger jag läst liknande formuleringar och ordval på hennes blogg. Det var så vansinnigt roligt!

Och... Man är ju inte bloggare utan en selfie-fest.








När vi sedan kom på att Linnea givetvis ville köpa ett exemplar av min nya bok, så bjöds hon och hennes sällskap upp till mig för att se min (obs! ostädade) lägenhet och hämta upp exemplaret.

... Dessutom blev mitt berömda glass-kylskåp attraktion #1.




Efter tiotals bilder till, en boksignering, presentation för Christoffer (som läst Linneas blogg över min axeln ett otal gånger) och en hel del kramar, så skildes vi åt.

Men jösses. Vilket spontant möte - men så otroligt trevligt! Just dessa små saker är vad som kryddar till vardagen lite extra; att få vara med om något nytt (men ändå bekant?) och överraska.

6 kommentarer :

  1. Allså åååååhhh är fortfarande helt euforisk över detta, och Gud vad kuuul att du tyckte att jag va så lik mig själv i verkligheten som i bloggen...! ���� Stoooora kramar Emelie och vi lär ses igen!! (Det sa lixom klick med din personlighet ❤️❤️❤️)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gudja!! Jag är så sjukt glad att slumpen fick oss att spontanses!

      Radera
  2. Hej! Ska till Paris i sommar och undrar om du skulle vilja lägga upp tips till några restauranger du gillar där? Gärna prisvärda alternativ. Eller också bara hänvisa mig till något inlägg om du har gjort det förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm.. Det där är svårt för mig, för när jag väl var i Paris åt jag inte mycket på olika sorters restauranger.... Jag åt mest på crêperier och burgarställen, och något enstaka brasserie...
      Men om du kollar igenom mina Paris-resor, så ser du vilka guldkorn jag brukar återgå till, om du är sugen! :)

      Radera
  3. Kul händelse!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)