Lösenord

onsdag, april 06, 2016

Paris: Dag 1, Slitna monster, plånboks-STÖLD och tröstglass

Som jag nämnde så kunde ingen av oss sova ordentligt under natten, trots (eller på grund av?) att vi lade oss så tidigt som 21. Istället låg vi och vred och vände på oss, och jag tror att min förväntan och mitt pirr spelade in en stor del....

Så, därför beslutade vi att starta avresan aningen tidigare än planerat (varför vänta hemma när man är så förväntansfull?!) och vi var riktigt slitna, halvtrötta monster i hallen på vägen ut. Voilà.




Två timmar senare hade vi *nästan* piggnat på oss lite, medan vi satt i vänthallen på Skavsta flygplats.




.. och upp upp, och iväg! Christoffer var så fasansfullt söt - han satt storleendes och jag tror bannemig att - om inte jag hade fått fönsterplatsen - så hade han pressat näsan mot rutan under start och landning.




Under flygresan löste vi två korsord tillsammans, smaskande matsäck och åt upp våra godispåsar. Det var välbehövt och välförtjänt.

En flygtur senare, en busstur senare, en métro-tur senare och.. äntligen, äntligen fick man klättra upp för trapporna och skåda Paris!





Och JÖSSES vilken känsla! En sådan pirrande, värmande, bubblande euforisk känsla. Jag får återse mitt hem igen.




Efter att ha pilat och lämnat packningen i lägenheten, så tog vi oss ut på promenad
Christoffer posar fint vid Rue Monsieur le Prince (Gata Herre Prinsen).


Så kunde jag givetvis inte hjälpa att ta med honom hit...


... och köpa oss varsin crêpes! Åh! Crêpes!!!! 


crêpes = kladd.


kladd = !


När crêpes-suget stillats fortsatte vi vår promenad. Jag visade Christoffer floden Seine för första gången...


.. och Notre Dame!


Både framsidan, insidan och baksidan, minsann.


Här stod vi någon minut i parken, kramade om varandra och jag kände hur lycklig och glad jag var, över att få tillbringa en vecka i Paris med honom. Som jag längtat, svärmat, önskat. Så lycklig. 


Vi fortsatte traskandet, handlade nödvändigheter till kommande dagar på butik, köpte en baguette (för Christoffer att provsmaka), och då, då... Då hände något jag absolut inte trodde skulle ske. Vi stötte på JP ute på gatan!

Alltså gud, vilken chock jag fick!

"Heeeej, vad gör du här?! Jobbar inte du? Jo, jag och Christoffer har varit och köpt matvaror.. Oj, ja, kul att se dig! Vi syns ju på onsdag, right, för middag? Så kul! Ha det bra, JP!"

Fast på franska, dårå. JP hälsade artigt på Christoffer både hej och hejdå, och sedan skildes vi åt, både jag och Christoffer rätt omtumlade. Så vi gick hem och tog en tupplur. Whosh. 




På några timmar var vi dock redo att gå ut på upptäcktsfärd och kommande middag. Christoffer poserade stiligt i sovdörrsöppningen.



.. och jag såg ut såhär.



Hela första dagen hade jag bestämt mig för att vi skulle stanna i 6:e arrondissemanget, för att Christoffer skulle lära känna det lite bättre. Vi fortsatte således vår rundvandring...




Och kom till min förra sommares boning, precis vid Saint-Sulpice. Christoffer verkade bli mycket imponerad av den stora kyrkan - till och med mer än vid Notre Dame - och vi valde att gå in för första gången.




Har faktiskt lite svårt att förstå att jag bodde här i tre månader och aldrig gått in i kyrkan.. Hå, men det ångrar jag inte att jag gjorde nu - den var otroligt mäktig, fascinerande och dominerande. Man fylldes av en sådan kraftfull känsla av att stå där inne, och höra orglarna spela...

Sedan var det hög tid att skynda iväg för middag! Jag hade bokat bord på en omtyckt, klassiskt fransk restaurang i närheten av vår lägenhet.




Jag beställde in för oss båda - stor stek med tillhörande fantastiskt potatismos. Potatismoset (som nästan! kan mäta sig med farmors) är gjort på smält ost också, så att det riktigt limmar sig i munnen... Låter förskräckligt, men är tokgott.




Vi åt oss väl mätta innan vi betalade notan, och tog oss därifrån. På vägen hem gick vi förbi den här tuffa borgen....

Och då hände det som inte fick hända...
(alltså shit, det är som att jag skriver en spänningsroman?!)



Alltså jag får ångest (ångest ångest ångest) bara jag tänker på det.....

Helt plötsligt inser jag att min plånbok är borta. Mobilen är där, ja, men inte plånboken. Jag får panik. I plånboken hade jag mitt körkort, mina två bankkort, presentkort och kontakter till ett värde av 400 kronor.

Christoffer och jag springer runt och letar överallt. Vi ringer restaurangen. Vi promenerar fram och tillbaka på ställena vi gått, och försöker se om den ligger på gatan någonstans. Vi återbesöker restaurangen och letar på golvet. Plånboken finns ingenstans.

Detta, i och med den trevliga överraskningen (*host*) att Christoffers bankkort är låsta utanför Sverige, så inser vi att vi inte har några pengar. Vi är fast i Paris, jag har blivit ficktjuvad, Christoffers kort fungerar inte, och vi har inga pengar.
Alltså jag får ont i magen bara av att tänka på det. Jag varvade med att försöka hålla huvudet högt till att stå gråtögd och bara vilja försvinna....

På något vänster lyckades Christoffer låsa upp ett av sina kort (efter många svärord och desperata försök), och jag lyckades spärra alla mina borttappade kort och polisanmäla stölden av körkortet. För att slicka såren rena går vi ned på Monoprix för att testa Christoffers ena bankkort.




Hem kommer vi med fyra liter läsk, fyra små karamelldesserter och en ny smak Ben & Jerry's.


Resten av kvällen försöker vi hålla modet uppe, pussas och äta glass. Det fungerar rätt bra, i allt det jobbiga, men samtidigt blev det en lång, tuff och turbulent dag...

12 kommentarer :

  1. Men åh, nej! Hoppas allt löser sig med kort, plånbok, körkort. Fy, får själv panik av att bara läsa om det... Måste dock säga att om en bortser från det - VILKEN DRÖMDAG. Vill gråta lite över hur fint allting är!

    OCH DU, recension på den glassen snarast!

    Puss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi, ja, det var verkligen en fin dag!... Och med tanke på det som hände dagen efter, blev den ännu bättre!!!

      Recension kommer, puss och kram!

      Radera
  2. Händelserik dag ;-)... Men det mesta är ju drömlikt på ett positivt sätt!
    (Har själv blivit bestulen, och det ordentligt, i Paris i metron vid Les grands magasins, på väg till Sydfrankrike...Återfick aldrig plånboken, men det löste sig ändå efter 14 dagars vånda och som du skriver Ångest. Detta var 1989, före mobilens och internets tid, vilket INTE underlättade:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uff.... Att bli besluten är verkligen en hemsk känsla. HUR lyckades ni klara er ur den där krisen?!
      Nu hade jag dessutom sådan tur att jag inte ens blev besluten!! Jag hade bara tappat den. HELT SJUKT!

      Radera
  3. Jag blir alltid så förvånad när man springer på människor. På min första riktiga date i London för ett par år sedan sprang jag på ett ex från Sverige som var där på semester. Har du och Christoffer ett exklusivt förhållande nu? Du behöver inte svara såklart, bara nyfiken i och med att du skrivit mycket om poly :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet - man blir så chockad när man inte beredd på att möta ett bekant ansikte. Speciellt om man har sällskap som inte träffat detta bekanta ansikte förut...

      Vi har fortfarande ett polyamoröst förhållande, även om ingen av oss träffar någon annan just nu. Däremot har vi sagt att efter sommaren - om vi fortfarande är kära - så ska vi testa på monogamin, och satsa på varandra. Men jag behöver nog sommaren för att ställa om, ställa in mig och våga gå helhjärtat in i ett förhållande med honom.. :) Vill verkligen göra det rätt!

      Radera
  4. Oh så trist med plånboken. Hoppas ni får en fin semester trots det och att tjuven åker fast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Rasmus! Gud, nu känner jag mig ju superdum, eftersom det tydligen aldrig fanns någon tjuv ch det bara var jag som var ouppmärksam... Typiskt mig att glädjehoppa bort min plånbok.... (men ha turen att återfå den!!)

      Radera
  5. Nej vad tråkigt att du blev av med plånboken. Alltid lika hemskt när det händer! :( Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men turligt nog återfick jag den!

      Radera
  6. Så härligt att du fick din plånbok åter! Önskar er en fantastisk tid i Paris!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Precis så blev det, tack och lov :D

      Radera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)