Utsiktspromenad och molnbeskådan (utan att frysa)

Som ni märker börjar min kamera alltmer riktas utåt (mot naturmotiv) snarare än ingåt (mot matmotiv). I onsdags, till exempel, när Christoffer och jag hade vår "pluggdag" så lockade jag med honom ut på en kortade promenad. Det var för att det var såhär fint väder ute.

Han tog med mig ut till en utsiktsplats, bara stenkastet från där jag bor, men som jag aldrig besökt. Helt galet vad man missar saker i ens närhet, för att man inte utforskar mer. (Jag är mer en utforskare i Paris, en tråkmåns i Stockholm).

Det här var utsikten. Aldrig klär de så fint i bildruta som via ögonmått.

Kolla nääääärmare...

Jag fick feeling och kastade mig ner på - nu blottat, förr hösttorrt - gräs. Sådant händer rätt ofta, att jag får feeling på att lägga mig ned. Tycker det är ett kalasbra sätt att bli lite mindful och uppskatta nuet. #mvhgurunemelie #varsågodförtipset #mindfulnessfordummies

Därifrån såg himlen ut såhär. Himla tjusigt, faktiskt. Och väldigt friskt.

Jag gick och storlog mest hela promenaden, och varken Christoffer och jag verkade förstå varför. Sedan slog det mig: "Jag FRYSER INTE."..... Helt jäkla sjukt! Jag har inte kunnat gå utanför dörren (dunjacka, tjocktröjor, mössor, vantar, halsdukar till trots!) utan att frysa sedan typ.... sena oktober..? Och nu.. Nu fryser jag inte längre?!