Känslosam text för fri tolkning

ALLTSÅ ALLTSÅ ALLTSÅ

Jag vet inte vad det är med mig när jag är sjuk - om det är att ligga i sängen dagarna i ända och därmed huvudets försök till stimulans eller bara slutet på menscykeln, men jag känner mig så vansinnigt känslosam.

Vansinnigt känslosam på det där positivt extraordinära sättet, så att man bara bubblar i hela kroppen och undrar vad det är som står på där inne i bröstet. Så att jag slår armarna hårt runt Christoffer och pressar mig mot honom så mitt ansikte pressas ihop, men fortfarande blir frustrerad för att han är så långt bort. Eller att jag ser på en bild från Paris på instagram och utbryter ett flickigt gny av beundran. Eller när jag tänker på mitt simjobb och alla fina barn och bara stormler ut i tomma luften. Eller när jag lyckas sätta rätt pusselbit och känslan är som att vara världens mest spatialt och finmotoriskt kompetenta människa. Eller när jag kommer ihåg min bok, min egenskrivna bok, och inte kan hejda mig annat än att pressa näsan in i mitten av boken för att lukta på det. Älskar hur nya böcker luktar. Och min bok luktar absolut bäst. Förresten hade jag och Christoffer en så vansinnigt mysig kväll igår. Vi låg i sängen med tända ljus, såg på Historieätarna, åt hans baguetter med nutella till middag och så två burkar B&J's till efterrätt. Åh. Och alltså, fattar ni att vi ska åka till Paris om 11 dagar?!?!?

Vad vill jag egentligen säga med allt detta, då? 

Jag har ingen rackarns aning. Fri tolkning!!